DN Debatt

”Övervakning görs upp i slutna rum”

Cyberbrottskonventionen. Europarådets möte förra veckan om att utöka polisens möjligheter att få ut data oroar. Processerna är slutna och jag som EU-parlamentariker stängdes ute, skriver Amelia Andersdotter (PP).

Underrättelsetjänster och polismyndigheter kräver allt större tillgång till privat information för att kunna skydda oss. Det här påverkar både privatpersoners och företags förtroende för staten. Vi saknar lagstiftning både för att kontrollera staten och för att ge oss pålitliga tjänster. Vi behöver en nätfredsagenda för Europa. Handel ska leda till fred, också på nätet.

Det pågår ett krig i det tysta. Efter elfte september fick både polis och underrättelsetjänster i stort sett obegränsade möjligheter att i det tysta övervaka människor som inte misstänkts för brott. Nyligen riktade Piratpartiet sökarljuset på svenska polisens önskan att få nya tjänster för att själva hämta användardata direkt från telekombolagen, som då tvingas i sin tur bli angivare mot sina egna kunder. Också telekombolagen reagerade starkt mot förslaget och menade att åtgärderna tar bort möjligheten att framstå som pålitliga inför de egna kunderna.

Samtidigt som både företag och privatpersoner reagerar allt starkare mot fler tvångsmedel, flyttas dock gränserna fram. Debatten verkar också hamna i forum som är svårare både för lagstiftare och den demokratiska debatten att komma åt.

I Strasbourg ordnade Europarådet mellan fjärde och sjätte december ett möte om den så kallade ”cyberbrottskonventionen”. Hemlig avlyssning och dataintrång ingår bland verktygen polisen har på nätet. Konventionen är inte helt införd i svensk lag än, men svenska implementationsförslag har oroat företag. Lagar grundade på konventionen har lett till konflikter med både företag och medborgare i samtliga länder där den införts.

På agendan för Strasbourgmötet fanns att utöka möjligheten för ett lands poliser att begära ut data från användare som bor i ett annat land. Man vill att det ska ske genom standardiserade protokoll, och speciellt utformade tjänster som hjälper polisen få det de vill ha.

Det är illa nog att telekombolag tvingas agera angivare mot sina kunder i Sverige. Det som händer i veckan i Strasbourg är dock värre. Det innebär att rumänsk, amerikansk eller tysk polis kan kräva av en svensk operatör att få listor på vem som ringt vem, vilka som haft kontakt med en viss person, eller annan privat information. När konventionen skrivs om gör man den alltså inte mer demokratisk och tryggare för medborgarna, utan sämre.

Den typen av hemliga tvångsmedel polisen nu har tillgång till skapar ett behov av IT-tjänster som ger otrygghet och osäkerhet i en av vår tids viktigaste infrastrukturer. Polisen borde stå för trygghet också när de efterfrågar tjänster på nätet. Det är obegripligt att man inte ändrar konventionen så att sådana mål kan uppnås.

Jag har tidigare hört från både EU-kommissionen och Sverige att ändringar i konventionen inte var påtänkta. Rädslan för att Ryssland skulle försämra läget angavs som anledning. Att förändringar i konventionen till det sämre ändå förhandlas är en obehaglig överraskning. Fienden förefaller vara vi själva.

När jag ville delta på mötet fick jag inte komma. Det är symptomatiskt på den slutna, tysta krigsprocessen att aktörer som inte håller med hålls utanför. När övervakningen sedan pågår, utan tydliga rättsprocesser och utan ansvar från våra regeringar, är det för sent att påverka. 

Europa behöver i stället en nätfredsagenda. Vi behöver en plan för att säkra integritet, transparens och slå fast demokratiska spelregler. Det bör vara olagligt för företag och myndigheter att riskera medborgarnas integritet och säkerhet på nätet. Vi behöver effektiva sanktioner mot dem som inte gör som det har bestämts. Felansvar för IT-företag och stark dataskyddslagstiftning bör stå högt på agendan.

Vi behöver bättre insyn och kontroll över hur och när myndigheter begär att företag ska lämna ut information om kunder. Denna sorts initiativ blockeras i dag av osäkerhetssugna regeringar. Svenska regeringen är inget undantag. Det skadar både medborgarnas och företagens intressen.

Nätfredsagendan behövs inte bara för människors demokratiska rättigheter och självbestämmande, utan också för att marknaden ska fungera. Ekonomin och demokratin behöver förtroende och samarbete, från alla.

 

Artikeln har rättats. I en tidigare version stod på ett ställe att konferensen om cyberbrottskonventionen den 4–6 december arrangerades av Europeiska rådet. Rätt är att Europarådet var arrangör.