Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Partiet måste åter bygga sin politik på kunskapens grund”

Lena Sommestad: Håkan Juholt måste så snart som möjligt i handling visa hur han vill förändra både partiets arbetssätt och politikens innehåll. Socialdemokratins allra största brist är att politiska förslag ofta formuleras utan tydlig förankring i grundläggande värderingar, sakkunskap och samhällsanalys. Kontrasten är stor mot partiets stora reformperiod – fram till 80-talet – då socialdemokratin hade en närmast unik förmåga att bygga politik på kunskapens grund. Partiet lockade intellektuella från alla samhällsskikt och samhällsvetare bidrog till genomtänkta, ofta banbrytande reformer. Vi måste åter ta plats på den arena där vi hör hemma: som en drivande part i svensk progressiv samhällsdebatt, skriver kongressombudet och professorn Lena Sommestad.

I dag stiger Håkan Juholt fram som ny partiordförande på Socialdemokraternas kongress. Efter en lång och svår process vill jag hävda att han nu gör det med sällsynt styrka. Det finns i partiet en vilja till omprövning och förnyelse, som sporrar och driver. Kriskommissionens rapport, ”Omstart för socialdemokratin”, anger tonen. Medlemmar reser krav på ny politik och en ny partikultur.

Samtidigt har Juholt som ny partiordförande en politisk medvind utanför partiet. Samhällsdebatten är på väg att ändra ton. Kritiken växer mot misslyckade marknadsreformer, försämrade villkor i arbetslivet och ökad ojämlikhet. Tiden har mognat för en oppositionspolitik som handlar om grundläggande värderingar och principer. Vilken samhällsmodell vill vi ha? Kan Socialdemokraterna få gehör för en politik som lyfter full sysselsättning, jämlikhet, utbildning och hälsa framför kortsiktig kostnadseffektivitet och marknadskonkurrens?

Håkan Juholt har starka kort på hand, men han har också tuffa utmaningar att hantera. En sådan utmaning handlar om att förnya partiets arbetssätt. Socialdemokraterna är i dag ett i långa stycken hierarkiskt och slutet parti. Det är bekymmersamt inte bara för medlemmarna utan också för möjligheterna att skapa ett slagkraftigt politiskt alternativ. Hierarkier och slutenhet främjar sällan en kritisk och kreativ debatt.

Jag menar att den allra största bristen i partiets arbetssätt i dag är att politiska förslag ofta formuleras utan en tydlig förankring i grundläggande värderingar, sakkunskap och samhällsanalys. Samhällsforskningens resultat tas inte systematiskt till vara.

Ett exempel är konflikten kring friskolefrågan. Här blev partiets kompromiss på partikongressen 2009 att det är kvaliteten, inte driftsformen, som ska stå i fokus för skolpolitiken. Därefter avfördes friskolefrågan från valdebatten. Men decennier av socialpolitisk forskning visar något annat: att driftsformer spelar roll. Den visar att utformningen av samhällets institutioner påverkar grundläggande samhällsstrukturer som fördelning av makt och resurser. När tesen om kvalitet före driftsformer kommer på tal, då bör vi minnas att det var just en smart institutionell design som skapade den berömda ”svenska välfärdsmodellen”. När ett parti som Socialdemokraterna på kongressen 2009 avstår från att analysera ett systemskifte i svensk skola därför att viljan att uppnå en politisk kompromiss går före argumentets hållbarhet, då är det dags att reflektera över hur partiet fördelar knappa resurser. Om Håkan Juholt vill göra skillnad för Socialdemokraterna, så är en satsning på partiets kunskapsorganisation att rekommendera.

Partiets långvariga ointresse för samhällsforskningens landvinningar kan kanske förklara att Socialdemokraterna i dag är så påtagligt frånvarande i svensk, progressiv samhällsdebatt. Det kan också förklara att stödet är begränsat bland forskare, akademiker och tjänstemän.

Kontrasten är stor mot socialdemokratins stora reformperiod, fram till 1980-talet. Då hade partiet en närmast unik förmåga att bygga politik på kunskapens grund. Utgångspunkten var den gången arbetarrörelsens egen starka bildningstradition – med fackförbund, studieförbund, hyresgäströrelse, konsumentkooperation, bostadskooperation, etcetera. Partiet lockade också intellektuella samhällsmedborgare från alla samhällsskikt. Ledande samhällsvetare bidrog till väl genomtänkta, ofta banbrytande reformer som än i dag väcker uppmärksamhet i internationell forskning och politik.

Vad är då vägen framåt? Jag menar att Håkan Juholt och en ny partiledning så snart som möjligt bör visa i handling hur man vill förändra både partiets arbetssätt och politikens innehåll. År 2014 kommer striden att stå om den svenska samhällsmodellen. Då krävs skarpa argument för att vinna debatten.

Jag vill föreslå att partiet inför nästa ordinarie partikongress, år 2013, väljer att pröva helt nya arbets- och mötesformer, som kan fungera mellan de stora partikongresserna.

Jag skulle till exempel gärna se en stor socialdemokratisk idékonferens sommaren 2012, ett ”socialdemokratiskt Almedalen”. En sådan idékonferens skulle bygga vidare på Kriskommissionens analys och bestå av anföranden, debatter och seminarier. Det skulle vara en plats där det fanns tid att grundligt diskutera kontroversiella frågor, slipa på argment och fundera över kompromisser, utan att samtidigt tvingas ta skarpa beslut. Här skulle de långsiktiga strategierna prövas, innan de förs in i dagspolitikens hetluft. Medlemmar skulle få inspiration att skriva debattartiklar, insändare och motioner. De skulle möta sakkunniga och experter liksom ledande företrädare för parti, fackföreningsrörelse och andra organisationer.

En idékonferens av detta slag har den fördelen att många kan delta och att många kan bli inspirerade och intresserade – också utanför partiet. Nätverk kan skapas och en progressiv offentlighet ta form. Partimedlemskapet får ett värde och Socialdemokraterna kan ta plats på den arena där man hör hemma: som en drivande part i svensk progressiv samhällsdebatt.

Bred mobilisering kring väl genomarbetade krav har alltid varit de många människornas möjlighet att påverka samhället, genom politiken. Så är det också i dag.

När LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin i veckan (DN Debatt 24/3) rapporterar att knappt var femte LO-medlem helt och hållet instämmer i påståendet att politiken är den bästa arenan för att lösa de stora samhällsproblemen , då står det klart att Håkan Juholt och svensk socialdemokrati har ett uppdrag som går långt utöver partiets egna mål.

Genom att erbjuda ett tydligt politiskt alternativ kan Socialdemokraterna bidra till att återupprätta människors tro på politiken i en tid då vårt samhälle står inför svåra vägval och vår förmåga att lösa gemensamma problem är viktigare än någonsin.

Lena Sommestad
professor i ekonomisk historia
och ombud på Socialdemokraternas extrakongress

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.