Arbetsskadeförsäkringen är en av våra socialförsäkringar som på senare år blivit bortglömd i den allmänna debatten. I sin nuvarande form är Arbetsskadeförsäkringen orättvis, ojämlik och oförutsägbar. Vi vill föreslå en förändring som på ett ganska enkelt sätt undanröjer dessa problem, nämligen en lista över accepterade arbetssjukdomar.
Sverige har en internationellt unik lagstiftning om vad som ska kallas för arbetsskada, ett så kallat generellt arbetsskadebegrepp. Den är teoretiskt tilltalande då den innebär att bara det finns tillräckligt med kunskap om sambandet kan vilken sjukdom som helst godkännas som arbetsskada. Tyvärr har i praktiken detta gett upphov till en ojämlik och rättsosäker tillämpning. Bedömningen av om det finns ett samband eller inte har i hög grad varit beroende på vem som handlagt ärendet och olika bedömare har ofta kommit till olika slutsatser.
Försäkringskassan, som har huvudansvaret för tillämpningen, har fått mycket kritik, bland annat av Riksrevisionsverket. Försäkringskassan har nu centraliserat handläggningen till fem kontor, men vår bedömning är att detta är otillräckligt för att få till stånd en mer enhetlig och rättssäker bedömning.
Vi har under åren träffat många patienter som bortom allt rimligt tvivel blivit sjuka av sitt arbete, men inte fått sin sjukdom godkänd som arbetsskada.
En svetsare som jobbar med reparationer av pappersbruk och andra processindustrier insjuknar i svår astma. Han tvingas använda mediciner och kan ha stora begränsningar av vad han kan göra på fritiden. I sitt arbete har han ofta svetsat i rostfria material. Det finns flera studier som visar att arbete med svetsning i rostfritt kan ge astma. Försäkringskassan avslår sambandet då man menar att det inte föreligger övervägande skäl som talar för ett samband.
En montör har i decennier haft ett monotont och tungt arbete. Hon utvecklar efter cirka 15 års arbete ett smärttillstånd i nacke och axlar. Hon får avslag på arbetsskadeanmälan då Försäkringskassan menar att det saknas vetenskapligt stöd för att arbetet med övervägande skäl har orsakat hennes smärttillstånd.
I bägge dessa fall bedömde vi att det fanns tillräckliga vetenskapliga belägg för att godkänna ett samband enligt arbetsskadeförsäkringen. För att godkänna ett samband krävs att det finns ett underlag där enskilda försäkringsläkare eller handläggare gör en genomgång av den vetenskapliga litteraturen. Många försäkringsläkare hoppar över detta tidskrävande och svåra moment, och gör det som är enklast – avslår ansökan – och anger att det inte finns stöd för något samband. Om fallen hade bedömts vid ett annat kontor och av andra försäkringsläkare och handläggare kunde det motsatta ha inträffat – sambanden blir godkända.
Anledningen till denna varierande bedömning är att just varje enskilt fall måste baseras på en genomgång av den aktuella vetenskapliga litteraturen. Det förklaras av att vi har ett generellt samband, det vill säga i princip alla sjukdomar kan godkännas bara det finns ett tillräckligt starkt vetenskapligt stöd.
Denna genomgång av den vetenskapliga litteraturen är tidskrävande och genomförs sällan vid enskilda bedömningar. Försäkringskassan förser inte heller sina medarbetare med uppdaterade litteraturgenomgångar. Konsekvensen blir att bedömningen av varje enskilt fall blir starkt beroende av kunskapen och ambitionen hos den enskilda försäkringsläkaren eller handläggaren. Detta varierar och därmed blir bedömningarna olika och oförutsägbara.
Nästan alla andra länder har en lista över vilka sjukdomar/arbetsförhållanden som ger rätt till ersättning från arbetsskadeförsäkringen i landet. Fördelen med en lista är att bedömningarna blir förutsägbara och relativt enkla att administrera. Den stora nackdelen är att en sådan lista baseras på gammal kunskap och det tar lång tid innan nya sjukdomsrisker kommer in på listorna. Det kan innebära att personer som skulle ha haft ersättning går miste om en sådan.
Ett tilltalande alternativ till det generella arbetsskadebegreppet är att införa både en lista och behålla det generella arbetsskadebegreppet. En sådan modell har man i Danmark. Där finns en lista över godkända sjukdomar, och till sjukdomarna har man knutit en ganska detaljerad förteckning över olika riskfyllda exponeringar.
För att en enskild individ i Danmark ska få godkänd arbetsskada ska sjukdom och exponering svara mot de krav som finns på listan, och sedan ska sjukdomen godkännas såvida inte ”det anses for overvejende sansynligt at sygdomen skyldes andre forhold end de erhversmæssige”. Det är alltså upp till den danska Arbeidsskadestyrelsen att visa att sjukdomen har orsakats av faktorer som ligger utanför arbetet. Därutöver har man en säkerhetsventil för sjukdomar som inte finns med på listan. Det har formulerats som ”hvis sykdommen må anses for utelukkende eller overveiende grad å være foårsaket av arbeidets særlige art”. Detta gör att man både har en lista och ett generellt arbetsskadebegrepp. För det senare är det den drabbade som ska visa att det finns övervägande skäl för ett samband.
Ett exempel på hur den danska säkerhetsventilen fungerar är sambandet mellan skiftarbete/nattarbete och bröstcancer. Det finns ett flertal epidemiologiska studier som visar att både skiftarbete och nattarbete leder till cirka 50 procent ökad risk för bröstcancer, det vill säga de relativa riskerna är runt 1,5. Internationella Cancerunionen (IARC) har klassificerat skiftarbete som ”sannolikt cancerframkallande”, grupp 2A. I Danmark har till exempel nattarbetande kvinnor som arbetat skift mer än 20 år och som drabbats av bröstcancer fått sin sjukdom godkänd som arbetsskada. Det har skett via ”säkerhetsventilen”.
Det finns därför skäl att se över vår lagstiftning när det gäller arbetsskador så att vi kan uppfylla rimliga krav på en rättvis och förutsägbar ersättning för de individer som drabbas av en arbetsskada.
Kjell Torén
Läkare och professor i försäkringsmedicin vid Göteborgs universitet
Bengt Järvholm
Läkare och professor i yrkes- och miljömedicin vid Umeå universitet