DN Debatt

”Ofta citerad forskning ingen garanti för kvalitet”

Bo Rothstein har skrivit en artikel där han angriper Vetenskapsrådet (VR) för att dess stöd till humaniora och samhällsvetenskap inte går till den bästa forskningen, vilken enligt honom vore lika med den internationellt mest citerade. Hans artikel kommer med all sannolikhet bli mycket citerad. Har den därmed också hög kvalitet?

Självklart inte. När jag bedömer kvaliteten i en artikel sker det utifrån dess styrka i sak. Så gör vi också när vi bedömer ansökningar till VR. Ansökningarna används som ett prognosinstrument för forskningens potential till förnyelse, dess kvalitet samt forskningens genomförbarhet. Och vi bedömer forskarnas kvalifikationer för uppgiften. Det betyder att vi avstår från att tillämpa den opportunistiska metoden att anse att något är bra bara därför att många andra gör det.

Vi kan inte förrän i efterhand veta att våra prognoser är riktiga. Men om den VR-stödda forskningen håller vad den lovar, vore det också mycket bra om den blir internationellt citerad. Och för att ta reda på om så sker är pålitliga citeringsdatabaser av oavvisligt värde. Kvaliteten i de vetenskapliga resultaten minskar dock inte om citeringarna uteblir. Omvänt blir dålig forskning inte bättre av att citeras ymnigt. Vad tycker Rothstein till exempel om kvaliteten i Michel Foucaults rikt citerade forskning?

Detta hindrar oss inte från att vara överens i en helt annan fråga: att all forskning måste sträva efter att vara universellt relevant. Men hur vet Rothstein att den forskning VR stöder saknar sådana strävanden? Det har han ju inte undersökt, eftersom han i sin kvalitetsdiskussion inte brytt sig om vad de beviljade ansökningarna handlar om.

Nu har Rothstein inget att komma med i sak ens om man går på hans linje att citeringar är det bästa måttet på vetenskaplig kvalitet. Han bygger nämligen sin undersökning på föreställningen att de forskare som får högst betyg i VR:s bedömning också är de som får mest pengar. Så är det inte alls. Det finns inget sådant samband, och det beror på att vi ger pengar efter forskningens resursbehov, inte efter ansökningarnas rangplats. För det andra är Google scholar en opålitlig källa då det gäller citeringar. Det visar jämförelser inom rikligt citerade områden, såsom astronomi. Rothsteins granskning av VR:s forskningsstöd bygger alltså på metoder som saknar såväl validitet som reliabilitet. Och det gör den oavsett hur citerad den kan komma att bli.

Arne Jarrick
Huvudsekreterare för humaniora och samhällsvetenskap, VR