Öppet brev till Mona Sahlin, Lars Ohly och Maria Wetterstrand:
När ni i debatten om rut-avdraget talar om att pengar ska gå till vård och omsorg i stället för att subventionera hushållsnära tjänster, visar ni prov på ett osedvanligt dåligt grepp om verkligheten. För vi pratar ju inte om en påse pengar som ligger och väntar på att fördelas till olika behjärtansvärda ändamål. Skatteintäkter genereras av folk som driver och arbetar i företag. Om det inte finns några företag eller anställda så finns det heller inga pengar att fördela. Man hade ju hoppats att ni – tre toppolitiker, varav den ena är statsministerkandidat – skulle förstå detta tämligen självklara samband.
För att hjälpa er på traven tittade jag på mitt eget företag Nannynu, som sedan två år tillbaka tillhandahåller barnpassningstjänster. Vi omsatte under november förra året cirka 1 250 000 kronor inklusive moms. Kunderna och Skatteverket stod för 625 000 kronor vardera. Samtidigt fick Skatteverket in cirka 230 000 kronor i moms från oss, plus cirka 220 000 kronor i skatter och arbetsgivaravgifter. Det innebär att de direkt fick tillbaka 450 000 kronor från oss i skatteintäkter. (Denna siffra är högre för de flesta bolag i relation till skattesubventionen, eftersom majoriteten av våra anställda är ungdomar. För dessa ligger arbetsgivaravgiften bara på 17 procent medan den normalt är 32 procent.)
I helhetskalkylen måste man också väga in att våra 8 kontorsanställda och ungefär 250 extra anställda barnvakter (totalt cirka 35 heltidstjänster) också fått en nettolön under november månad på 500 000 kronor. Det är pengar som de kan spendera och som därmed genererar ytterligare moms och skatteintäkter. Till det ska även läggas vår bolagskatt (26,3 procent skatt av vinsten) i slutet av året. Detta är ett lyft för hela samhället, fler spenderar pengar, fler företag går bra, vilket resulterar i fler jobb, mer skatteintäkter och ännu fler som kan spendera pengar. Så fortsätter den positiva spiralen. För att inte tala om allt det som inte går att sätta ett pris på, som erfarenhet, trygghet, stolthet över att ha ett jobb eller chansen att komma in i systemet och få referenser för framtiden.
Om ni vinner valet och avskaffar rut, går mitt företag Nannynu definitivt i konkurs. Vad händer då? Ja, till att börja med sparar Skatteverket inte ett öre, eftersom skatteintäkterna som genereras av vår verksamhet också försvinner. Inga pengar ”blir över” till vården – och alla andra positiva effekter uteblir. Vad skulle det kosta Sverige per månad om våra cirka 250 anställda blir arbetslösa? Och hur mycket offentlig vård och omsorg kan finansieras när folk väljer att köpa hushållsnära tjänster svart i stället för att skatta för dem?
Ni i vänstern leker faktiskt med människors liv och förmåga att försörja sig när ni talar om att riva upp reformen. Dels handlar det om entreprenörer som jag själv, som för att utveckla ett unikt bolag har satsat allt jag äger och har, belånat mig upp över öronen och jobbat dygnet runt i två år utan att ens ta ut någon lön det första året. Dels – och inte minst – handlar det om tusentals människor som tack vare reformen fått chansen att komma in på arbetsmarknaden till ett riktigt jobb. Ofta rör det sig om ungdomar, invandrare och äldre, det vill säga de som har det tuffast på den svenska arbetsmarknaden. Det är tveklöst så att många av dem skulle tvingas ut i illegala jobb om reformen avskaffas.
För företagare i min situation är det inte mindre än en katastrof att jag nu, när allt äntligen snurrar på, kan tvingas lägga ned verksamheten. När vi entreprenörer, som i många fall är kvinnor, samtidigt kan konstatera att ni vill behålla avdragsrätten i den mansdominerade byggbranschen, känns det som ett slag i ansiktet.
Varför är skattesubventioner okej när en man målar en vägg, men inte när en kvinna vaktar ett barn? Det är för mig omöjligt att inte se detta ur ett genusperspektiv och börja undra över vänsterns värderingar. Om Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet verkligen bryr sig om jämställdheten i näringslivet, varför vill man då ta död på en bransch där mängder av driftiga kvinnor tack vare reformen vågat satsa och dra i gång egna företag?
Ytterligare en bonus är att kvinnor som utnyttjar de hushållsnära tjänsterna för att minska dubbelarbetet får bättre möjligheter att göra karriär.
De flesta kunder i vår bransch är inte durkdrivna karriärister. Det handlar framför allt om vanliga medelklassfamiljer där båda föräldrarna arbetar och helt enkelt försöker få vardagspusslet att gå ihop. Just därför är det här avdraget så viktigt. De ”rika”, som ni i vänstern föraktfullt talar om som mottagare av subventionerna, har nog råd att betala för sina barnflickor – med eller utan rut-avdrag.
Det är för vanligt folk som avdraget gör skillnad och avgör om man ska ha råd att anlita hjälp på laglig, skattegenererande och därmed välfärdsbyggande väg. Att betala 150 kronor för en barnpassningstimme klarar man av, men ska det till 300 av redan hårt beskattade lönekronor, ja, då får det vara. Paradoxalt nog skulle ett avskaffande av rut i själva verket leda tillbaka till en situation där bara de ”rika” kan få hjälp i vardagen. Tycker ni verkligen att det är rättvist?
Jeanette Gorosch
grundare av Nannynua