Europa står inför stora utmaningar. Storbritannien är övertygat om att vi kan möta dem. Men vi kan bara göra det gemensamt. Problemet är statsfinanserna, stora skulder och underskott. Att hantera detta kräver svåra beslut. Men det kräver också reformer för att rusta Europa så att vi förmår konkurrera med de framväxande marknaderna.
Europa lider av en kris vad gäller konkurrenskraften som började långt före den finansiella kraschen 2008. Delvis beror det på demografin – födelsetalen minskar samtidigt som befolkningen åldras. Det finns nu fyra personer i arbetsför ålder för varje person över 65 år i Europa. År 2060 kommer det bara att finnas två.
Delvis har vi orsakat problemet själva: Alltför många ekonomier lider av låg produktivitet, icke flexibla arbetsmarknader och byråkrati som kväver affärsverksamhet.
Därför måste EU förändras, såsom Sverige har förändrats under de senaste 15 åren. Vi borde vara förtröstansfulla. Vi har många fördelar: Världens mest öppna system för handel; rättssäkerhet, starka institutioner, innovatörer och industrier och några av de bästa skolorna och universiteten i världen.
Storbritannien är övertygat om att Europa kan klara av den här krisen om vi, nationellt och gemensamt, gör de rätta valen.
Vi ser tre principer som bör vägleda reformer på europeisk nivå.
Först enhet. Så långt som möjligt bör vi gå framåt tillsammans, bevara och utvidga den inre marknaden och fokusera på vad vi behöver göra för att de europeiska ekonomierna och samhällena ska bli mer konkurrenskraftiga.
Vi bör arbeta tillsammans för att modernisera EU: s budget. Den behöver genomgripande reformer för att vara ett styrmedel för tillväxt, reform och modernisering, inte ett arv som inte längre återspeglar Europas gemensamma prioriteringar.
Och vi bör titta noga på de områden där EU: s politik hämmar tillväxten och minskar den flexibilitet våra ekonomier behöver för att anpassa sig.
Vilket leder mig till den andra principen: Prioritera tillväxt.
I mars skrev Sveriges statsminister och Storbritanniens premiärminister tillsammans med sex andra regeringschefer till sina EU-kolleger om att sätta tillväxten i centrum på den europeiska dagordningen. I november var Sveriges handelsminister Ewa Björling värd för ett möte med 14 likasinnade ministrar, inklusive sin brittiske kollega, som fokuserade på samma fråga. Vi är överens om behovet av att öka intern och extern handel, pressa på för innovation och sänka kostnaderna för handel.
I hela Europa är medborgare desperata efter jobb och ekonomiska möjligheter, men alltför ofta går dessa mål förlorade någonstans på vägen i våra processer när vi skissar på och granskar lagstiftningen. Så Storbritannien stöder det nya ”tillväxttestet” – som vi kom överens om vid det senaste mötet i Europeiska rådet – för att hålla oss på rätt spår.
Men vi skulle kunna gå längre. Vi skulle kunna ha ett slags ”betyg” för varje europeiskt toppmöte om den tillväxteffekt som uppnåtts sedan vi träffades senast och som berömmer ny politik som stärker tillväxten och ger ett ”rött kort” för lagstiftning som inte klarar tillväxttestet.
Den tredje principen är ekonomisk öppenhet. Protektionistiska strategier är det säkraste sättet att hämma återhämtningen. Långsiktig framgång är beroende av att undanröja de återstående hindren mellan oss och att bedriva fri handel utanför Europa.
Tjugo år efter införandet är den inre marknaden fortfarande ofullständig. Frihandel mellan EU-länderna hindras fortfarande på alltför många sätt och den inre marknaden har inte följt med övergången till tjänster och de tekniska framstegen. Till exempel måste företag som försöker sälja på nätet i andra medlemsstater tvingas brottas med olika processer och procedurer varje gång. Inte undra på att endast 12 procent av all vår internethandel går över landsgränser.
Det finns också ännu runt 4.700 reglerade yrken i EU. Yrkesverksamma personer är tvungna att brottas med byråkrati för att få sina kvalifikationer eller ackrediteringar erkända i andra EU-länder. Detta inkluderar revisorer, arkitekter, lantmätare och många andra vanliga yrken.
Liknande komplikationer förekommer när europeiska företag vill registrera sig i andra EU-länder. Vi är inte emot hinder när det rör till exempel frågor om allmänhetens säkerhet. Men många hinder är oproportionerliga och svåra att motivera.
Storbritannien välkomnar mycket av kommissionär Michel Barniers inre marknadspaket såväl som kommissionens insatser för att öka efterlevnaden av gällande regler.
Men vi behöver göra mer och vara snabbare, återuppliva ambitionerna och andan från slutet av 80-talet och början av 90-talet för att ta bort hinder, modernisera och fullborda den inre marknaden till 2015 och uppmuntra företag runtom i Europa och utomlands att investera.
Det innebär ett särskilt fokus på de områden i våra ekonomier som är mest gynnsamma för tillväxt och jobb, till exempel att gå längre och arbeta snabbare för att avreglera tjänster och skapa en riktig digital inre marknad. Bara det skulle kunna lägga 800 miljarder euro till EU: s ekonomi. Det är runt 4.200 euro extra i genomsnitt för varje hushåll varje år.
Ett sätt att göra detta – som den brittiska regeringen vill att EU överväger – är att etablera en ny inre marknadsambassadör eller ombudsman, en framstående person som förstår verksamheten och kan arbeta med kommissionen och medlemsstaterna, kanske med ett nätverk av nationella ombudsmän. Detta för att, i första hand från medborgare och företag, ta reda på var hindren för dem finns.
Storbritannien anser att EU har en central roll att spela för att förbättra välstånd och säkerhet för Europas medborgare. EU står i dag inför den största ekonomiska utmaningen sedan gemenskapen grundades. Men varje utmaning är en möjlighet. Vi kan anta utmaningen och ta chansen, men bara genom att reformera nationellt och genom att gå framåt gemensamt på europeisk nivå, främja öppenhet och konkurrenskraft, motarbeta splittring och navelskådande samt kämpa för förändring och modernisering.
Enhet, tillväxt, öppenhet och reformer är vägen till ett starkt och framgånsrikt Europa– för Storbritannien, och är jag övertygad om, för Sverige.
Paul Johnston, Storbritanniens ambassadör i Sverige.