Svenskt Näringsliv har liksom tidigare valår informerat medlemsförbund och därmed medlemsföretagen om det regelverk som gäller för politisk verksamhet på arbetsplatserna.

Arbetstiden ska ägnas åt arbetet. På rasterna ska det finnas möjlighet att äta och vila.

Valkampanjer och partipolitisk propaganda har inte med jobbet att göra, oavsett om det är facket eller företaget som vill kampanja, utan är något som var och en får ägna sin fritid åt.

Att engagera sig politiskt är också något som vi uppmuntrar till. En god dialog mellan företag, fack och politiker är också eftersträvansvärt, inte minst i valtider.

Det är därför svårbegripligt att Byggnads ordförande Hans Tilly (DN Debatt 31/8) tolkar rekommendationen som att vi förbjuder företagen och de anställda att diskutera politik.

Det vore verkligen att skruva tillbaka tiden, men så är det givetvis inte. Vad vi informerar om är att det inte finns någon laglig rätt till politisk verksamhet på arbetsplatsen och att arbetsplatsen av flera olika skäl även fortsättningsvis ska vara partipolitiskt neutral.

Att frågan inte är ny ens inom socialdemokratin framgår t ex av en skrivelse som den dåvarande socialdemokratiska regeringen överlämnade till riksdagen i januari 2005.

Där konstateras självklarheter som att ”samtal arbetskamrater emellan om politiska frågor och liknande mer diskreta beteenden får arbetsgivaren inte förbjuda”. Men i skrivelsen var statsrådet Hans Karlsson – tidigare LO:s avtalssekreterare - samtidigt tydlig med att ”en omfattande och verkligt påträngande politisk aktivitet som inte har med arbetsuppgifterna att göra får arbetsgivaren däremot inte tillåta”.

Att detta inte är en fråga om att hindra något LO-förbund från att agera valarbetare åt det socialdemokratiska partiet framkommer också av skrivelsen. Det socialdemokratiska statsrådet konstaterar: ”Det företag som överväger att släppa in partipolitiken på jobbet måste ta ställning bland annat till:

• Hur skall begreppet politisk verksamhet definieras? Vilka politiska åskådningar har rätt eller möjlighet att bedriva opinionsbildning på arbetsplatsen?

• Hur skall man förhålla sig till sådana politiska åskådningar som kan framstå som främlingsfientliga?

• Vem skall besluta om en viss politisk åskådning får bedriva opinionsbildning på arbetsplatsen?

• Skall ett sådant beslut kunna bli föremål för rättslig överprövning? Vilka kriterier skall i så fall läggas till grund för en överprövning?

• Skall någon ansvara för ordningen vid en politisk debatt på arbetsplatsen?”

Detta är berättigade frågeställningar i en demokrati. Det visar också att vår rekommendation har helt andra avsikter än att ”tysta vare sig” Hans Tilly eller någon annan facklig företrädare.

Christer Ågren
vvd Svenskt Näringsliv