Äntligen är Sveriges regering på väg att lägga fram ett förslag till stöd för upphovsrätten på nätet. Med införandet av sanktionsdirektivet kommer svenska kreatörer och upphovsmän ett steg närmare det skydd som våra europeiska kolleger har.
Nu vill vi svenska artister, skådespelare, filmskapare och författare uppmana till att detta beslut också blir en nystart för upphovsrättsdebatten. Sätt kulturvärdet och respekten för andras skapande i fokus i stället för den piratagenda som under alltför lång tid tillåtits dominera i både politik och medier.
Den illegala fildelningen är en fråga för långt fler än bara musikartister. I dag slår piratkopieringen på nätet mot alla upphovsmän och mot alla kulturyttringar vare sig det gäller musik, film, tv-program, böcker eller dataspel. Smalare konstyttringar drabbas lika hårt som den breda populärkulturen. I princip all ny svensk kultur som digitaliseras återfinns på de stora piratsajterna, ofta innan verken ens har haft premiär.
Att bli en riktigt skicklig musiker, kompositör, författare, skådespelare eller regissör är att lära sig ett hantverk. Det krävs många års erfarenhet och lärdom för att förfina och utveckla sin talang. Piratkopieringens största förlorare är därför alla de unga fantastiskt begåvade kreatörer som aldrig får chansen att kunna leva på sitt skapande. En hel generation av svensk talang riskerar att gå förlorad.
För att ta ett exempel från verkligheten: svensk musiksektor har förlorat runt 60 procent av sin omsättning sedan 2000-talets början. I en sådan miljö försvinner snabbt både resurser, kunskap och utrymme att med kvalitet odla fram några nya Kent, Abba eller Roxette. Det så kallade svenska musikundret som fanns på 90-talet och början på 2000-talet är därför tyvärr ett minne blott.
Denna verklighetsbild borde vara väl känd bland svenska beslutsfattare. Ändå har politiker från höger till vänster stått passiva inför utvecklingen.
När regeringen lägger fram sanktionsdirektivet som proposition till riksdagen nu i november så är det ett lika välkommet som försenat förslag. Direktivet ger upphovsmän en möjlighet att efter bevisprövning i domstol få reda på vem som står som ägare av det internetabonnemang som ett upphovsrättsintrång har begåtts ifrån. Sverige kommer att vara ett av de sista länderna i Europa som inför direktivet, som borde ha varit genomfört redan våren 2006. Sverige har till och med fällts för detta i EG-domstolen.
Uppskattningsvis är det 1 000-2 000 individer som står för den mest omfattande uppladdningen, och som möjliggör över 90 procent av den illegala fildelning som sker i Sverige. Det är den gruppen av notoriska uppladdare av upphovsrättsskyddat material som den nya lagstiftningen syftar till att sätta stopp för.
Den nya kreatörsskyddslagen är också bra eftersom den ger ett mjukare alternativ till polisanmälan, som är det enda sättet att skydda sin rätt på nätet i dag. Samtidigt finns fortfarande behov av fler åtgärder för att förebygga och informera. Riktade informationsbrev, för att upplysa den som fildelat illegalt, borde exempelvis diskuteras.
Som politiker har man givetvis ansvar för en fungerande lagstiftning. Men som folkvald så har man också en unik position som opinionsbildare - och det är framför allt på den punkten som vi upplever att det politiska ansvaret i Sverige har brustit. Få är de svenska beslutsfattare som vågat stå upp mot piraterna, som slagit fast det självklara i att den som skapar något också har rätt att få bestämma över sitt verk, eller som aktivt drivit en politik för att värna kulturen, även när den är digital.
Kanske har även vi varit för tysta. Många svenska artister, skådespelare och författare vet av egen erfarenhet vilka våldsamma påhopp och hatattacker som kan drabba den som uttrycker en annan åsikt än den lilla, men högljudda, piratgruppen. Oavsett vilka argument som denna grupp gömmer sig bakom så handlar det ändå till syvende och sist om att de ska kunna ta för sig obehindrat av det som vi och andra har skapat. Gratis tillgång till andras arbete är ingen rättighet - varken på nätet eller någon annanstans.
Vi förstår att många kolleger, politiker och debattörer helst vill undvika den här frågan, för att ta ställning mot piratkopiering medför ofelbart mängder med hatmejl, påhopp och andra obehagligheter. Nu finns dock en gemensam chans att förändra dagordningen.
Låt detta bli en ny startpunkt i svensk upphovsrättsdebatt där vi hjälps åt att sätta de viktiga värdena bakom upphovsrätten i fokus; förutsättningarna för professionellt kulturskapande och rätten att skörda frukterna av sitt eget arbete som musiker, filmskapare eller författare. Endast så kan vi minska den illegala konkurrensen och skapa en marknad för bättre nättjänster. Och endast så kan svenska musikälskare, filmentusiaster och bokslukare få riktig nytta av alla de fördelar som internet erbjuder samtidigt som nya generationer av svenska kreatörer får chansen att leva på sitt skapande.
Torbjörn Flygt, författare,
Åsa Larsson, författare,
Björn Ranelid, författare,
Dick Harrison, författare,
Peter Englund, författare,
Lena Koppel, regissör,
Colin Nutley, regissör,
Kjell Åke Andersson, regissör,
Joakim Nätterqvist, skådespelare,
Stefan Sauk, skådespelare,
Hannes Holm, regissör,
Måns Herngren, regissör,
Peter Dalle, skådespelare,
Mikael Persbrandt, skådespelare,
Rikard Wolff, artist,
Georg Riedel, musiker/kompositör,
Martin Rolinski, artist,
Henrik Rongedal, artist/låtskrivare,
Magnus Rongedal, artist/låtskrivare,
Fredrik Thomander, artist/låtskrivare/producent,
Jakob Samuelsson, artist,
Matti Alfonzetti, artist/låtskrivare/producent,
Jill Johnson, artist/låtskrivare,
Claes Janson, exekutör och tolkare
Monica Borrfors, artist,
Lasse Tennander, musiker/kompositör/textförfattare,
Eva Dahlgren, artist/låtskrivare,
Per Gessle, artist/låtskrivare,
Ulf Dageby, musiker/kompositör,
Martin Ehrencrona, musiker/producent,
Jacob Widén, artist/låtskrivare,
Eric Lantz, artist/låtskrivare,
Oscar Kempe, artist/låtskrivare,
Magnus Sveningsson, artist/låtskrivare,
Joey Tempest, artist/låtskrivare,
Lisa Miskovsky, artist/låtskrivare,
Niklas Strömstedt, artist