Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Osaklig smutskastning av gröna svenska jordbruket”

LRF borde protestera. De rödgröna föreslår kraftigt ökad ekologisk produktion i jordbruket, trots mindre avkastning och dålig vetenskaplig förankring. Vanligt svenskt jordbruk förtjänar lovord. En utslagning av detta vore sämsta alternativet för miljön, skriver Staffan Danielsson (C) och professor Torbjörn Fagerström.

Det fanns en tid då jordbrukets givna uppgift var att producera mat på ett så effektivt sätt som möjligt. Så borde det vara även nu – med ett avgörande tillägg: Hela vår nuvarande produktion och den ökning av produktionen som måste komma på global nivå måste ske med ekologiskt säkra och hållbara metoder. Men de negativa miljöeffekter som följer med alla former av jordbruk kan inte motverkas genom lågproduktiva produktionsmetoder, utan genom att vetenskap och beprövad erfarenhet får ligga till grund för en klok och framsynt jordbrukspolitik, där hög produktivitet går hand i hand med miljöhänsyn.

Jordbruksområdet har blivit en ideologisk tummelplats för ett antal politiska partier och miljörörelser. Där blommar allehanda idéer om jordbruk som ibland har svag vetenskaplig förankring. Typexemplet är det ”ekologiska jordbruket”, ett jordbruk där man bland annat har bestämt att man inte får använda vare sig syntetiska bekämpningsmedel eller lättlösligt mineralgödsel.

De rödgröna sträcker nu upp pekfingret i luften och föreslår, utan föregående analys, att det ekologiska jordbrukets andel av åkerareal och offentlig upphandling i Sverige ska öka mycket kraftigt genom politiska planmål, trots att avkastningen ofta sjunker kraftigt, priserna ökar med 30 till 60 procent och de offentliga miljöersättningarna och upphandlingskostnaderna ökar med miljardbelopp. Naturligtvis skulle en sådan utveckling i Sverige och globalt också vara starkt problematisk i en värld där någon miljard människor hungrar och där FN anser att mängden tillgängliga livsmedel måste nära fördubblas det närmaste halvseklet.

Detta vägval har varken den självklara förankring i vetenskap och beprövad erfarenhet som historiskt har varit så viktig för jordbrukets utveckling eller är sprunget ur en långsiktig strategisk tanke om folkförsörjning. Inflytelserika intressegrupper och politiker tar sig tolkningsföreträde. Den som vill få en inblick i propagandamaskineriet kan gå in på Naturskyddsföreningens (SNF:s) hemsida och läsa deras hårt skruvade pamfletter till förmån för ekologiskt jordbruk. Notera till exempel deras beskrivning av bland annat det vanliga, miljövänliga svenska jordbrukets försiktiga användning av kemiska bekämpningsmedel som ”sjukt och vansinnigt”.

Det är beklämmande att en anrik folkrörelse nedlåter sig till en så besinningslös svartmålning, därtill i hög grad finansierad genom statsbidrag. Det är också obegripligt att inte böndernas företrädare – LRF – kraftfullt reagerar mot SNF:s propaganda, som ju i hög grad torde förklara att allt fler konsumenter likställer den svenska modellen för miljövänligt jordbruk med importerad mat från länder som har betydligt sämre miljö- och djuromsorg.

SNF betecknar nu allt jordbruk som inte är ”ekologiskt certifierat” som ”oekologiskt”. Det är märkligt att ett odlingskoncept kunnat ta monopol på ett begrepp som hämtats från vetenskapen, där ju ekologi betyder läran om samspelet i naturen. Och det är ännu märkligare att detta koncepts vänner sedan börjar kalla andra odlingskoncept, till exempel Sveriges vetenskapsbaserade jordbruk med sina stränga miljö- och djurskyddslagar, för ”oekologiskt”. Det underförstådda budskapet är att detta är ”icke miljövänligt”. Det finns naturligtvis inget alltigenom miljövänligt jordbruk. Allt jordbruk innebär stora ingrepp genom plöjning, harvning, ogräsbekämpning, gödsling och så vidare. Ekologiskt jordbruk har sina för- och nackdelar ur miljösynpunkt, men det vanliga miljövänliga svenska jordbruket är ett rätt likvärdigt miljöalternativ, fast med lite andra för- och nackdelar och med betydligt högre produktion.

Intressegruppernas agendor måste ifrågasättas på samma sätt som man synar påståenden från politiker, företag och andra opinionsbildare. Alltför ofta förs debatter om jordbrukets miljöpåverkan utifrån en outtalad premiss om att ekologiskt jordbruk faktiskt är mera miljövänligt och resursbesparande än det moderna miljövänliga jordbruket, vilket är tvivelaktigt, särskilt i förhållande till respektive koncepts produktionsförmåga per hektar.

Det finns till exempel inget entydigt vetenskapligt stöd för att det skulle vara särskilt miljövänligt att avstå från lättlösligt mineralgödsel. Om detta tillförs på rätt sätt kommer förluster och andra negativa miljöeffekter att bli små, och de positiva effekterna kommer att överväga.

Däremot är växtnäringsläckaget från ekojordbruket, särskilt om man jämför per producerat kilogram, ofta betydligt större än från det vanliga jordbruket. Detta beror på att ekojordbruket laddar marken med kväve genom kvävefixerande grödor och ofta stallgödsel, samtidigt som man ofta jordbearbetar mer mot ogräs, vilket också ger läckage.

Trots sina fundamentalistiska drag kan ändå det ekologiska jordbruket ses som ett radikalt miljöalternativ. Även det vanliga svenska jordbruket är ett utmärkt miljöalternativ. Mjölken är ett bra exempel. Både ekomjölken och den vanliga svenska mjölken är två bra miljöalternativ, men SNF rekommenderar ensidigt det ena och förkastar och svartmålar det andra. Ekomjölkgårdarna är numera i snitt större än de vanliga med besättningsstorlekar på i några fall över 1 000 kor.

Naturligtvis ska det vanliga, miljövänliga svenska lantbruket ständigt utvecklas i resurshushållande riktning. Och naturligtvis ska erfarenheter från allt jordbruk tas till vara. Strävan bör vara att allt jordbruk ska bedrivas med bästa möjliga teknik och med målet att uppnå hög produktivitet, miljönytta och hållbarhet – utan att på förhand förbjuda vissa verktyg. Det svenska miljövänliga jordbruket svarar för cirka 95 procent av produktionen i landet och har sannolikt kommit längst i världen i sitt miljöarbete. Det förtjänar lovord, inte smutskastning, för sina investeringar i bättre miljö. Och det förtjänar att få del av miljöengagerade konsumenters betalningsvilja. Utslagning av det svenska jordbruket är det sämsta miljöalternativet av alla. Över hälften av Sveriges matkonsumtion är i dag importerad, vilket är högst andel i Europa.

Det behövs en nystart för den moderna, miljövänliga livsmedelsproduktionen i Sverige. Det behövs en ny stolthet över hur långt Sverige har kommit i strävan efter att med modern miljö- och djurvänlig teknik producera mycket bra livsmedel. Matlarmen om multiresistenta bakterier från Danmark visar på det svenska jordbrukets stora förtjänster genom låg antibiotikaanvändning, ingen klordoppning, ingen salmonella och hög miljö- och djuromsorg.

Det svenska jordbruket omgärdas av världens strängaste miljö- och djurskyddsregler. Genom att köpa ursprungsmärkt svenskt bidrar man till att sluta kretsloppen och till biologisk mångfald, samtidigt som man vet att djuren har haft det bra och att åkrarna har brukats miljöinriktat.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.