Göran Hägglund (KD) skriver upprört på DN Debatt (7/2) att "de rödgrönas speciella tolkning av begreppet jämställdhet egentligen innebär att din frihet som enskild person är en illusion". Han menar att en individualiserad föräldraförsäkring där båda föräldrarna tar ansvar för barnen innebär ofrihet.

Men ofrihet för vem då?

Är det ofrihet för det barn som får tillbringa lika stor del med båda föräldrarna och således ges möjligheten att skapa en lika bra relation med båda?

Är det ofrihet för de kvinnor som slipper den lägre lön och lägre pension som en ensidig föräldraledighet leder till?

Är det ofrihet för de män som redan från början kan bli delaktiga i sina barn liv och slippa hamna utanför den känslomässiga relation som ett föräldraskap innebär?

Eller är det ofrihet för vårt samhälle som slipper den strukturella bristen på jämställdhet som den traditionella uppdelningen i kärnfamiljen skapar?

Vi vet att många förhållanden blir mindre jämställda när barn kommer in i bilden. De stereotypa bilder som man lyckats undvika tidigare kommer då ofta till uttryck och skapar en mindre jämställd relation. Därför är det extra viktigt att under denna period arbeta för jämställdhet.

Men Kristdemokraterna vill gå i motsatt riktning. I EU-parlamentet stödjer de inte särskilda dagar för pappaledighet i samband med barnets födsel. Det är för nymodigt och de nöjer sig med att mammorna är hemma.

Denna separatistiska föräldraförsäkring som Kristdemokraterna förespråkar grundar sig i den värdekonservativa och religiösa politik som de flesta nog trodde fanns i USA eller strikt katolska länder men inte i Sverige. Frågan är om Hägglund verkligen bör sätta sig som företrädare för verklighetens folk.

Eva-Britt Svensson (V), EU-parlamentariker