DN Debatt

”Överflödet av fossilbränslen är den största klimatfrågan”

Fossilförbannelse. Samtidigt som kapaciteten för förnybar energi byggs ut i vissa ­delar av världen så ökar förbränningen av fossila bränslen i utvecklingsekonomier med stora tillgångar. Att förmå dessa länder att sluta utnyttja sina fossila resurser är centralt för det globala klimatarbetet, skriver forskare vid Chalmers.

Vi har i vår forskning under ett antal år kartlagt världens tillgångar av kol, olja och gas och hur marknaden för dessa bränslen utvecklas.

Tillgångar av fossila bränslen kan delas in i två grupper. Dels de reserver av fossila bränslen som i dagens läge är lönsamt att utvinna, och dels en del som det i dag är för svårt eller dyrt att ta vara på. Teknik- och prisutvecklingen i kol-, olje- och gasindustrin har dock historiskt gjort att de tillgängliga reserverna ökat genom att det blivit lönsamt att utvinna det som tidigare bedömts som oåtkomligt.

Givet denna ökning av reserverna visar våra beräkningar att världen riskerar mellan fyra och 20 gånger så stora utsläpp som tvågradersmålet – den målsättning som används i de internationella klimatförhandlingarna – tillåter. Den lägre siffran svarar då mot om endast de i dag lönsamma tillgångarna utvinns.

En stor del av tillgångarna av fossila bränslen finns i utvecklingsekonomier som Kina och Indien, och det är inte rimligt att förvänta sig att dessa länder skall lämna kvar dessa tillgångar i marken. Detta måste vara en viktig utgångspunkt för såväl forskning om åtgärder för att minska människans klimatpåverkan som för internationell klimatpolitik.

Mot bakgrund av de stora tillgångarna av fossila bränslen har vi i en nyligen genomförd studie för ett antal länder jämfört de senaste decenniernas utveckling av den använda energin från fossila bränslen med den från förnybara resurser. Vi har jämfört regioner med förhållandevis begränsade inhemska tillgångar av fossila bränslen, som Europa, med regioner med stora fossila tillgångar, till exempel Kina där nästan alla våra konsumtionsvaror tillverkas. Vi kan konstatera att i Kina och andra länder med stora tillgångar av fossila bränslen och med betydande ekonomisk tillväxt så har det under de senaste decennierna skett en kraftig expansion av användningen av fossila bränslen medan ökningen i använd energi från förnybara resurser varit liten. Detta går tvärtemot den bild som brukar förmedlas, med kraftig tillväxt av installerad kapacitet (maxeffekt, inte faktiskt energiuttag) av vind- och solkraft runt om i världen.

I Europa (EU) har däremot energianvändningen från förnybart ökat och det har samtidigt skett en tydlig minskning i fossil energianvändning (fortfarande är förnybar energi mind­re än en femtedel av den fossila). Men Europa har alltså relativt sett lite inhemska resurser av fossila bränslen, samtidigt som tillväxten i ekonomin varit mycket lägre än i Kina och andra utvecklingsekonomier med stora tillgångar av fossila bränslen. EU:s klimatpolitik, med till exempel handel med utsläppsrätter, har säkerligen också haft viss betydelse.

USA utmärker sig som det land som uppvisat en tydlig minskning i energianvändning från fossila bränslen trots stora tillgångar. Ironiskt nog har denna utveckling skett trots nästan fullkomlig avsaknad av en nationell klimatpolitik. Förutom att USA likt EU haft måttlig ekonomisk tillväxt ligger en stor del av förklaringen i att USA har haft en enorm potential att minska utsläppen, från mycket höga ursprungliga nivåer. Ökad användning av den kontroversiella skiffergasen har också spelat in då den ersatt kolförbränning. Även ett ökat försörjnings­oberoende har varit en stor drivkraft för USA:s effektiviseringar. Om vi får se en fortsatt minskning av landets nuvarande fossilanvändning – som fortfarande är mycket hög – återstår att se.

I vår studie myntar vi begreppet ”fossilförbannelse”, som innebär att vi inte kan förvänta oss att länder med stora tillgångar av fossila bränslen kommer att lämna dessa kvar i marken som icke utvinningsbara tillgångar. Speciellt inte länder med stark ekonomisk tillväxt. Varje krafttag för att komma till rätta med klimatförändringarna måste beakta de stora tillgångarna av fossila bränslen.

Den offentliga diskussionen i Sverige och EU om hur klimatförändringarna skall hanteras lyckas på ett nästan osannolikt sätt gå runt hotet från de stora tillgångarna av fossila bränslen.

Forskare och politiker måste nu börja studera de geopolitiska möjligheterna att hantera de fossila tillgångarna samtidigt som utsläppen minskas. Denna forskning bör särskilt svara på frågan om hur dessa tillgångar ska kunna lämnas outnyttjade – en nödvändighet för att globalt minska användningen av fossila bränslen. Detta bör vara en nyckelfråga för Lena Eks nya initiativ ”The global commission on the economy and climate”, som sjösattes i september.

Om det inte bedöms möjligt att de fossila tillgångarna lämnas kvar outnyttjade och världssamfundet ändå vill lösa klimatfrågan så återstår endast att snarast se till att den så kallade CCS-tekniken snarast kan tillämpas i stor skala, alltså tekniken att avskilja och lagra koldioxid från kraftverk och industrier med stora punktutsläpp av koldioxid. Utvecklingen av CCS-tekniken har under senare år mer eller mindre avstannat.

Inget politiskt parti eller miljöorganisation har på allvar tagit tag i frågan om hur de stora mängderna fossila bränslen skall hanteras. Detta trots att det krävs krafttag för att hitta realistiska utvecklingsvägar mot kraftigt minskade koldioxidutsläpp till år 2050. Dessa vägar måste kunna hantera de stora ekonomiska värdena som finns i de fossila bränslena, inte minst i utvecklingsekonomier som Kina och Indien men även i andra fossilrika utvecklingsländer som bara påbörjat utvinningen av sina ofta gigantiska tillgångar.

Kunskapen om hur klimathotet kan mötas finns, men den måste kombineras med både realism och politiskt mod. Här kunde Sverige bli ett föregångsland på den internationella arenan.