"Otillåten könsdiskriminering vid svenska universitet"

Den 1 juli 2005 infördes nya förbud mot könsdiskriminering. Sedan dess uppmanas taxiåkare att byta tjejtaxor mot "solotaxor" för alla som åker taxi sent. Frisörer uppmanas att ändra sina pristlistor så att de tar betalt efter kundens hårlängd i stället för att ha olika herr- och dampriser. Annars riskerar de att anmälas till jämställdhetsombudsmannen (JämO) och bli skadeståndsskyldiga.

Samtidigt ser myndigheterna mellan fingrarna när universitet och högskolor runt om i landet systematiskt ägnar sig åt könskvotering. Framför allt handlar det om kvotering av män vid antagning till utbildningar där universitet och högskolor tycker att andelen kvinnor är för hög.

Bakgrunden är att kvinnor, vilket framgår av Skolverkets statistik, sedan flera år generellt har bättre gymnasiebetyg än män. Detta slår igenom vid antagningen till högre utbildning.

Enligt Högskoleverkets rapport "Reell kompetens och alternativt urval vid lärosätena år 2004" användes under 2004 könskvotering av Karlstads universitet (lärarutbildning, sjuksköterskeutbildning och socialomsorgsutbildning), Malmö högskola (sjuksköterskeutbildning och socionomutbildning), Mälardalens högskola (sjuksköterskeutbildning), Umeå universitet (lärarutbildning) och Örebro universitet (lärarutbildning). Under 2005 har en del universitet och högskolor upphört med könskvotering medan andra har låtit denna urvalsmetod expandera till ännu fler utbildningar.

Centrum för rättvisa riktar i dag, för två unga kvinnors räkning, skadeståndskrav på vardera 120 000 kronor till Örebro universitet samt för en ung kvinnas räkning skadeståndskrav på 120 000 kronor till Karlstads universitet. Fallen gäller alla människors rätt att bli behandlade lika oavsett kön.

Dessa unga kvinnor har nekats plats på hälsoutvecklarprogrammet vid Örebro universitet respektive sjuksköterskeprogrammet vid Karlstad universitet trots att de hade bättre betyg eller resultat på högskoleprov än de män som kvoterades in. Om universiteten i fråga inte medger att de gjort sig skyldiga till en otillåten könsdiskriminering och betalar skadestånd till de drabbade kommer fallen att lämnas över till tingsrätt.

Karlstads universitet har bestämt att jämn könsfördelning är uppnådd när andelen män och kvinnor är minst 40 respektive 60 procent. På åtta utbildningar inom vård och undervisning, där andelen män är mindre än 40 procent, kvoterar Karlstads universitet in manliga sökande till dess den eftersträvade könsfördelningen är uppnådd. För att en manlig sökande ska få förtur krävs inga andra meriter än att ha blivit godkänd i gymnasiet och att man har sökt den aktuella utbildningen i första hand.

På sjuksköterskeutbildningen i Karlstad antogs totalt 76 studenter varav 11 män (14,5 procent) var inkvoterade. Hela 71 kvinnor som nekades plats på utbildningen hade högre betyg än den manliga sökande med lägst betyg som kvoterades in. Skillnaden i fråga om meriter är dramatisk: Till exempel hade den kvinnliga sökande med bäst betyg som nekades plats 15,10 (väl godkänt i snitt) på den 20-gradiga skalan medan den manliga sökande som kvoterades in med lägst betyg bara hade 10,59 (godkänt i snitt).

I stort gäller samma sak för samtliga utbildningar i Karlstad som använder kvotering - under den period som kvotering har använts vid detta lärosäte kan antalet könsdiskriminerade kvinnor sannolikt räknas till flera hundra per termin.

Örebro universitet beslutade för sin del 2004 att utvidga könskvoteringen till 13 olika utbildningsprogram. Det handlar om utbildningar i alltifrån medie- och kommunikationsvetenskap till medicinsk sekreterare. Mellan 5 och 30 procent av platserna på dessa utbildningar har öronmärkts för sökande av "underrepresenterat kön", det vill säga män. De två kvinnor som nu stämmer Örebro universitet nekades plats på hälsoutvecklarprogrammet där 4 av 25 platser (16 procent) öronmärktes åt manliga sökande trots att de hade bättre betyg respektive resultat på högskoleprov än män som kvoterades in.

Bakgrunden till denna nyordning är att högskoleförordningen sedan den 1 januari 2003 ger högskolor en möjlighet att bestämma om ett alternativt urval, som innefattar vissa förkunskaper eller andra sakliga omständigheter, för högst 10 procent av platserna på en viss utbildning i syfte att öka den sociala och etniska mångfalden.

