Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Polisens dödsskjutning i Varberg borde överklagas”

På förmiddagen söndagen den 7 juli förra året gick en knivman till attack mitt i centrala Varberg. Polisen sköt flera skott, varav det sista avlossades efter det att mannen redan träffats och fallit till marken, allvarligt skadad, skriver debattörerna.
På förmiddagen söndagen den 7 juli förra året gick en knivman till attack mitt i centrala Varberg. Polisen sköt flera skott, varav det sista avlossades efter det att mannen redan träffats och fallit till marken, allvarligt skadad, skriver debattörerna. Foto: Foto: Henrik Danielsson/TT

Olyckligt att åklagaren avstår. Dödsskjutningar vid polisingripanden ökar. I Varbergsfallet 2013 fanns unik bevisning, men tingsrätten kunde inte bedöma den självständigt. Bristerna i insatsen tolkades till polisens förmån. En utredning måste slå fast vad som gäller för polisers vapenbruk, skriver Civil Rights Defenders.

För två veckor sedan meddelade Varbergs tingsrätt att den polis som sommaren 2013 sköt ihjäl en person på öppen gata i Varberg agerat i nödvärn och därför inte gjort sig skyldig till brott. Nu har åklagaren meddelat att han inte tänker överklaga den friande domen. Civil Rights Defenders, som följt fallet och även närvarat vid rättegången, ser brister i tingsrättens resonemang och bevisvärdering och frågar sig vad som egentligen krävs för fällande dom i den här typen av fall. När nu högre rätt inte kommer att klargöra rättsläget den här gången heller måste regeringen tillsätta en utredning som slår fast vad som gäller för polisers vapenanvändning och hur reglerna om nödvärn ska tolkas.

Under lång tid låg antalet dödsskjutningar av polisen i snitt kring en per år i Sverige. De senaste två åren har vi sett en markant ökning: Sedan 2013 har sammanlagt sju personer skjutits ihjäl i samband med polisingripanden. Denna utveckling är oroande, särskilt mot bakgrund av att åklagare regelmässigt har bedömt att de inblandade poliserna agerat i nödvärn. I de få fall där åtal väckts har domstolen nästan uteslutande gjort samma bedömning.

Nu har Varbergs tingsrätt sällat sig till dessa instanser och ännu en gång lämnas en rad frågor obesvarade. Att åklagaren sedan väljer att inte överklaga, vilket framgick i Hallandsposten häromdagen, är olyckligt.

I sitt åtal hävdade åklagaren att den skjutande polisen gjort sig skyldig till vållande till annans död alternativt tjänstefel när han avlossade ett femte skott mot den angripande mannen. Detta sista skott avlossades när mannen redan träffats, fallit till marken och allvarligt skadad långsamt hasade sig framåt. Det sista skottet avlossades 15 sekunder efter det tidigare skottet som fällde mannen. Åklagaren menade då att dessa omständigheter innebar att polisen inte agerade i en nödvärnssituation.

Fallet är unikt eftersom hela skeendet har fångats på film. Polisens vittnesmål och andra vittnens redogörelser kan därför mätas mot stark teknisk bevisning, som i andra fall saknas. Under rättegången lyckades dock inte åklagaren att fullt ut dra nytta av denna omständighet: Tekniken brast, rättens ledamöter fick inte händelseförloppet förklarat för sig och en utlovad andra visning av filmen uteblev. Detta kan ha bidragit till att tingsrätten inte gjorde en självständig bedömning av filmen och dess bevisvärde, vilket är allvarligt eftersom det rimligen påverkade utgången i målet.

Tingsrätten hörde samtliga poliser som var på plats. Deras vittnesuppgifter var samstämmiga men skiljde sig både från övriga vittnesmål och, vilket är anmärkningsvärt, står också i strid med vad som framgår av filmen. Rätten problematiserar dock inte detta utan söker psykologiska förklaringar till att poliserna ”minns fel”: att de befann sig under stress och upplevde tunnelseende. Andra möjliga förklaringsmodeller, som att poliserna kan ha pratat ihop sig, berörs inte. I sina slutsatser tycks tingsrätten bortse från den tunga tekniska bevisningen och drar i stället den tvivelaktiga slutsatsen att ord står mot ord och att det inte går att utröna vilket skott som varit det dödande.

Tingsrätten kommer också till slutsatsen att den skjutande polisen befunnit sig i en situation där han haft rätt att använda sig av nödvärn. Bedömningen görs bland annat mot bakgrund av att det var för första gången polisen hade rollen som insatschef, vilket ”ökade på stressen och pressen”, att poliserna visste att mannen tidigare attackerat med kniv, att jakten på mannen pågick en längre tid och att poliserna inte hade tid att planera sitt agerande när han oväntat dök upp. Även det faktum att mannen med största sannolikhet led av en psykos använder tingsrätten för att rättfärdiga polisernas upplevelse av hot och användning av dödligt våld – i stället för att understryka att poliser ska ha särskild beredskap att hantera psykiskt sjuka individer.

Vidare underlåter rätten att göra en djupare analys av vad kravet på nödvändighet, som krävs för rätt till nödvärn, innebär i den aktuella situationen – en relevant fråga är exempelvis om en mindre grad av våld hade räckt för att oskadliggöra mannen. Domstolen förhåller sig därigenom inte till Europakonventionens krav, som är del av svensk rätt, samtidigt som bristerna i polisinsatsen tolkas till förmån för polisens agerande.

Utifrån tingsrättens resonemang och bedömningar är det svårt att se hur poliser över huvud taget ska kunna hållas ansvariga för dödsskjutningar. Därför måste rättsläget klargöras. Mot bakgrund av det unika bevisläget i Varbergsfallet borde det ha varit en självklarhet att högre instans gavs möjlighet att granska fallet. Men åklagaren accepterar tingsrättens resonemang om nödvärn, trots att han i sitt åtal menade att sådant inte förelåg.

När rättsväsendets aktörer väjer för frågan måste nu regeringen klargöra vad som gäller. Civil Rights Defenders kräver därför att regeringen omgående tillsätter en utredning som får i uppgift att tydligt definiera var gränsen går för polisens legitima våldsanvändning. Vidare måste en sådan utredning klargöra hur polisers nödvärnsrätt ska tolkas och hur människorättsprinciper om nödvändighet och proportionalitet ska införlivas i svensk rätt i förhållande till polisens skjutvapenanvändning.

Civil Rights Defenders grundades 1982 och är Sveriges internationella människorättsorganisation. Organisationen är en oberoende expertorganisation som försvarar människors rättigheter och stärker utsatta människorättsförsvarare i Sverige och övriga världen.

Bakgrund. Dödsskott/polisingripanden

Dödsskjutningar vid polisingripanden

1995: 1

1996: 0

1997: 0

1998: 1

1999: 3

2000: 2

2001: 1

2002: 1

2003: 1

2004: 1

2005: 1

2006: 1

2007: 0

2008: 0

2009: 1

2010: 0

2011: 1

2012: 0

2013: 4

2014: 3

Källa: TT, Polisen, Civil Rights Defenders