De två senaste decennierna har den ekonomiska sfären i Sverige växt kraftigt. Börsens expansion, den privata sektorns ökade andel av antalet sysselsatta och avregleringar har tillsammans med privatiseringar gjort att den ekonomiska makten stärkts på den politiska maktens bekostnad. Individen har genom till exempel förändringarna inom pensionssystemet blivit alltmer beroende av börs och företag.
Samtidigt har den företagsfokuserade ekonomijournalistiken expanderat kraftigt. Flera nya affärssajter och tidningar har skapats under dessa år och ekonomiredaktionerna tillhör de få redaktioner där det sker nyanställningar.
Enligt de journalistenkäter som gjorts vid Göteborgs universitet sedan 1989 kommer ett journalistiskt ideal nästan alltid överst, nämligen målet att granska makten. Även flera olika statliga pressutredningar har pekat på denna journalistikens uppgift. I Pressutredningen från 1994 står att en av pressens viktigaste uppgifter är att "granska de inflytelserika i samhället".
De centrala frågorna är då: Sker detta? Finns det någon reell granskning av makten i dag och hur granskas den ekonomiska makten?
För att komma närmare svaren på dessa frågor har jag genomfört en studie av alla artiklar som skrivits om telekombolaget Ericsson i tre tongivande svenska affärstidningar under ett år, Dagens Industri, Svenska Dagbladet Näringsliv och Affärsvärlden. Dessa tidningars redaktioner dominerar nyhetsbevakningen av företag och börs i Sverige. Totalt blev det drygt 550 nyhetsartiklar, ledare och krönikor. Dessutom har ett antal intervjuer genomförts med Ericssongranskare, både inom journalistiken och finansvärlden.
Dagens Nyheter ingick inte i undersökningen. Orsaken var att DN:s företagsbevakning inte är lika omfattande som de tre andra affärstidningarnas. Däremot visar en översiktlig genomgång av DN:s artiklar om Ericsson samma mönster som de andra tidningarnas bevakning.
Att valet föll på Ericsson har flera orsaker. Företagets ledning har haft en mycket stark position i svenskt näringsliv och politik och en av huvudägarna, Wallenbergsfären, har utan konkurrens varit Sveriges och en av Europas mäktigaste finansfamiljer under ett århundrade. Ericsson och dess företrädare är synonymt med makt.
Det mest slående resultatet är att inte en enda av de drygt 550 artiklarna kunde definieras som granskande med kritiska frågor. En enda artikel kunde definieras under begreppet granskar, det var en artikel om Ericsonschefens privata bolag. Men inte heller den artikeln kan anses vara kritisk.
När det gäller artiklar som innehåller någon form av motbild till företagets version av till exempel en verksamhet, en händelse eller ekonomiska beskrivningar var antalet 17 av de 554 artiklarna. Åtta av dem var nyhetsartiklar. Det vill säga att i de mycket få fall där en motbild presenteras så är det oftast i form av en åsiktsartikel, till exempel en ledarartikel. Det är mycket sällsynt att en källa i artikeln presenterar en motbild och det är ännu mer sällsynt att två eller flera källor gör det. Slutsatsen är att i nästan alla artiklarna är det företagets bild av verkligheten som relativt okritiskt förs fram.
Liknande mönster finns när det gäller antalet artiklar med kritiska frågor. Knappt 40 av artiklarna innehöll sådana. Endast en tredjedel av dem var nyhetsartiklar. Tittar man på enbart det totala antalet nyhetsartiklar innehåller bara var tjugonde artikel kritiska frågor.
Ingen artikel uppfyller kriteriet "avslöjande", det vill säga att artikeln beskriver dolt maktmissbruk, oegentligheter eller ett förfarande som moraliskt kan ifrågasättas.
Utifrån Ericssons dominerande position inom svenskt näringsliv och börsklimat och utifrån att redaktionernas företagsbevakning prioriterar ett bolag som Ericsson, går det att dra en generell slutsats. Den dagliga nyhetsbevakningen av stora svenska företag i affärspressen är relativt okritisk på ett djupare plan. Det finns givetvis undantag. Granskningen av Skandia, Obol och Custodia är exempel.
Det är även viktigt att notera att till exempel norsk forskning kring affärsjournalistiken visar att tonen är generellt mer kritisk, respektlös och ifrågasättande gentemot företagsledare i dag än vad den var för tjugo år sedan, en utveckling som sannolikt skett även i Sverige.
Men faktum är att den löpande näringslivsbevakningen av de stora, mäktiga företagen ställer relativt få kritiska frågor och den ger få motbilder till företagens bilder. Den ekonomiska makten granskas i liten utsträckning.
Varför är det så?
Denna studie tillsammans med intervjuerna och tidigare forskning kring ekonomijournalistik ger inga självklara svar. Däremot finns det ett antal förklaringsmodeller som visar på tendenser. Det mest sannolika är att orsakerna är flera och att de samverkar. De tydligaste är:
Aktieägarperspektivet har blivit mycket mer framträdande i nyhetsjournalistiken och dominerar numera svensk affärspress. Den typ av artiklar som dominerade Ericssonbevakningen var aktierelaterade artiklar. Andra perspektiv som till exempel konsumentperspektiv, samhällsekonomiska perspektiv och arbetstagarperspektiv var mer sällsynta.
Ekonomijournalistiken har som konsekvens av det förstärkta aktieägarperspektivet blivit mer beroende av kvartalsrapporteringens mönster och uttryck. Bolagens presskonferenser och informationsträffar riktar sig i huvudsak till investerare. På så sätt återger medierna ofta ett investerarperspektiv när de rapporterar från dessa tillfällen. Rapportperioden har ofta ett kortsiktigt perspektiv vilket också påverkar mediernas återgivning. Detta bekräftas i flera av intervjuerna där reportrar och en aktieanalytiker ger uttryck för en frustration över detta.
En följd är också att den journalistiken troligen blivit mer börskonjunkturberoende; mer kritisk i nedgång, mer positiv i uppgång. En genomgång av ett antal artiklar skrivna om Ericsson under 2000/2001 tyder på ett större antal artiklar med kritiska frågor än nu. Detta förstärks även av de intervjuades erfarenheter.
Ökade produktionskrav på redaktionerna tillsammans med en ökad professionell mediehantering från företagens sida leder till att företagen alltmer styr rapporteringens innehåll. Artikelgenomgången visar till exempel att bolagets representanter är kraftigt överrepresenterade som källor i artiklar om bolaget. Pressmeddelanden från bolaget dominerar bland de skriftliga källorna och vd eller annan ledningsperson i bolaget bland de verbala.
Bevakarnas nära relation till bolaget och till källor till exempel inom företaget eller bland börsanalytiker kan spela en roll. En aktieanalytiker beskriver relationen som ett giftermål där självcensuren kan påverka vad man skriver. Tidigare har journalister uppfattat att den som skriver positiva artiklar om företaget får snabb tillgång till information från bolaget medan de som skriver kritiska artiklar inte får det. Liknande problem kring närheten till källorna har diskuterats inom bland annat politisk journalistik och sportjournalistik.
KNUT KAINZ ROGNERUD