Men lika klart är att ett sådant arbete inte får bedrivas i strid med grundläggande rättsprinciper, lag eller på ett sätt som kränker enskilda människor.

I ett enskilt fall där två sökande till ett arbete eller en utbildning har likvärdiga meriter är det tillåtet att ge företräde åt den sökande som är av underrepresenterat kön. Men kvotering är inte tillåten. Det följer bland annat av det diskrimineringsförbud som återfinns i lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Samma sak framgår av EG-rätten - exempelvis har EG-domstolen underkänt de så kallade Thamprofessurerna som ju var vikta för kvinnor.

Så sent som i juni 2005 förtydligade regeringen i propositionen "Ny värld, ny högskola" vad som gäller för det alternativa urvalet: Högskolorna får inte beakta andra meriter än sådana som har en direkt betydelse för utbildningen och platser på en högskoleutbildning får inte reserveras för sökande från viss grupp eller med viss bakgrund.

Det är alltså otillåten könsdiskriminering att, som vid Örebro universitet, på förhand öronmärka ett visst antal platser åt sökande av ett visst kön eller, som vid Karlstads universitet, att ge generell förtur åt manliga sökande utan hänsyn till meriterna hos de kvinnor som sorteras bort.

Den grundläggande moraliska invändningen mot denna sorts kvotering är att det offentliga härigenom överger principen om individuell rättvisa till förmån för principen om rättvisa för grupper. Och grupprättvisa innebär att det offentliga överger principerna om likabehandling och likhet inför lagen. Det är inget litet avsteg från den demokratiska rättsstatens grunder.

Man kan principiellt ifrågasätta redan det begränsade lagliga utrymme som i dag finns för att i ett enskilt fall vid likvärdiga meriter ge företräde åt en sökande av underrepresenterat kön. Ska kön och andra faktorer som vi inte kan påverka överhuvud taget beaktas vid anställning eller antagning till högre utbildning? Är det inte mer rättvist att låta intervjuer, skriftliga prov eller till och med lotten fälla avgörandet?

Visst kan man argumentera för att det vore önskvärt att fler män blir lärare i förskolan eller fler kvinnor blir ingenjörer i tillverkningsindustrin. Men sådana bedömningar är alltid subjektiva och därför ytterst tvivelaktiga som grund för rekrytering och urval till högre utbildning. Om man ändå anser att det är motiverat att få fler kvinnor att välja utbildningar som män typiskt sett väljer och vice versa, får man ta till metoder som inte diskriminerar och kränker andra människor. Exempelvis är aktiva rekryteringsåtgärder som annonsering, gymnasiebesök, samarbete med arbetslivet och så vidare fullt tillåtna.

Könskvoteringen i Karlstad och Örebro bör även ses i ett större sammanhang.

I januari 2005 fälldes Uppsala universitet i tingsrätten för etnisk diskriminering efter att ha kvoterat bort 30 sökande till juristutbildningen som inte hade två utlandsfödda föräldrar (efter att staten överklagat domen prövar Svea hovrätt fallet den 16 november 2005). Även andra högskolor har kvoterat studenter utifrån etnisk bakgrund. Och i syfte att minska den sociala snedrekryteringen kvoterar kriminologiska institutionen vid Stockholms universitet in sökande från vissa gymnasieskolor med lägre övergång till högskolan än andra gymnasieskolor.

Den tydliga signal som denna sorts kvotering sänder till unga människor är: Det spelar ingen roll att du anstränger dig på gymnasiet, läser upp dina betyg eller skaffar dig relevant arbetslivserfarenhet. I slutändan är det ändå ditt kön eller din bakgrund som fäller avgörandet.

Få uppgifter är så angelägna som arbetet för ett samhälle där alla blir behandlade lika - oavsett kön, etnisk eller social bakgrund, sexuell läggning, funktionshinder och så vidare. Men det kvoteringstänkande som har slagit igenom vid landets universitet och högskolor reser flera påträngande frågor om vilka principer som bör vara vägledande i detta arbete:

Vill vi att detta kvoteringstänkande ska sprida sig till andra samhällsområden som arbetsmarknad och företagande? Vill vi ha ett samhälle som ägnar sig åt ändlös sortering och särbehandling av männi­skor utifrån grupptillhörighet? Vill vi ha ett samhälle där staten undergräver i stället för att värna grundläggande principer om likabehandling och likhet inför lagen?
GUNNAR STRÖMMER
CLARENCE CRAFOORD

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut