Den internationella finansiella och ekonomiska krisen drabbade Sverige hösten 2008 mycket snabbt och mycket hårt. Räntor och aktiekurser sjönk kraftigt, den svenska valutan försvagades och BNP vände hastigt ned och sjönk med mer än 5 procent under 2009. Verkningarna på arbetsmarknaden syntes också snabbt i form av en flerdubbling av varslen om uppsägning. Varslen blev något av ett skrämskott som åstadkom en chockverkan. Den präglade både prognoser och den löpande beskrivningen av arbetsmarknaden under lång tid framöver.

I efterhand kan man notera att varslen till större delen inte förverkligades och att de under 2009 sjönk till normal nivå. Arbetsmarknadsläget blev aldrig så dåligt som förväntades. Under våren 2010 talas det allmänt om ett ”förvånande” gott arbetsmarknadsläge. Det blev inte som på 90-talet. För en dokumentation hänvisas till SCB:s tidskrift Fokus på näringsliv och arbetsmarknad 2010:2 och AKU-rapporten ”Hur två kriser påverkade arbetsmarknaden”. Det mest anmärkningsvärda i utvecklingen är att sysselsättningen och än mer antalet personer i arbete har upprätthållits så bra. Antalet sysselsatta är högre i dag än våren 2006. Arbetslösheten visar en mer problematisk utveckling och det gäller särskilt ungdomsarbetslösheten. Vi har en högre arbetslöshet nu än våren 2006. Både sysselsättning och arbetslöshet förklaras till en del av en folkökning men den höga ungdomsarbetslösheten är alarmerande.

SCB har nyligen presenterat säsongrensade tidsserier för tiden 1987–2009 för åldersgruppen 16–64 år och för tiden efter 2001 för personer mellan 15 och 74 år enligt EU-krav och med samma definitioner för hela perioden för att öka jämförbarheten. Den mest intressanta förändringen av äldre statistik torde för svensk del gälla heltidsstuderande som söker arbete. Den gruppen var i mitten av 1980-talet inte så stor. Antalet var omkring 10 000 personer och det var inte helt klart hur Arbetskraftsundersökningarna, AKU, skulle hantera denna grupp. SCB beslöt sig för att följa FN-organet ILO:s regler och inkludera denna grupp i kategorin arbetslösa. Regeringen tog då 1987 ett beslut att denna grupp inte skulle ingå i statistiken.
Sverige har senare (från oktober 2007) anpassat sig till ILO:s och EU:s regler. Det gäller även åldersgrupperna, som numera omfattar 15–74 år, och en del andra mindre justeringar i AKU. Grunderna för definitionerna i AKU beskrivs i en SCB-rapport i serien Bakgrundsfakta 2010:1.

Antalet studerande har ökat med mer än 50 procent sedan slutet av 1980-talet och är nu över en miljon. Ungefär två tredjedelar av de studerande är mellan 16 och 24 år. Antalet studerande i den åldersgruppen har ökat med mer än 80 procent sedan 1980-talet. Antalet heltidsstuderande som söker arbete har ökat långsiktigt. I april 2010 utjorde de 186 000 av totalt 483 000 arbetslösa – det motsvarar 39 procent av den totala arbetslösheten. För ungdomar mellan 15 och 24 år var antalet arbetslösa 190 000, varav 122 000  heltidsstuderande. Det motsvarar 63 procent av antalet arbetslösa ungdomar.Det betyder att vad som en gång var en rätt liten fråga nu har vuxit till att bli ett mycket viktigt inslag i ungdomsarbetslösheten och en viktig förklaring till både storleken på och ökningen av den totala arbetslösheten.

