Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Placera nya myndigheter i Göteborg och i Malmö”

Stockholmscentreringen är sårbar. I dag finns bara en handfull av landets 237 myndigheter i Öresunds- och Göteborgsregionerna. Att lokalisera fler verk till storstadsregionerna i väst och syd stärker demokratin och gynnar landets tillväxt, skriver väst- och sydsvenska politiker tillsammans med två handelskammare.

Av 237 statliga förvaltningsmyndigheter har 152 sina huvudkontor förlagda till arbetsmarknadsregionen för den största av Sveriges tre storstäder. Det kan jämföras med att fyra har sina huvudkontor inom Göteborgs arbetsmarknad och att tre har huvudkontor i Öresundsregionen. De senaste åren har tendensen stärkts. I början av året rapporterade tidningen Riksdag och departement har 34 av 45 nya förvaltningsmyndigheter sedan 2006 placerats i Stockholm.

Placeringen av statens myndigheter har länge diskuterats i termer av utlokalisering. Ofta har lokaliseringen använts som ett strukturpolitiskt verktyg där myndigheter förläggs till mindre lokala arbetsmarknader i syfte att ersätta förlorade jobb i nedlagda verksamheter. Detta har av många uppfattat som kontroversiellt och ett val där rättviseargument om statlig närvaro, tillväxtpolitik och effektivitet blandats ihop och ställts mot varandra.

Vi föreslår en ny, mer medveten, strategi som vi kallar inlokalisering och som säkrar effektivitet och bidrar till hållbar tillväxt. Den handlar om att fler myndigheter placeras i de övriga två storstadsregionerna för att därmed få en bättre samlad effekt både ekonomiskt och demokratiskt. Främst är det nyinrättade myndigheter som bör inlokaliseras.

Givetvis behöver möjligheten att lägga myndigheter i övriga delar av landet kvarstå. Även för mindre orter är myndigheterna viktiga inslag för funktionen på deras arbetsmarknader. Eventuella myndighetsflyttar kan komma från huvudstadsregionen där marginaleffekten av en eller ett par myndigheter färre är försumbar i jämförelse vad en flytt kan åstadkomma.

Sverige har i dag tre stora funktionella arbetsmarknadsregioner där avståndet mellan bostäder och arbetstillfällen är inom bekvämt pendlingsavstånd. Vid sidan av Stockholm-Uppsala finns Västsverige och Göteborg samt Öresundsregionen, som vardera omfattar över en miljon personer. I Göteborgsregionen finns Sveriges största hamn, den mest besökta turistanläggningen och Sveriges största företag. Svenska Öresundsregionen är bas för såväl världsföretag som stora internationella forskningsanläggningar. Det rör sig alltså om arbetsmarknader som dels har ett starkt och brett utbud av kompetens, dels är attraktiva arbetsmarknader att flytta till även om två i hushållet söker specialiserade jobb.

Inlokalisering innehåller därmed också en viktig demokratisk legitimitetsskapande poäng genom att myndigheter och deras ledningar får ökad närvaro i flera starka miljöer.

Att strukturpolitiskt investera i enbart en av landets stora tillväxtmotorer är inte effektivt. Dels medverkar det till flaskhalsproblem i tillväxten, dels innebär det ökad strukturell sårbarhet. När staten lägger nästan all statlig konsumtion av jobb i en enda storstadsmarknad bidrar det till överhettning och att kapacitetsutnyttjandet minskar totalt sett. Eftersom landets tre stora regionala marknader alla har lite olika sammansättning av branscher innebär en enkärnig strategi att landets sårbarhet för enskilda branscher eller sektorer ökar.

Samtidigt bidrar en myndighets lokalisering i sig till att skapa större och effektivare arbetsmarknader. Detta har flera orsaker. Bland annat produceras de tjänster som köps ofta lokalt och merparten av personalen etablerar sig lokalt. Många unga som etablerar sig på arbetsmarknaden lever i par där båda är utbildade för kunskapsintensiva jobb. Därför kan en myndighet som inte alls själv rekryterar tekniker betyda mycket för andra arbetsgivares möjligheter att rekrytera en tekniker till en ort. Därför har detta stor betydelse för näringslivets tillväxt. Således skapar en myndighet svallvågor som är fördelaktiga för näringslivet i en region.

Vi vet i dag att det finns en betydande hävstångseffekt i detta, som blir kraftigare i regioner som redan är stora. Detta har att göra med att matchningen blir effektivare på stora lokala arbetsmarknader vilket ger ökad total tillväxt. Storleken gör helt enkelt att fler hittar det jobb där de är mest effektiva. Det är en av de starka drivkrafterna bakom urbaniseringen och betydelsen av storstäderna.

Konstitutionellt finns inga hinder för inlokalisering, tvärtom. Sveriges modell för styrning av statliga myndigheter innebär ett stort oberoende från regeringen och att myndigheter geografiskt kan placeras var som helst i landet.

Vi anser att det är hög tid att staten inser fördelarna med inlokalisering och ser över nuvarande strategier för var myndigheter placeras.

Med inlokalisering och stark statlig närvaro i samtliga tre stora arbetsmarknader kan myndigheterna rekrytera alla sorters arbetskraft i tillräcklig grad, tillväxteffekterna av lokaliseringarna förbättras och vi kan nå ökad demokratisk legitimitet genom ökad närvaro i tätbefolkade områden.

Att gå från ord till handling kan ske på flera sätt. En ny strategi kan genomföras medvetet i samband med inrättandet av nya myndigheter och att man i samband med omorganisationer även ser över lokaliseringen av myndigheten. Vi anser att en sådan strategi leder till en mer effektiv statlig sektor som har större legitimitet och lämnar ett större sammantaget bidrag till svensk tillväxt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.