Sanningssägare är sällan omtyckta av etablissemanget. Det är irriterande när någon kommer och påpekar att kejsaren är naken. Det är så mycket mer bekvämt när folk har vett att hålla tyst när de ser att kejsaren har rumpan bar. Men det är en bekvämlighet som har ett högt pris. Ju fler sanningar som förblir osagda, desto mer haltar demokratin.

Demokrati handlar inte bara om att medborgarna genom röstning ska få fatta beslut om vem som ska få leda landet. Det handlar även om att man ska ha fullgoda möjligheter att fatta ett välinformerat beslut innan man röstar. Det kräver tillgång till information, ibland även till information som makthavarna inte vill att medborgarna ska ha.

Problemet med sådan information har tidigare varit att de som suttit inne på den inte haft möjlighet att nå ut med den till de stora massorna. Traditionell media har till viss del kunnat vara den länk som behövts mellan den som har informationen och de medborgare som borde ha tillgång till den. Men traditionell media begränsas av olika faktorer. Stora avslöjanden kräver ansvariga utgivare med nerver av stål, tyvärr har inte alla det. Stora avslöjanden kräver ibland mer utrymme som en tidning eller en tv-kanal kan erbjuda. I dessa fall behövs alternativa sätt att sprida informationen. Tack vare den nya tekniken finns det flera olika vägar. Wikileaks är en av dem.

Wikileaks opererar inte under samma publicistiska ansvar och begränsningar som traditionell media, men man tar sitt självpåtagna uppdrag som sanningssägare på stort allvar. Man är extremt tydliga med vad man gör och hur man bör närma sig den information man publicerar. Wikileaks publicerar rådata och uppmanar sedan andra att ta föra sanningen vidare ut i världen. I det senaste fallet har man samlat in 91.000 dokument om kriget i Afghanistan. Innan Wikileaks publicerade dem öppet tog man kontakt med några av gammelmedias flaggskepp: The New York Times, The Guardian och Der Spiegel. Man gav dem fria händer att använda materialet, vilket de också gjort.

Det som gör Wikileaks så framgångsrikt är att man dels utnyttjar den nya tekniken till fullo, men inte vänder traditionella medier ryggen. När man publicerade The Afghan War Diary, som dokumentsamlingen kallas, valde man dels att göra en lättöverskådlig, sökbar och lättnavigerad webbsida ackompanjerad av uttömmande reportage i traditionella medier. Man såg till att få ut det bästa möjliga ur den nya och den gamla mediavärlden och på så sätt säkrade man även största möjliga spridning av det känsliga informationen.

Hela Afghan War Diary går dessutom att ladda hem i html-format, som CSV-format, SQL-format och KML-format. Det innebär att den omfattande informationen inte bara gjorts tillgänglig, utan att den gjorts tillgänglig på ett sätt som gör den överblickbar för alla: vanliga medborgare, media, forskare och andra. Det garanterar en fullkomlig genomlysning av det som skett under kriget i Afghanistan. Det innebär också att kriget i Afghanistan inte kommer att kunna bli ännu ett av alla dessa krig där eventuella krigsbrott inte kommer i dagen förrän långt efter det finns en rimlig chans att ställa ansvariga till svars. Wikileaks har lyft på locket. Alla kanske inte gillar vad som finns där, men att blunda för det vore att förneka krigets offer den upprättelse de förtjänar.

Wikileaks sätt att publicera informationen innebär dessutom att informationen nu vilar trygg i internets famn. Det är viktigt eftersom det finns starka krafter som gärna skulle se att Wikileaks stängdes ner. Men även om man skulle lyckas stänga ner själva Wikileaks, så kommer man inte att kunna stoppa informationsspridningen och det är det som gör den nya tekniken så fantastisk. Det går inte att tysta de röster som vågar ställa sig upp och säga att kejsaren är naken. Det är en demokratisk säkerhetsventil av monumentala mått.

Wikileaks huserar just nu på det svenska webbhotellet PRQ, som drivs av Pirate Bay-profilerna Gottfrid Svartholm och Fredrik Neij, men Wikileaks är under ständig attack. Det skulle inte förvåna mig det minsta om Sverige inom kort kommer att utsättas för amerikanska påtryckningar om att stänga ner Wikileaks. Man har agerat på liknande sätt när det gällde Pirate Bay och med tanke på att Wikileaks verksamhet slår mot själva hjärtat av den amerikanska makten, så är det troligen bara en tidsfråga innan man agerar. Nu är det upp till bevis för våra svenska politiker. Kommer de att ha ryggrad nog att stå upp för Wikileaks och demokratin eller kommer de att vika sig för USA och ge sig efter PRQ och Wikileaks?

Piratpartiet kommer under inga omständigheter ge vika för påtryckningar. Vi hjälper redan nu demokratiaktivister i bland annat Iran att kommunicera via anonymiserande servrar. Vi levererar bandbredd till vår tids största politiska opinionsbildare, The Pirate Bay. Om Wikileaks återigen attackeras kommer vi omedelbart att erbjuda dem både serverplats och bandbredd. Piratpartiet tror på demokrati och vi är inte rädda för att stå upp för den.

Läs Anna Troberg på Newsmill.