Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Presstödet har gjort sitt och bör avskaffas”

Av de "andratidningar" som presstödet skulle rädda finns få kvar i egen regi; på de flesta orter har konkurrenten eller annan koncern tagit över ägandet, skriver artikelförfattarna.
Av de "andratidningar" som presstödet skulle rädda finns få kvar i egen regi; på de flesta orter har konkurrenten eller annan koncern tagit över ägandet, skriver artikelförfattarna. Foto: Alamy
Ineffektivt system. Huvudskälet för presstödet – att ”rädda” den socialdemokratiska ­pressen – finns inte längre. Ändå betalas mer än en halv miljard om året ut. En ­minskning skulle kunna finansiera den mest angelägna reformen: att avskaffa reklam­­skatten för dagstidningar, skriver två moderata riksdagsledamöter och tidningsmän.

Kulturministern skriver (DN ­Debatt 28/12) att presstödet måste förändras, men avvisar samtidigt socialdemokratiska krav på att det ska bli lättare att få stöd. Det blir inga nya direktiv till den parlamentariska presstöds­kommittén som sedan ett år under ledning av JO Hans-­Gunnar Axberger analyserar behovet av för­ändringar, att presenteras senast i augusti för att träda i kraft 2017.

Förändringsbehovet är stort i ett system som varit cementerat av två partier, S och C, sedan införandet för 40 år sedan. Principiellt är det ett viktigt besked kulturministern ger, i en tid när förändringstrycket på mediemarknaderna skapar reflexmässiga förväntningar om fler stödmiljoner: ”Statens roll kan inte vara att skapa en marknad för dagstidningar.”

Ett första genombrott för avvecklingslinjen skedde under förra mandatperioden då storstadsstödet efter EU:s ingripande 2010 gradvis började sänkas för att 2016 vara nere på högst 45 miljoner per tidning (Svenska Dagbladet, Skånska Dagbladet). Men om statens roll ska kunna minska ytterligare behöver mer göras inför den kommande stödperioden. Även på lägre nivå är driftstödet snedvridande; det är dess syfte, att gynna vissa producenter på andras bekostnad. Det är ett selektivt statsstöd på politiska grunder, vilket är extra känsligt på mediefrihetens område. Därför borde det successivt avskaffas, som vi föreslog på denna plats 2007 som ledamöter av riksdagens kulturutskott och var nära att vinna gehör för i  alliansens dåvarande mediegrupp, vad gällde storstadsstödet, innan framgångsrik lobbying stoppade en radikal reformering.

En mandatperiod senare fortsätter läsare och annonsörer att göra andra val än den politiska majoriteten önskar; andelen av den vuxna befolkningen som dagligen säger sig läsa en betald morgontidning har minskat från tre fjärdedelar till två tredjedelar. Av de ”andratidningar” som presstödet skulle rädda finns få kvar i egen regi; på de flesta orter har konkurrenten eller annan koncern tagit över ägandet. Huvudskälet för stödet – att ”rädda” den socialdemokratiska pressen – har alltså bortfallit.

Ändå fortsätter stödet att betalas ut som förr, mer än en halv miljard om året, även till vinstgivande bolag. Mindre observerat, dolt bakom mångfaldskulissen, är det faktum att av de nu cirka 90 tidningar som får driftstöd är något dussin mer eller mindre partinära organ, minoritetsblad eller rena försörjningsprojekt med ringa spridning. Om dessa titlar inte kan överleva på egen hand som nätpublikationer borde de under presstödets fortsatta avvecklingsfas kunna hänvisas till andra stödformer som till exempel partistödet, regionalpolitiska satsningar eller kulturrådets tidskriftsstöd.

En minskning av kostnaderna för ett in­effektivt stödsystem skulle kunna finansiera den mest angelägna reformen på området, att avskaffa den extra beskattning på dagstidningar som reklamskatten innebär. Sedan 2002 har riksdagen varit enig om att hela reklamskatten ska avvecklas. Att ta bort en snedvridande skatt är inte detsamma som bygga på stödet utan ett sätt att krympa systemet eftersom stödbeloppet kunde minskas med motsvarande summa.

I väntan på att det ekonomiska läget infinner sig för att avskaffa hela reklamskatten vore det rimligt att i en utsatt situation för dagspressen åtminstone lindra dess extra börda genom att ta bort en kontraproduktiv beskattning som styr annonsintäkter bort från tidningar till obeskattad reklam i kommersiell tv, radio och på nätet. Det är inte möjligt att förstå samhällsnyttan av ett system som gör att organ som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, ledande sociala medier, ska betala tiotals miljoner om året i extra skatt medan intäkterna i asociala hatmedier på nätet är skattebefriade. De uppåt hundra miljoner kronor per år som trettiotalet betalande tidningar levererar till finansiering av presstödet är en liten peng i statskassan men stora pengar för de redaktioner över hela landet som nu skär bort tjänst efter tjänst, långt utöver normal rationalisering.

Dagspressens nuvarande kris är strukturell, inte konjunkturell. Den har förvärrats av statliga regleringar och beskattning, men också av ­ägarna själva. Huvudproblemet är inte läsarnas flykt från mediet utan att betalarna har styrts bort från huvudprodukten – den betalda pappers­tidningen – genom utgivarnas strategiska val att skänka bort innehållet på nätet. Så mycket var det alltså värt; inte undra på att prenumeranter och annonsörer drog sina slutsatser och gjorde rationella val, bort från pappers­tidningen. Att annonspengarna flyttar till obeskattade medier har bidragit till papperstidningarnas kvalitetsförluster; nät­journalistiken har sina förtjänster men kan inte ersätta en djupare nyhetsförmedling och samhällsanalys.

Den gamla ”affärsmodellen” ser vi nu resultatet av. I väntan på att producenterna börjar ta betalt för produkten, innehållet på nätet, bör staten göra vad staten är bäst på: ändra regelverket. I väntan på en politisk majoritet för fortsatt avskaffande av ett föråldrat stödsystem borde i kompromissens namn reformsteg tas inom systemet genom några enkla riksdagsbeslut: prioritera kvalitet framför mångfald genom färre stödmottagare, flytta stödpengar från drift till distribution, införa prisneutralitet mellan pappers- och nätprenumeration som en förutsättning för presstöd, sluta diskriminera dagspressannonseringen.

Så får producenter och konsumenter rätt­visare villkor för att lösa resten i ett samspel mellan utbud och (betald) efterfrågan. Gratisepokens höjdpunkt är förhoppningsvis över, liksom ­småningom presstödets.

Mats Johansson, riksdagsledamot (M), tidigare politisk chefredaktör i Svenska Dagbladet

Hans Wallmark, riksdagsledamot (M), tidigare politisk redaktör i Nordvästra Skånes Tidningar

Presstödsdebatten

• Den 18 november 2012 skrev företrädare för de socialdemokratiska dagstidningarna på DN Debatt att den blödande dagspressen behöver ett omställningsstöd.

• Den 28 december 2012 skrev kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth att det inte är statens roll att rädda medie­koncernerna.