Under 2009 tog vi emot 31 anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet som var kopplade till graviditet. Jessica, Ulrika och Eva hör till den här skaran av unga kvinnor som marginaliseras av sina arbetsgivare och definieras som mindre produktiva. Det är helt enkelt otillständigt att kvinnor i Sverige fortfarande år 2010 straffas för att de föder barn och sedan tar hand om dem.
Vi har därför beslutat att stämma Jessicas, Ulrikas och Evas tidigare arbetsgivare. Även facket och arbetsgivarorganisationerna måste börja ta ansvar och förebygga diskriminering på arbetsplatserna, skriver Katri Linna.
Jessica berättade för arbetsgivaren att hon var gravid. En dryg månad senare blev hon uppsagd med motiveringen att det rådde arbetsbrist på företaget. Efteråt fick hon veta att en praktikant fått överta hennes sommarschema.
Ulrika hade ett vikariat på 75 procent i samma butik. Hon hade fått muntligt löfte om att fortsätta vikariatet efter sommaren. Men sedan hon berättat att hon var gravid beslutade arbetsgivaren att hon bara skulle kallas in som extra resurs ”vid behov”.
Eva fick en provanställning hos ett bemanningsföretag med placering på ett telekommunikationsföretag. Efter några veckor kommenterade personalchefen hennes växande mage. Några dagar senare fick Eva sparken eftersom uppdragsgivaren inte ville lägga pengar på att utbilda henne när hon ändå skulle vara föräldraledig.
Jessica, Ulrika och Eva är tre unga kvinnor på väg ut i arbetslivet. De har var och en anmält till DO att de blivit diskriminerade. Vi har utrett deras anmälningar och gjort samma bedömning. Vi har därför fattat beslut att stämma deras tidigare arbetsgivare.
Jessica, Ulrika och Eva hör till skaran av unga kvinnor som vänder sig till DO för att få hjälp. Under 2009 tog vi emot 31 anmälningar om könsdiskriminering i arbetslivet som var kopplade till graviditet. Vi fick 69 anmälningar om missgynnande i samband med föräldraledighet, varav 53 kom från kvinnor.
Det är kvinnor som anmäler att de fått sämre löneutveckling än sina kolleger, att de inte fått del av kompetensutveckling, att de inte fått jobb, att deras provanställning avbrutits eller att de blivit uppsagda.
Den röda tråden i många anmälningar är det faktum att kvinnor föder barn och att kvinnor fortfarande tar det huvudsakliga ansvaret för omvårdnaden av barnen. I en internationell jämförelse har vi kommit långt för att ge kvinnor och män samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Men Sverige är fortfarande ett land där män äger mer, tjänar mer och har mer makt och inflytande än kvinnor. Vi har en av världens mest könsuppdelade arbetsmarknader. Män kör lastbil och bygger hus, kvinnor tar hand om barn och gamla, enkelt uttryckt. En pappa är borta från jobbet i genomsnitt ett par tre månader fram till att barnet börjar skolan. Mammor är borta två, tre eller fyra år, beroende på graden av deltidsarbete.
För detta straffas kvinnor genom sämre villkor i arbetslivet. Många gånger handlar det om unga kvinnor på väg in på arbetsmarknaden, vikarier, timanställda, provanställda. När de förnekas arbete ställs de utan försörjning, men de går också miste om värdefull yrkeserfarenhet vilket i sin tur försämrar deras framtida möjligheter att få jobb.
I andra fall har graviditet eller föräldraledighet lett till att en kvinna inte får del av kompetensutveckling.
På det sättet löper kvinnor i barnafödande åldrar risken att marginaliseras och definieras som mindre produktiva, vilket skapar en otrygghet inte minst i tider av ekonomisk nedgång. Sämre löneutveckling och karriärutveckling ger kvinnor lägre inkomster och mindre makt än män. Detta är reella problem för högst verkliga kvinnor i Sverige.
Lösningen är ett långsiktigt och tålmodigt arbete för att säkerställa kvinnors och mäns lika rättigheter och möjligheter. Att vi på DO driver enskilda kvinnors ärenden är en del av det arbetet, liksom att vi utvecklar metoder och verktyg för det förebyggande arbetet. Men långsiktig förändring kräver uppslutning från alla nyckelaktörer i samhället.
Det är ett arbete som kräver samverkan och uthållighet. När vi i dag driver ärenden där gravida eller föräldralediga kvinnor missgynnats i arbetslivet är det frukten av ett arbete som den tidigare Jämställdhetsombudsmannen drev, med informationskampanjer och opinionsbildning för att uppmärksamma problem som uppstår i konflikten mellan arbetsliv och familjeliv.
Det kräver också att våra makthavare har kunskap om hur diskriminerande strukturer yttrar sig i kränkningar av enskilda individer, som när Försäkringskassans syn på graviditet och föräldraskap leder till utebliven sjukpenning för gravida kvinnor.
Det är framför allt ett arbete där arbetsgivare och fackliga organisationer måste börja ta ansvar för att förebygga och förhindra diskriminering i arbetslivet.
Lagstiftaren har utgått från att diskrimineringslagens krav på förebyggande åtgärder fylls på med arbetsplatsanknutna åtgärder, framtagna i samverkan med facket. Fack och arbetsgivare har stor möjlighet att gemensamt besluta om konkreta åtgärder för att förebygga diskriminering inom ramen för kollektivavtalen. Det kan till exempel handla om att även gravida kvinnor ska ha rätt till kompetensutveckling, så att de inte hamnar längst ner på turordningslistan i samband med framtida uppsägningar. Det är åtgärder som inte heller nödvändigtvis står i motsättning till arbetsgivarens intressen, eftersom de bidrar till att säkerställa långsiktiga personalbehov.
Det är helt enkelt otillständigt att kvinnor fortfarande år 2010 straffas för att de föder barn och sen tar hand om dem. Årets avtalsrörelse blir en möjlighet för arbetsgivare och fackliga organisationer att visa att de menar allvar med sina utfästelser om jämställdhet.