Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Privatiserade rättigheter hotar det hållbara kustfisket”

Fartyg ur fiskeflottan på Klädesholmen i Tjörns kommun. Härifrån kommer en stor del av all svensk matjessill.
Fartyg ur fiskeflottan på Klädesholmen i Tjörns kommun. Härifrån kommer en stor del av all svensk matjessill. Foto: Foto: Stefan Wettainen

Fiskerätten säljs ut. Sveriges nya fiskelag främjar stordrift längre ut till havs, och ­hotar det lokalt förankrade kustfisket som har både ekologiska och sociala ­mervärden. Nu är tid att se över hållbarheten i Sveriges fiskenäring, skriver två ­forskare, fiskeridirektör Johan Wagnström och fiskestrateg Vesa Tschernij.

Den 1 oktober 2014 ändrades Sveriges fiskelag så att regeringen kan införa köp- och säljbara fiskerättigheter i alla svenska fisken. Detta är att betrakta som ett systemskifte från dagens allmänt ägda fisk i havet till ett där fisken ägs av enskilda företag. För att Sverige ska kunna ta tillvara på stora värden som gått förlorade i andra länder vid införandet av denna förvaltningsprincip krävs politiskt mod och nytänkande. Flera faktorer talar för att det just nu är en gynnsam situation att ta ett helhetsgrepp på hållbarhetsdimensionerna inom fiskerinäringen.

EU:s gemensamma fiskeripolitik prioriterar en speciell förvaltningsprincip av medlemsländernas yrkesfiske, nämligen privatiseringen av rätten att utnyttja den statligt ägda fiskeresursen. Genom att göra rättigheten att fiska till en köp- och säljbar handelsvara på en marknad är tanken att en ekonomisk utbuds- och efterfrågelogik ska leda till balans mellan fiskebestånden och fiskeflottan.

Denna förvaltningsprincip har i olika varianter implementerats i flera länder över hela världen och 2009 infördes köp- och säljbara fiskerättigheter med en giltighetstid på tio år i det svenska fisket efter bland annat sill, skarpsill och makrill. Enligt ett regeringsuppdrag publicerade Havs- och Vattenmyndigheten tillsammans med Jordbruksverket den 31 oktober en halvtidsutvärdering av effekterna av detta.

Utvärderingen fokuserar nästan helt på att dokumentera anpassningen av flottans kapacitet. Internationella erfarenheter visar dock att ett sådant ensidigt fokus riskerar att dölja systemets framtida effekter på kustfisket och beredningsindustrins råvaruförsörjning.

Vårt grannland Danmark förvaltar sedan 2003 sitt fiske enligt ett system med köp- och säljbarhet. Liksom i de delar av det svenska fisket som förvaltas genom köp- och säljbara rättigheter, infördes systemet i Danmark med det uttalade syftet att få bort överkapaciteten i flottan samt öka lönsamheten. Omställningen lyckades såtillvida att fartygen blev färre, större och därmed mer lönsamma.

Effekterna på det småskaliga, lokalt förankrade fisket blev däremot katastrofala. Det har skett en ägarkoncentration där rättigheten att utnyttja den gemensamma resursen hamnat i stora koncerner medan yrkesfisket försvunnit helt från 38 danska hamnar.

Yrkesfisket bygger som alla andra hantverksyrken på stolthet, tradition och förvärvad kunskap. Detta är värden och humankapital som försvunnit från dessa hamnar.

I Danmark försöker man nu i efterhand på politiskt initiativ justera systemet för köp- och säljbarhet i syfte att gynna ett hållbart och inkluderande snarare än ett rationellt och effektivt fiske. Målbilden är ett fiske där ekonomiska, miljömässiga och sociala hänsyn tillsammans ”uppgår i en högre enhet”. Man vill återskapa en allsidig hamnmiljö och gynna fisk av hög kvalitet som fångats kustnära.

Utifrån de danska lärdomarna bör svensk fiskeripolitik nu ställa sig frågan: Vilka värden ska prioriteras? Om man vill behålla värdet av den svenska fisken i Sverige måste man ta hållbarhetens alla dimensioner på allvar. Fiskepolitiken måste mentalt och i praktiken flyttas från havet upp på land. Det måste formuleras en tydlig politisk vilja att utveckla en mångsidig näring med starka kopplingar till lokala marknader där lönsamheten ökar samtidigt som fisken blir billigare för konsumenten. Det är så stabilitet och liv kan skapas.

Fiskeriförvaltning är fördelningspolitik. Sverige befinner sig nu i en situation där det snart ska avgöras på vilka grunder den gemensamma fiskeresursen ska fördelas. I många av de länder där man infört ett system med köp- och säljbarhet har praxis varit att staten utan kostnad delat ut den gemensamma resursen till enskilda fiskefartyg grundat på historiskt fiske under exempelvis de senast fem åren. I Danmark gav man snabbt upp kopplingen mellan fartyg och rättighet och släppte rättigheterna som sådana fria på en marknad. Ägarskapet förlorade sin lokala förankring och blev därmed mer anonymt och koncentrerat.

Ska vi Sverige införa ett system där rättigheterna riskerar att koncentreras till ett fåtal kapitalstarka aktörer? I en demokrati är en sådan process i det närmaste irreversibel när den väl tagit fart. Eller vågar vi designa ett inkluderande system där yrkesfiskarna, för att tala med den socialliberala filosofen John Rawls ord, tillåts att ”på jämlik fot vara fullt samarbetande medlemmar av samhället” på basis av sin egen förvärvade praktiska och ekologiska kunskap.

Ett sådant system kan bygga på att det fiske som genererar de största samhällsvärdena sett till alla dimensioner, sätts i första rummet. Detta innebär i praktiken ett generöst system där dörren är öppen för etablering av kustfiskare och att det mer storskaliga fisket får anpassa sig till detta. Motivet för en sådan ordning är att ett kustfiske inte kan få lönsamhet i ett mängdfiske där fångsten ska konkurrera på den internationella marknaden. I stället måste värdet på fisken bli avsevärt högre. Detta kan ske genom en kombination av:

• En utvecklad infrastruktur för och marknadsföring av spårbar närfångad fisk

• Lokal beredning

• Direktförsäljning till kustboende, storstadsbor, restauranger och turister

• Miljöargument – ett ökat värde för den fångade fisken minskar behovet av mängdfiske

Kombinationen skapar dessutom andra värden som levande kustsamhällen, arbetstillfällen och skatteintäkter i kustkommunerna och en kontinuerlig övervakning av miljön i våra kustvatten. Med ett renodlat storskaligt fiske riskerar dessa värden gå förlorade.

För att lyckas med detta räcker dock inte enbart att ge kustfisket en generös andel av fiskekvoterna. Det krävs också åtgärder för att aktivt bistå kustfisket att realisera de värden som finns där, framför allt genom ett anpassat regelverk som tillåter ett, ur flera dimensioner, hållbart fiske. Fler fiskelägen riskerar annars att dö ut inom en snar framtid.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.