Inkomstskillnaderna står ofta, på ett eller annat vis, i centrum för den politiska debatten. Trots att den svenska inkomstspridningen är bland de jämnaste i världen skriver alla riksdagspartier under på att klyftorna bör minska ytterligare. Men de som har låga inkomster får inte sämre förutsättningar för att andra tjänar mer. För Centerpartiets del handlar det om att stärka de ekonomiska förutsättningarna för dem med de allra lägsta inkomsterna utan att ställa inkomst­grupperna mot varandra.

Fördelarna med ett jämlikt samhälle är många. Exempelvis tenderar länder med mindre klyftor att ha färre problem med kriminalitet och en generellt nöjdare befolkning. Men man missar viktiga aspekter om man bara fokuserar på hur lite det skiljer mellan hur mycket olika personer tjänar. Människors möjligheter att förverkliga sina drömmar och genomföra sina livsprojekt är också beroende av hur mycket sparkapital de har tillgång till. 

När det gäller ekonomiska tillgångar är vi dock tyvärr inte lika jämlika. Faktum är att internationella undersökningar visar att den svenska förmögenhetsfördelningen är bland de mest ojämna i världen. Många låginkomsttagare saknar tillräckliga besparingar för att kunna köpa nya glas­ögon om de gamla går sönder eller klara av dubbla hyror vid en flytt. En undersökning från Sifo visar att 29 procent av svenskarna har mindre än 10.000 kronor i ekonomisk buffert. För många svenskar är det helt naturligt att leva ur hand i mun.

Trots det är intresset för vanliga människors möjligheter att spara och lägga undan pengar lågt. Det finns förmodligen flera orsaker till att månadsinkomsten så ensidigt lyfts fram i jämlikhets­diskussionen. Under årtionden av socialdemokratiskt styre fanns en mer eller mindre uttalad ambition att göra människor mer beroende av offentliga transfereringar än av privat sparande.

Detta har tyvärr lett till att traditionella svenska uppfattningar om sparande och ekonomiskt oberoende har luckrats upp. Unga människor växer i dag upp i ett helt annat klimat än när Birgitta Lilliehööks serie om Spara och Slösa var som mest populär runt andra världskriget. Då var det självklart att spara till en ny bil eller ett eget hus. I dag är det naturligt att ta sms-lån för att köpa skor eller höja lånet på villan för att åka till Thailand. Hushållens skuldsättning är också uppe på rekordnivåer. På 15 år har hushållens skuldsättning nästan fördubblats som andel av den disponibla inkomsten.

Det får flera negativa konsekvenser. Många går miste om tryggheten som ett eget sparande innebär. Dessutom blir alltför många överskuldsatta. Enligt Kronofogden finns i dag omkring 400.000 personer som har så stora skulder att de inte klarar att betala av på dem. Det leder till enorma påfrestningar på det sociala livet och den psykiska hälsan.

För att minska de reella klyftorna i samhället vill vi i Centerpartiet fokusera mer på att jämna ut skillnaderna i tillgångar. Absolut viktigast är att det blir lättare och mer lönsamt för låg- och medelinkomst­tagare att spara.

Med alliansregeringens jobb­skatteavdrag får vanliga människor behålla betydligt mer av sina inkomster. Det finns dessutom ett grundavdrag för såväl arbets- som transfereringsinkomster, som varierar med inkomstens storlek. Men det är fortfarande ogynnsamt för vanliga människor att spara. När det exempelvis gäller ränte­inkomster från sparkonton och avkastning på fonder tvingas vi alltjämt att betala 30 procent i skatt på den första hundralappen.

Detta är synnerligen olyckligt när det samtidigt är möjligt att göra avdrag på skatten med 30 procent från första hundra­lappen man betalar i ränta på sina lån. I praktiken innebär detta att den som sparar till att köpa en bil, ett hus, en resa eller ett par skor betalar mer i skatt än den som tar ett lån för att finansiera detsamma.

För att främja sparandet bland låg- och medelinkomsttagare vill Centerpartiet införa ett grundavdrag på kapital­inkomster. Internationellt sett är skatten på inkomster från kapital förhållandevis hög i Sverige – 30 procent jämfört med OECD-snittet på omkring 21 procent. I flera länder förekommer också särskilda sparavdrag eller skatte­frihet som gynnar småsparare.

Eftersom den årliga avkastningen ofta utgör en relativt liten del av ett långsiktigt sparande, där ränta-på-ränta-effekten är den stora värdeskapande kraften, räknar vi med att uppnå positiva effekter redan vid ett årligt avdrag på omkring 5.000 kronor. Dessutom bör summan successivt räknas upp med tiden för sparandet så att långsiktigt ägande premieras framför kortsiktig spekulation.

Med en sådan utformning gynnas småspararna mest. När vanliga människor får behålla merparten av avkastningen blir det betydligt roligare att sätta undan en slant på ett sparkonto eller regel­bundet köpa fondandelar. På så sätt kan vi ta ett viktigt steg mot att återupprätta den traditionella svenska inställningen där vi sparar mer och lånar mindre. Det ger människor större trygghet och mer makt över sina liv.

Med alliansens politik minskar klyftorna genom att fler får ett jobb och en inkomst. Det som tidigare bara var möjligt för de få är nu verklighet för de många. Med etablerings­frihet i vården får de flesta välja vård­givare och äldreomsorg. Städ- och hemhjälp har blivit överkomligt för låg- och medelinkomsttagare tack vare rut-avdraget. Jobbskatteavdraget har möjliggjort för fler människor att leva
på sin lön.

Men fortfarande är pengar på banken en klassfråga. Det anstår inte ett framgångsrikt land med höga jämlikhetsambitioner. Vi hoppas därför på att få stöd inom alliansen för ett grundavdrag på sparande. Kapital utgör grunden för vårt välstånd. Genom att sprida det kan fler växa och förverkliga sina drömmar.

Annie Johansson,
ekonomisk-politisk talesperson för Centerpartiet