Ur led är tiden: ve! att jag är den som föddes att den vrida rätt igen...

Under efterkrigstiden dominerades svensk stadsbyggnadskonst av en märklig delning av landet. Gamla torg revs och nybyggena bestod ofta av en Ica-butik på ena sidan, och en Domus-butik på den andra, i helt oförenliga världar. Nu går debatten om public service i samma fåror.

Jag trodde att det tidiga 70-talet var förbi. Men nu dyker SR:s Mats Svegfors och Cilla Benkö upp som bildstormare och talar om den ”blinda kapitalismen” (DN Debatt 19/2). Och med ett överraskande planhushållningsperspektiv svarar de kommersiella tv-mogulerna med att lobba fram statliga regleringar och åtstramningar av public service för att öka sin egen marknad.

Ur led är sannerligen tiden.

Vad är public service? Varför ska vi ha radio och tv i allmänhetens tjänst och vart är vi på väg? Vi behöver inte krångla till det. BBC:s ursprungsvision håller än:

Inform, educate and entertain!

Informera, utbilda och underhåll är ingen dålig utgångspunkt för en radio och tv i allmänhetens tjänst. Högkvalitativ radio och tv med folkbildande ambitioner är en del av europeisk kultur och historia. Det smalare bildningsuppdraget får styrka och draghjälp i det bredare underhållningsutbudet. Förekomsten av public service-medier har gjort att den europeiska allmänheten är bättre informerad än den amerikanska, och vi har fått en bättre tillgång till kultur och god underhållning.

För detta finns solida empiriska belägg i medieforskningen. Det betyder inte att också annonsfinansierade medier kan ge kvalificerad nyhetsförmedling, högkvalitativ underhållning och bildning. Svenska tidningar har i århundraden producerat god publicistik.

Många är i dag pessimistiska om den gamla pressens överlevnadsförmåga, men nya tekniska distributionsmetoder och nya betalmodeller ger i stället grund för optimism. Pressen och förlagen kan få en ny vår när läsplattorna stormar in. Framför allt om vi i detta nya medielandskap kan utveckla vad vi menar med public service. Kommersiella medier och public service behöver inte vara varandras fiender. Det krävs en attitydförändring från bägge sidor.

Låt mig illustrera detta från mitt ansvarsområde, utbildningen.

UR ska enligt sitt sändningstillstånd ”förstärka, bredda och komplettera” det andra gör inom utbildningsområdet. Vi ska med andra ord inte göra allt, utan UR ska vara ett komplement. Om andra hittar på nya och smarta sätt att paketera och bädda in de utbildningsprogram vi gjort kanske det inte är hotande eller dåligt, även om de (hemska tanke) kan tjäna lite pengar på det.

Två entreprenörer i Helsingborg har startat webbsajten Lektion.se som når nästan alla Sveriges lärare med lektionsupplägg som lärarna hjälper varandra med. Verksamheten betalas med annonser på nätet. Men vore det inte bra om också de kunde använda public service-program som fungerar i undervisningen?

Studentlitteratur vill göra en interaktiv e-bok om litteraturhistoria för gymnasiet. Vore det inte bra om de kunde bädda in UR:s serie ”Hej litteraturen” för denna målgrupp?

Nationalencyklopedin når ut till nästan alla Sveriges lärare och elever med sin nätabonnerade NE.skola. Tänk om man kunde integrera deras 520.000 artiklar med våra 11.000 tv- och radioprogram gjorda för utbildningens behov?

Public service ska inte låsa in sitt material. Vi ska tvärtom inte vara rädda för att dela med oss och tänka nytt kring hur våra program kan nå folket som redan betalat sin licens. Därför har NE i vår kopplats till UR:s hela arkiv, och därmed blivit världens häftigaste uppslagsverk på nätet. Ingen annan har tusentals faktagranskade ”uppslagsartiklar” i ljud och bild. Hot eller möjlighet?

Public service behöver inte se andra aktörer som sina fiender, utan som potentiella samarbetspartners. Public service rika programskatt är en nationell tillgång som tillhör alla.Den kan genom länkning och inbäddning paketeras och distribueras av fler än SVT, SR och UR. UR kan göra detta gentemot utbildningsväsendet, SR samarbetar med de kommersiella radioföretagen om bland annat en gemensam nätspelare och SVT öppnar sina regionalnyheter för lokaltidningarna.

Det som kan vrida tiden rätt igen är att vi tänker generöst, men med respekt för upphovsmännens legitima krav. Det är helt ok att besöka torgets bägge butiker, och att de tillhandahåller varandras varor. Det är i denna pluralistiska anda vi kan behålla och utveckla den svenska public service-modellens unika och starka ställning i samhället.

Erik Fichtelius
vd UR