Välfärden i Sverige har byggts upp av de kvinnor och män som i dag är pensionärer. Det borde därför vara en självklarhet att man har rätt till en ålderdom som är ekonomiskt tryggad. Men dagens pensionssystem berövar många äldre möjligheten till ett värdigt liv. Därför måste det i grunden förändras.
Vi som skriver detta är fyra generationer vänsterpartister. Vi kan inte acceptera ett pensionssystem som gör att en del av de äldre som kämpat för att bygga landet idag knappt har mat för dagen.
Regeringens orättvisa skattesänkningar har medfört att bland annat pensionärer betalar mer i skatt för samma inkomst som förvärvsarbetande. En sjukskriven eller pensionär med en månadsinkomst på 12 000 kr betalar 467 kr mer i skatt
per månad än en person med förvärvs-
inkomst.
Denna straffbeskattning måste upphöra, lika skatt skall gälla för pensionärer och löntagare. Vi har som hittills enda parti i riksdagen presenterat konkret hur detta bör gå till. Vårt förslag är ett höjt grundavdrag för alla, också pensionärer. Det skulle ge en rättvis beskattning och innebära avsevärda skattesänkningar för alla pensionärer i jämförelse med regeringens politik.
Pensionärer har sedan mitten av 1990-talet förlorat runt 40 procent i ekonomisk standard i jämförelse med löntagare. För att förbättra situationen på kort sikt vill Vänsterpartiet höja garantipensionen stegvis med 300, 400 och 500 kronor under de tre kommande åren. Vidare vill vi höja bostadstillägget för både pensionärer och personer med sjuk- och aktivitetsersättning till 95 procent och inkomsttaket för personer med sjuk- och aktivitetsersättning till 5 000 kronor i månaden och se över fribeloppsreglerna
i bostadstillägget.
Vi verkar också för ett återställande av pensionerna för dem som fick sina pensioner sänkta vid den förra ekonomiska krisen i början av 90-talet. Detta är fullt ut finansierade och mycket angelägna ekonomiska reformer som skulle förbättra pensionärers ekonomiska situation omedelbart och märkbart. Men pensionssystemet måste också i grunden förändras. För det första handlar det om hur man förtjänar sin pension, och att den synnerligen hårda principen om att det är hela livsinkomsten som ligger till grund för pensionen måste förändras.
De stora förlorarna i det nuvarande pensionssystemet är LO-arbetare och kvinnor som grupp. Den som tvingas till arbetslöshet eller sjukskrivning, vilket är vanligt bland LO-kollektivets medlemmar, under delar av sitt yrkesliv drabbas i det nuvarande systemet direkt genom sänkt pension. Systemets syfte påstås vara att motivera arbetstagare att skaffa sig högre pension genom att arbeta längre. Men människor med låga löner, arbetsuppgifter som sliter ut kropp och själ och med stor andel dubbelarbete sällan orkar arbeta ens till 65 år. Det gör att möjligheten för en metallarbetare eller en undersköterska att höja pensionen
genom ytterligare års förvärvsarbete förblir teoretisk.
Den diskriminering som drabbar kvinnor på arbetsmarknaden reproduceras i pensionen eftersom denna anpassats efter ett manligt arbetslivsmönster. Kvinnor utför mer obetalt arbete och har därför mindre utrymme för lönearbete. Kvinnor arbetar oftare än män deltid och betalar därmed för sin egen arbetstidsförkortning med lägre lön och pension. En ordning mer lik det som fanns i ATP-systemet där de 15 bästa av 30 arbetade år låg till grund för pensionens storlek behöver införas.
För det andra är det dags att ta politiskt ansvar för hur systemet fungerar. De fem partierna som konstruerade pensions-systemet var bekymrade över att politikerna i riksdagen var så känsliga för pensionärernas påtryckningar i dåliga tider. Därför skapade man en broms i systemet som skulle slå till automatiskt och sänka pensionerna om det blev sämre tider.
Politikerna skulle då kunna två sina händer och slippa obehagliga beslut.
Nu visar det sig att systemet fungerar precis så som det var tänkt. Pensionerna skall, om inget görs, sänkas med runt 500 kronor redan nästa år.
Men nästa år är det val till riksdagen, och de fem partierna bakom pensionssystemet försöker därför nu minska de omedelbara effekterna av sitt eget system. Därför har de nu kommit överens om att beräkningen av pensionerna skall göras på de senaste tre åren istället för bara det senaste. Man försöker rädda ansiktet under det kommande valåret, men i praktiken skjuter man bara försämringarna framför sig, och skapar dessutom nya problem.
Den tidigare generaldirektören för Riksförsäkringsverket KG Scherman har visat att normalpensionären på grund av bromsen förlorar 50 000 kronor på fem år även enligt det förslag som partierna bakom pensionsuppgörelsen nu kommit överens om. Uppgörelsen får dessutom effekten att pensionerna kommer att sänkas fler år framöver. Vi menar att förändringar i systemet ska hanteras genom aktiva politiska beslut till exempel. genom tillfälliga avgiftshöjningar – beslut som också kan prövas politiskt. Dagens förvärvsarbetare betalar via avgiften för dagens pensioner och ska kunna förvänta sig samma solidaritet när han eller hon blir pensionär. På så sätt värnar tillfälliga avgiftshöjningar den solidariska omfördelning mellan generationer som är nödvändig för pensionssystemets hållbarhet och trovärdighet.
För det tredje är det dags att sluta spela på börsen med pensionärernas pengar. Att pensionssystemet bygger på orealistiska förväntningar på aktiemarknaden blir allt tydligare. Genom kapitalismens kris med börser som rasar, kvartalskapitalister som inte har is i magen – något som storfinansen kräver av småspararna – har AP-fondernas värde sjunkit med runt 200 miljarder kronor.
Till detta kommer premiepensionen (PPM) där vi alla kan spekulera bort en del av vår pension. Premiepensionen har gått back sen den infördes och dess värde sjönk förra året med 34.5 procent, allt medan de förvaltande kapitalinstituten har tjänat cirka 8 miljarder.
Vi sa det då systemet infördes och vi säger det igen. Pensionärernas pengar ska inte kunna spekuleras bort. Därför måste premiepensionen avskaffas och hela pensionsavgiften tillföras fördelnings-systemet. Det skulle göra systemet betydligt mer förutsägbart och stabilt.
Den tidigare socialdemokratiske statsministern Göran Persson sa för några år sedan att ”Jag är säker på att det vi gjort inte kommer att vara populärt om 20 år när de som går i pension ser vad vi gjort”. Den dagen är redan här. Då räcker det inte med att räkna om på marginalen och sopa bristerna i systemet under mattan.
Därför måste pensionssystemet göras om så att det inte är beroende av börskapitalismen och pensionärerna garanteras en rimlig levnadsnivå. En ny regering måste sätta pensionärernas bästa före gamla avtal med högerpartierna.
CH Hermansson, 91 år
Lars Werner, 73 år
Ulla Hoffman, 67 år
Lars Ohly, 52 år
Ida Gabrielsson, 27 år