Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Omställningsstöd är bättre än oändliga sjukskrivningar”

En generös välfärd kan mycket väl förenas med tydliga krav och höga förväntningar, skriver Moderaternas ekonomisk-politiske talesman Ulf Kristersson.
En generös välfärd kan mycket väl förenas med tydliga krav och höga förväntningar, skriver Moderaternas ekonomisk-politiske talesman Ulf Kristersson. Foto: Jonas Ekströmer/TT

Ny ekonomisk politik. Nu sjösätter Moderaterna en översyn av den ekonomiska politiken. För att stärka arbetslinjen i en allt snabbare förändring av arbetsmarknaden behövs ett nytt omställningsstöd, som kan fungera som en brygga mellan jobb. Att som Socialdemokraterna förlänga sjukförsäkringen är fel, skriver Ulf Kristersson (M).

Efter åtta år vid regeringsmakten befinner sig Alliansen i en unik situation. Vi kan utvärdera de senaste årens reformer, se vad som har fungerat bra och därför bör byggas ut. Men också vad som inte blev så bra som vi hoppades och därför måste omprövas – ibland av de enskilda partierna, ibland av Alliansen gemensamt. Och kanske viktigast: På vilka områden är Sveriges problem numera så annorlunda att de kräver nya politiska svar? Detta är utgångspunkterna när Moderaterna nu sjösätter en bred översyn av den ekonomiska politiken.

En personlig lärdom från de gångna årens reformer är att välfärdspolitik och ekonomisk politik hör ihop. Man måste alltså både ha hjärtat på rätt ställe – och kunna räkna. Bara de bidrag och ersättningar som jag tidigare ansvarade för som socialförsäkringsminister betalar ut 1,2 miljarder kronor om dagen. Tycker man inte att ekonomi är viktigt kommer man inte ha några pengar kvar när behoven är som störst.

Framtidens socialministrar måste därför förstå hårdkokt ekonomi, samtidigt som framtidens finansministrar måste förstå den viktiga skillnaden mellan verkliga sociala investeringar, och sådana satsningar som mest kostar pengar. I ett land som Sverige – med högre offentliga välfärdsambitioner än de flesta andra länder – är detta extra viktigt. Bara om de allra flesta jobbar, får vi resurser att hjälpa dem som inte kan jobba.

Alliansregeringens ”utbudsreformer” hade ett tydligt fokus på att minska utanförskapet och att öka arbetskraftsdeltagandet. Fler svenskar arbetar därför i dag än förr och ännu fler vill och försöker arbeta. Utbudsreformerna har varit bra men kan göras ännu bättre.

Arbetslinjen måste bli både tydligare och tryggare. Oändliga sjukskrivningar är ingen lösning och därför är den nya regeringens ambition att riva upp sjukförsäkringens tidsgränser fel väg att gå. Samtidigt måste framtidens försäkringar underlätta den krävande omställningen på arbetsmarknaden. Både för att arbetslivet förändras i en allt snabbare takt och för att enskilda medarbetare kan drabbas av svåra problem.

Därför behövs ett nytt stöd för omställning i våra försäkringar, så att de bättre fungerar som en brygga mellan det gamla och det nya jobbet. Ett sådant stöd har aldrig funnits till hjälp för den som faktiskt kan jobba, men efter sjukdom inte längre i sitt gamla arbete. Men ett nytt omställningsstöd är också nödvändigt på arbetsmarknaden för att finansiera kompetensförbättringar som gör att fler kan växa i takt med det moderna arbetslivets tuffa kunskapskrav. Vi lever allt längre och många av oss kommer behöva hinna med flera yrken under ett betydligt längre arbetsliv än till dagens orimligt låga pensionsålder vid 63,5 år.

Ett nytt omställningsstöd bör gå hand i hand med betydligt större flexibilitet på svensk arbetsmarknad. Avtal och regler måste mer fokusera på kompetens och anställningsbarhet, och samtidigt öka möjligheterna för dem som har svårast att få sitt första jobb.

Men enbart utbudsreformer kommer inte räcka. Ytterligare reformer som ökar efterfrågan på arbetskraft i växande företag måste därför systematiskt uppmuntra företagsamhet, entreprenörskap och innovationskraft. Politiken ska bättre bidra till en attraktiv miljö för människor och företag som vill växa. Det är helt nödvändigt om det ska finnas jobb i framtiden för alla dem som vill – och förväntas – arbeta och försörja sig själva.

Företagare är som folk är mest. De reagerar på ekonomiskt handfasta saker som skatter, kostnader och avgifter. Men också på mer svårfångade känslor av rättvis behandling, schyst konkurrens, belöning för risktagande och goda skäl till framtidstro. Ett vitalt näringsliv ligger i allas intresse.

Moderaterna behöver därför utveckla en reformagenda som sätter företagsamhet och internationell konkurrenskraft i centrum för den ekonomiska politiken. I detta arbete är ingen fråga för känslig eller för svår att ställa. Jag vill särskilt peka på tre centrala områden för ny analys.

Det handlar för det första om utbildning – från akademisk och teknisk till hantverkande och vårdande. Unga människor måste uppleva att det långsiktigt lönar sig att ta ett första jobb på timbasis; att utbilda sig till yrken som verkligen efterfrågas; att arbeta hårt och att vara beredda att flytta dit jobbet finns.

För det andra behövs en ny syn på vilken sorts jobb som räknas. Det sägs ofta att ”Sverige inte ska konkurrera med låga löner, utan med hög kompetens”. Det är rätt men förutsätter att fler skaffar sig internationell spetskompetens. Samtidigt måste vi göra det möjligt för dem som saknar en sådan kompetens att ändå finna ett jobb till rimliga lönekostnader. Varje arbetad timme måste räknas. Om varje inkomstskillnad mellan människor alltid ses som ett stort problem, kommer allt fler människor stängas ute, både från arbetslivet och från vårt land. Det vore dåligt för Sverige. Den privata tjänstesektorn måste därför tillåtas växa och ersätta en del av de jobb som samtidigt försvinner.

Framtidens ekonomiska politik måste samtidigt än en gång göra det möjligt och attraktivt för människor att göra en klassresa. Sverige behöver ökad social rörlighet: Vad man gör ska betyda mer än vem man är. Prestationer och meriter vara viktigare än efternamn och adress. Vart man är på väg ska säga mer än var man kommer ifrån. Fler talanger ska genom utbildning och arbete kunna komma till sin rätt. Inget land är perfekt och fördomar finns överallt, men i Sverige gillar vi idén att man ska kunna komma hur långt som helst på eget hårt arbete. Det är en bra grund att bygga på.

För ett par generationer sedan handlade detta om att även ungdomar utan välutbildade föräldrar borde få ta studenten och komma in på universitetet. I vår tid kan det handla om att barn från socialt utsatta hem och bostadsområden ska slippa ärva sina föräldrars sociala problem. Nyare forskning lär oss att man ska ha höga förväntningar på barn som fått en tuffare start än andra. Men också hur illa det kan gå för dem om man inte har det. Den som är född utanför Sverige eller har utländska föräldrar måste på egen hand kunna arbeta sig till ett bra liv i vårt land. Framgångsrik integration kräver lägre trösklar till arbete men också högre krav på att flytta till jobben. Och det börjar bli bråttom.

En generös välfärd kan mycket väl förenas med tydliga krav och höga förväntningar. Sverige måste återerövra begrepp som utbildning, strävsamhet, företagsamhet och driftighet som vägledande ideal, fullt i klass med värderingar som jämlikhet och rättvisa. Detta tror jag är vår tids stora ekonomisk-politiska uppgift.