Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Okvalificerade låglönejobb förbättrar inte integrationen”

Tveksamt utspel. Fler låglönejobb för nyanlända minskar inte arbetslösheten – teknikutvecklingen gör att allt fler jobb kräver bra utbildning. Sverige bör i stället för att leta låglönejobb tillsätta en utbildningskommission för att bättre ta till vara de utlandsföddas kompetenser, skriver KTH-ekonomerna Hans Lööf och Gustav Martinsson.

Strax före jul kallade finanspolitiska rådet till presskonferens. Budskapet var att Sverige behöver en kriskommission av experter som ska ta fram förslag hur de nya svenskarna skall integreras med hjälp av nya typer av jobb med låg lön och låga kvalifikationer. En växande skillnad i arbetslöshet mellan inrikes och utrikes angav rådet som motiv till sitt drastiska utspel.

Vi delar tanken på behovet att se över hur samhället bättre kan underlätta för svaga grupper att komma in på arbetsmarknaden men vi vänder oss emot hur finanspolitiska rådet paketerar förslaget.

Foto:

Först och främst tycker vi att det är anmärkningsvärt att en statlig expertmyndighet utan något vetenskapligt underlag påstår att en satsning på låglönejobb leder till minskad arbetslöshet. Vi hävdar med bestämdhet att det inte råder konsensus inom vare sig den nationella eller den internationella forskningen bakom ett sådant förslag.

För det andra pågår en teknologiskt driven strukturell förändring av arbetsmarknaden i alla moderna ekonomier, ända sedan industrialismens barndom. Den är avgörande för produktivitetstillväxt, reallöneökningar och förbättrad välfärd. Men den ställer också allt högre krav på arbetskraftens kompetens och växande svårigheter för personer med låg utbildning att konkurrera om jobben. Innovationer, digitalisering, robotisering och globalisering av produktionen innebär minskat behov av jobb med låga kvalifikationer inom nästan hela ekonomin.

Sysselsättningsgraden för utrikesfödda i Sverige är högre än den totala sysselsättningen för både inrikes- och utrikesfödda i Irland, Polen, Frankrike eller Belgien och bara marginellt lägre än Finlands sysselsättningsgrad.

Vi ser denna utveckling mot en alltmera komplex och kompetenskrävande arbetsmarknad i statistiken: Endast var tredje person i åldern 15–74 år med förgymnasial utbildning, som står till arbetsmarknadens förfogande, har ett jobb i dag. Skillnaden i sysselsättning mellan inrikes- och utrikesfödda är närmast marginell, 35 respektive 33 procent. Sysselsättningen är inte bara låg utan dessutom sjunkande bland personer med kort utbildning. Och den sjunker lika snabbt för inrikesfödda som för utrikesfödda.

Den låga sysselsättningsgraden för lågutbildade står i skarp kontrast till situationen för övriga grupper på svensk arbetsmarknad. Bland personer med gymnasieutbildning hade 72 procent av de inrikesfödda och 63 procent av de utrikesfödda jobb år 2014. Motsvarande andel för personer med eftergymnasial utbildning var hela 80 respektive 72 procent.

Inrikesfödda har dock en nära tio procentenheter högre sysselsättningsgrad än de utrikesfödda. En viktig förklaring till detta gap är att en större andel av personer med utländsk bakgrund har en kort utbildning. 25 procent av de utrikesfödda har enbart förgymnasial utbildning jämfört med 18 procent för inrikesfödda.

Men gapet beror också på att välutbildade med utländsk bakgrund har svårare att få jobb än motsvarande personer med svensk födelseattest. Visserligen har det skett en förbättring under senare tid, framför allt bland de mest högutbildade. Men fortfarande är det betydligt svårare för en utlandsfödd person att konkurrera om ett kvalificerat jobb trots likartad utbildningsnivå. Det är ett slöseri med humankapital och utbildningsinvesteringar för Sverige och den svenska ekonomin, och det är odemokratiskt och diskriminerande för dem som drabbas.