Enligt vår uppfattning är det helt rätt att redovisa denna grupp i statistiken över arbetslösa. Det ställer emellertid krav på användarna att rätt förstå utvecklingen av ungdomsarbetslösheten. Denna var enligt AKU i april 2010 cirka 30 procent. Det betyder inte att 30 procent av ungdomarna i gruppen 15–24 år gick arbetslösa. I denna åldersgrupp är en mycket stor del av ungdomarna i olika typer av utbildning (gymnasieskola, högskoleutbildning med mera). I den mån dessa inte söker arbete – och de flesta gör inte det – ingår de inte i arbetskraften. Det betyder att ett arbetslöshetstal på 30 procent i själva verket kan halveras när man avser hur många i hela åldersgruppen 15–24 år som är arbetslösa. Av de cirka 15 procent som är arbetslösa i denna åldersgrupp är det mer än 60 procent som är heltidsstuderande. Vi vet att de allra flesta ser sig primärt som studerande. Vi har här ett problem som är mer eller mindre genomgående i arbetsmarknadsstatistiken: de olika kategorierna är inte homogena, det finns stora skillnader inom nästa alla kategorier (se SCB-rapporten Bakgrundsfakta). Bland ungdomar 15–24 år är det cirka 6 procent som befinner sig utanför både arbete och utbildning.

Ungdomsarbetslösheten har nästan tredubblats av inkluderingen av heltidsstuderande som söker arbete. Det betyder knappast att problemen har tredubblats. Man måste se att problemen är olika för olika grupper av arbetslösa. Det kan samtidigt noteras att fler studerande i dag torde ha någon form av deltidsarbete eller extraknäck och på så sätt ökar antalet sysselsatta. Vi noterar här:

• ett ökat antal personer i utbildning
• ett ändrat beteende hos dessa: de söker arbete i ökad utsträckning.

En intressant fråga är vad dessa förändringar beror på. Vi har inga svar på detta men kan komma med några gissningar. Det var på 1980-talet inte så vanligt att studerande vände sig till arbetsförmedlingen för att söka arbete (och eventuellt bidrag). Det har uppenbarligen skett en attitydförändring sedan dess. Den knappa studieekonomin för högskolestuderande torde spela in. Det har kanske också blivit fler som inte har möjlighet att få bidrag hemifrån i takt med att rekryteringsbasen till högre studier har breddats. Studiemedelssystemet tillåter i dag högre inkomster vid sidan av studiemedlen utan att man krävs på återbetalning. Suget efter en rad nya intressanta prylar inom it- och musikvärlden kan ha ökat motivationen att skaffa sig extra inkomster. Det kan också vara så att it-tekniken har underlättat möjligheterna att enkelt anmäla sig till arbetsförmedlingen eller på annat sätt söka jobb i en utsträckning som påverkar arbetsmarknadens karaktär. Det är en intressant uppgift för arbetsmarknadsforskarna att ta reda på om och i vilken grad det har skett förändringar i attityder och teknik. Jämförbarheten över tiden försvåras av sådana förändringar. AKU har genom sina nya tidsserier underlättat jämförelser men förändringar av arbetsmarknaden kan ha försvårat dem.

Det finns också en annan lite egendomlig sak i EU:s regler om arbetslöshetsstatistik. När en person i AKU i april uppger sig ha fått jobb (till exempel sommarjobb) från den 1 juli, beskrivs denna som arbetslös fram till dess att han/hon tillträder jobbet. Det ökar självfallet arbetslöshetstalen, särskilt under vårmånaderna. Detta är en mer genuin uppblåsning av arbetslöshetstalen och en av de få punkter där vi är kritiska mot EU:s regler för AKU. Effekten av denna regel är givetvis särskilt påtaglig för ungdomsarbetslösheten. Arbetslösheten överdrivs när avvaktan på framtida arbete alltid beskrivs som arbetslöshet från första dagen.

Vi har en oroande hög arbetslöshet och i synnerhet ungdomsarbetslöshet. Men problemen överdrivs av de höga arbetslöshetstalen och framför allt av en misstolkning av statistiken.
Det är inte så att 30 procent av ungdomarna mellan 15 och 24 år är arbetslösa. Det är inte så att 15 procent av ungdomarna går utan både arbete och plats i utbildningssystemet. Det är inte så att 120 000 heltidsstuderande är att betrakta som heltidsarbetslösa. De flesta i utbildning ser sig primärt som studerande även när de söker arbete. Man kan informera om detta utan att kritisera AKU:s redovisning. Men användarna måste göra en rimlig tolkning av uppgifterna.

Claes-Håkan Gustafson
fil dr, verksam vid Statistiska centralbyrån
Berndt Öhman
fil dr, tidigare avdelningschef vid Statistiska centralbyrån