Under flera år importerades etanolbränsle med låg eller ingen sulfathalt från Brasilien. Den brasilianska etanolen är även den som har minst klimatpåverkan, vilket ju är poängen med att köra på biobränsle. På grund av dålig skörd blev den dock för något år sedan dyrare än etanol från Nordeuropa. Oljebolagen valde då att köpa in den billigare etanolen. Den är inte bara sämre ur klimatsynpunkt, nu fick man problem med hög sultfathalt i motorerna – och ett antal miljöfordonsägare stod plötsligt med havererade motorer.

Representanter för bränslebolagen säger att de inte känt till problemet förrän under våren 2010. Gröna Bilister kan visa att de, och bilindustrin, informerades redan 2006, och har haft frågan uppe på branschmöten i Sverige sedan dess.

I USA upptäcktes samma problem i mitten av 00-talet. Redan 2005 gick oljebolaget Exxon Mobile ut och sa att man inte längre skulle köpa in etanol med en sulfathalt över en viss gräns. Året därpå togs en internationell standard (ASTM) för att detektera sulfat i E85.

Amerikanarnas arbete avrapporterades på ett expertmöte i den europeiska standardiseringsorganisationen (CEN) i Luzern den 20 mars 2006. Närvarande från Sverige var bland annat Svenska Shell, som senare rapporterade frågan vidare till den svenska bränsle- och fordonsbranschen. Närvarande var även den då stora svenska etanol­importören Sekab och stora delar av den europeiska fordons- och oljeindustrin. Expertgruppens resultat rapporterades uppåt inom CEN nästa dag, och nådde därigenom bland annat Svenska Petroleuminstitutet, SPI. När SPI nu säger att problemen med sulfat i E85 är ny information så talar de inte sanning.

En av slutsatserna från mötet var att etanolproducenterna uppdrogs att ”lämna data på sulfatinnehåll inför kommande förslag på acceptabla gränser”.

Men inget hände med den svenska standarden. Man kanske inte hann ta till sig informationen i den standard som togs fram i Sverige för etanol år 2006, men sedan då? I och med att en standard saknas hävdar oljebolagen att de inte bär ansvar.

I april 2009 hade Svenska standardiseringsinstitutet (SIS) ett möte under Svenska Petroleuminstitutets ledning. Frågan om sulfater var uppe igen, men fortfarande, tre år efter det europeiska mötet, har det inte lett till någon åtgärd. På det svenska mötet var i princip alla de svenska bränslebolagen närvarande. Ett halvår senare hade miljöfordonsägarna problem.

Här kommer vi till kärnfrågan. Två av de största branscherna i världen – bränsle- och bilindustri – spelar hasard med svenskar som satsar på miljön. Under många år gick det bra, beroende på att den i alla avseenden bästa etanolen också var den billigaste. När sämre etanol blev billigare gick det sämre, men notan för bränslets ”biverkningar” sänds till fordonens ägare trots att dessa tankat etanol ur samma pumpar som tidigare år.

Bränsle- och fordonsindustrin brukar värna sina varumärken, på bränslesidan därför att själva bränslena i princip är likvärdiga och på fordonssidan därför att den som uppfattas som premium kan ta ut ett högre pris. I denna fråga har de dock hittills agerat ansvarslöst och låtit kunderna ta notan för branschens misstag. Ett antal bilföretag är ett positivt undantag – trots att deras kassor knappast är de mest välfyllda så tar de ansvar för motorproblem orsakade av dålig etanol.

Vi uppmanar nu alla bränslebolag med etanol på sina mackar och bilföretag med flexifuelbilar på sitt program att ta ett lika senkommet som välkommet ansvar. Skapa en gemensam fond, där bränsle- och fordonssidan tar lika stort ansvar och varje bolag inom respektive bransch betalar i förhållande till sin marknadsandel. Fonden kan sedan ersätta drabbade bilister. De bolag som redan betalat ut ersättning kan dra av det från sin del.

Om något enskilt bränslebolag eller bilmärke vägrar ersätta de drabbade bilisterna, tar vi för givet att bransch­organisationerna Svenska Petroleuminstitutet respektive Bil Sweden klargör detta, så att det blir enkelt att som konsument aktivt välja bort ansvarslösa bolag. Detta gäller förstås även de som kör på andra drivmedel än etanol; kunskapen om vem som inte står på kundens sida när det blir problem är relevant för alla i valet av bilmärke och mack.

Om branscherna som helhet vägrar ta ansvar för att de under fyra år passivt hanterat riskerna med höga svavelhalter i etanol, återstår enbart den juridiska vägen. Drabbade miljöfordonsägare bör anmäla både sitt bilmärke och de mackar man tankat etanol på till Allmänna reklamationsnämnden. Därmed kan ansvarsfrågan utredas och bilägarna få sin ersättning. Att hamna i detta läge är dock en enorm goodwillförlust för de berörda bolagen, som vi hoppas att de vill undvika.

Miljöutvecklingen vilar på en känslig balans mellan näringslivets teknikutveckling, statliga incitament och konsumenter som vill göra rätt och är beredda att pröva ny teknik. Ny teknik inbjuder till barnsjukdomar som behöver justeras. Denna balans kräver öppenhet och tydlighet. Det är dålig kundvård att vända ryggen åt de miljöfordonsbilister som gör en insats och satsar på framtiden.

Jakob Lagercrantz
ordförande Gröna Bilister