Sett ur ett europeiskt perspektiv är sysselsättningsgraden för utrikesfödda totalt sett inte låg i Sverige. Tvärtom. För hela den europeiska gemenskapen, EU28, låg den genomsnittliga sysselsättningsgraden på knappt 58 procent år 2014. Det kan jämföras med 59 procent för utrikesfödda i Sverige. Det är högre än den totala sysselsättningen för både inrikes- och utrikesfödda i Irland, Polen, Frankrike eller Belgien och bara marginellt lägre än Finlands sysselsättningsgrad på 59,3 procent.

Att finanspolitiska rådet väljer att bortse från sysselsättningsstatistiken, och istället lyfter fram arbetslösheten förefaller oss tämligen udda. Jämfört med övriga EU har Sverige både högt arbetskraftsdeltagande och en hög sysselsättningsgrad. Det innebär att Sverige har fler arbetade timmar per person i yrkesaktiv ålder än de flesta andra europeiska länder. Detta har en mycket stor betydelse för vår välfärd. Men med det höga arbetskraftsdeltagandet följer också att vi har en relativt sett hög arbetslöshet ur ett europeiskt perspektiv. Länder med en lägre arbetslöshet än den svenska, såsom exempelvis Tyskland och Österrike har en betydligt mindre andel av befolkningen i yrkesaktiv ålder som ingår i arbetskraften.

Vi blundar givetvis inte heller för den stora utmaningen att ta emot 200.000 nyanlända flyktingar med en bred palett av erfarenheter, trauman, fysiska skador, färdigheter och ambitioner. Vissa är i ett sådant tillstånd att de behöver omedelbar medicinsk vård. Andra vill fortsätta med sina studier, börja arbetsträna, söka jobb eller starta företag.

De vitt skilda förutsättningarna av de nyanländas villkor kräver också en bred variation av åtgärder från samhällets sida. Det finns redan många goda initiativ och flertalet kan växlas upp och göras flexiblare. Hit hör regeringens satsning på ett nytt kunskapslyft och inrättande av ettåriga masterutbildningar för att spetsa nyanländas kompetens vid flera universitet. Kunskapslyftet skulle kunna ges ett bredare mandat till att också omfatta olika specialsatsningar för nyanlända och fler universitet och högskolor borde inrätta program för nyanlända inom såsom ingenjörer, lärare och vårdpersonal.

Det råder också brist på arbetskraft inom verkstadssektorn, olika hantverksyrken, och givetvis hela omsorgssektorn. Här ger den stora invandringen unika möjligheter till nyrekrytering.

Dessutom finns det en betydande entreprenöriell potential bland de nyanlända där många har drivit företag i sina hemländer inom både varu- och tjänsteproduktion. Många gånger behövs stöd från finanssektorn, kunskapsförmedling från näringslivets organisationer och dess nätverk liksom starthjälp från myndigheterna. Långt ner på listan av möjliga integrationsåtgärder, om ens där, finns inrättande av enklare låglönejobb. Men detta högst marginella behov gör finanspolitiska rådet till sitt huvudnummer.

Sammanfattningsvis så förvånas vi över att en expertmyndighet med uttalad vetenskaplig hållning anser att nyanlända med låg utbildning är problemet, och att okvalificerade låglönejobb är lösningen.

Kanske är det en utbildningskommission för bättre tillvaratagande av de utlandsföddas kompetens som Sverige behöver, snarare än en expertkommission för nya typer av jobb med låg lön för de nyanlända flyktingarna?

DN Debatt. 9 januari 2016

Debattartikel
KTH-ekonomerna Hans Lööf och Gustav Martinsson:
”Okvalificerade låglönejobb förbättrar inte integrationen” 

Repliker
Ledamöter i Finanspolitiska rådet:
”Fel om strukturomvandling av arbetsmarknaden”
Mats Hammarstedt, professor i nationalekonomi vid Linnéuniversitetet i Växjö:
”Lågutbildade flyktingar är utmaningen”

Slutreplik
KTH-ekonomerna Hans Lööf och Gustav Martinsson:
”Finanspolitiska rådets utspel illa underbyggt”

Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.