Våra medlemmar, soldater och officerare i försvaret, oroas över den politiska debatten om försvaret. Båda blocken mörkar en politik som kommer att leda till ytterligare förbandsnedläggningar. Detta samtidigt som vi går en säkerhetspolitiskt osäker framtid till mötes.

Försvarsmakten planerar i dag, utifrån alliansens försvarspolitik, för nedläggningar motsvarande minst ett arméregemente och en flygflottilj, samt tio utbildningsgrupper för hemvärnet. Detta sker utifrån den av alliansen givna försvarsbudgeten.

Alliansen avser dessutom att spara två miljarder i försvarsmyndigheter utanför Försvarsmakten som Försvarshögskolan (FHS), Försvarets materielverk (FMV) och Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI). När de rödgröna lanserar sina nedskärningar om två miljarder inom Försvarsmakten jämför de med alliansens två miljarder som i huvudsak ligger utanför Försvarsmakten vilket är djupt ohederligt.

Försvarsmakten räknar med att de två miljarder som sparas inom försvarssektorn överförs till försvaret och finansierar det nya yrkesförsvaret. En ytterligare besparing om två miljarder, som de rödgröna föreslår, kan få katastrofala följder för en redan pressad verksamhet.

Under ytan knakar det i försvarets fogar. Under en längre tid har uppgifter och resurser inte varit i balans – och är så inte heller i dag.

Även bakom tjusiga fartyg och flygplan döljs en dyster vardag. Visbykorvetterna saknar beväpning och kan i nuläget knappt försvara landet eller delta i internationella insatser på grund av de inte kan försvara sig mot luftangrepp. Luftvärn ombord blev för dyrt. För Jas-flygplanens del handlar det om brist på robotar och andra vapensystem vilket gör att flygplanet flyger, men har dåligt med vapensystem att skjuta med. Inom armén har övningar i större förband inte genomförts på lång tid. Listan på brister kan göras längre. Våra medlemmar lever med bristerna men har svårt att prata öppet om dem då problemen ofta omfattas av sekretess.

Samtidigt vet vi – och även riksdagen – att omvärlden går mot ökad osäkerhet bland annat med ökad konkurrens om naturresurser, framförallt olja och gas. Allt detta har beskrivits i riksdagens egna betänkanden samt i försvarets rapporter. Den globala utvecklingen är svårförutsägbar och Ryssland, vår närmaste stormakt, strävar efter att öka sin militära kapacitet.

Politikerna bör vara tacksamma att Försvarsmaktens ledning inte protesterar högljutt utan lydigt följer i kopplet. Den tacksamheten skulle politikerna bland annat kunna visa genom att åtminstone vara ärliga med de konsekvenser som genomförd, eller önskad, politik får för landets försvar. Det har vi väljare och medborgare faktiskt förtjänat.

Lars Fresker
ordförande, Officersförbundet