Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Rapporter om knivskurna hästar nästan alltid falska”

Sveriges Veterinärförbund går i år ut med varningar till hästägare om knivskärningar av deras djur. Men varningarna saknar oftast grund. Ingen skulle kunna skära ett sto i hennes genitalier utan att själv skadas svårt av hästen. Det är sannolikt djuren som skadar sig själva, skriver tre legitimerade veterinärer.

Också denna sommar, som alla andra somrar under de senaste 15–20 åren, fylls tidningarnas nyhetssidor av rapporter om hästar som knivskurits av sadistiska djurplågare.

Psykologer och psykiatriker som intervjuas berättar att de som utför dessa dåd är män med en sexuell sadistisk störning. Enligt Sveriges Veterinärförbund, som ofta citeras i olika medier, rör det sig om enstaka individer som får en kick av att skada djur, inte sällan i kombination med att själva dådet ger dem sexuell upphetsning. Förbundet uppger också att antalet fall med knivskärningar på häst ökar och att det totala antalet är minst 20 om året.

Detta har föranlett Veterinärförbundet att i sommar gå ut med en varning till landets hästägare att vara extra vaksamma. Varje påstått fall skapar många tidningsartiklar och omnämnanden i radio och tv. Denna omfattande publicitet gör hästägarna oroliga och en mängd olika åtgärder vidtas för att skydda djuren.

Somrarna 1993–1995 skedde ett antal misstänkta knivskärningar i Västergötland. Polisen tillsatte då en speciell grupp för att närmare studera fallen. En av undertecknade konsulterades av gruppen och bland annat undersöktes hästarnas blod på eventuella lugnande substanser. När utredningen avslutades presenterades inte ett enda konkret bevis på att knivskärningarna utförts av människor och inte heller kunde några spår av droger påvisas i blodproven.

Vi som skrivit den här artikeln känner inte till något fall i Sverige där en sexuellt störd gärningsperson kunnat bindas för att ha skadat ett sto i genitalregionen.

Gemensamt har vi mer än hundra års klinisk yrkeserfarenhet och har tillsammans behandlat mer än 100 000 hästar, varav flera tusen med sårskador. Många av sårskadorna har funnits i eller i direkt närhet av stonas könsorgan. I flertalet fall har djurägaren kunnat redogöra för hur skadan uppkommit. Ofta har det handlat om att en annan häst sparkat stoet varvid sprickor i blygdläpparna kan uppkomma som med sina ofta raka och skarpa kanter kan uppfattas som ett snitt utfört med kniv.

Ston kan på grund av klåda med stor kraft backa in boxväggar eller i ett träd och klia sig våldsamt. Vid brunst kan en del ston uppvisa ett självskadebeteende och med stor kraft trycka mot boxväggar eller andra fasta föremål. Även vid dessa tillfällen kan skador som ser ut som knivsnitt uppstå. Grenar eller andra föremål kan tränga in i slidan, skada slemhinnan och ge blödningar.

Vid de tillfällen då djurägaren inte vet hur skadorna uppkommit är det inte ovanligt att man är mycket upprörd och framför misstankar om att någon skulle ha skurit stoet med kniv. Vi är väl medvetna om vilken press sådana påståenden sätter på den undersökande veterinären och kan villigt erkänna att det speciellt i början av yrkeskarriären var lätt att uppfatta dessa påståenden som fakta. Men när man efter många års yrkeserfarenhet fått vittnesmål om att skadan uppkommit på naturlig väg så blir misstanken om knivskärande galningar allt mer avlägsen.

Hästen är ett utpräglat flyktdjur med oerhört snabba reflexer. Det är för oss helt obegripligt hur någon människa skulle kunna stå bakom ett sto och med kniv skära detta i analregionen utan att bli sparkad och svårt skadad eller till och med dödad.

Man skulle kunna tänka sig att en gärningsman använde sig av en kniv fastsatt på en lång pinne eller något annat verktyg. Teoretiskt sett vore ett snitt på några centimeter möjligt. Därefter är hästen på bara någon sekund långt borta. Om någon stått i direkt anslutning till hästen skulle med stor sannolikhet hästen blixtsnabbt ha sparkat bakut och svårt skadat personen ifråga.

Att hinna åstadkomma ett långt sår eller flera, från varandra åtskilda sår, torde vara omöjligt. I många fall framförs att djuret skulle ha drogats. Oss veterligen har aldrig detta påvisats.

När en veterinär utför kirurgiska ingrepp i denna region ger man oftast hästen lugnande medel och lokalbedövning. Vid ingreppet är det, trots medicineringen, vanligt att hästen försöker sparka varför man alltid utför dessa ingrepp med hjälp av något slags skydd, exempelvis i en så kallad tvångsspilta.

Alla veterinärer måste följa författningen som säger att man alltid måste agera utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet. Vi ställer oss frågande om det kan vara vetenskap och beprövad erfarenhet att, som Sveriges Veterinärförbunds talesman gör, påstå att det varje år sker minst tjugo knivskärningar på hästar när man inte kan uppvisa ett enda dokumenterat fall. Däremot finns ett mycket stort antal dokumenterade fall då denna typ av skador bevisligen har en annan förklaring.

Vi ställer oss därmed också frågande till att Sveriges Veterinärförbund går ut med en varning till landets hästägare. Vi anser att detta är att betrakta som grundlös skräckpropaganda som i värsta fall kan skapa en verklig knivs­kärare och som med säkerhet framkallar en helt onödig skräck och vånda hos tusentals häst­ägare runt om i landet.

En annan allvarlig följd av denna massiva publicitet och av Sveriges Veterinärförbunds agerande är att veterinärer, framför allt unga och oerfarna, invaggas i uppfattningen om att knivskärningar är en relativt vanlig företeelse och därmed påverkas till att ställa felaktiga ­diagnoser och i onödan polisanmäla dessa fall.

Teoretiskt sett finns det naturligtvis en viss möjlighet att en verklig knivskärare finns som vid något enstaka tillfälle agerat eller att en sådan kan komma att uppstå – men tills motsatsen är bevisad anser vi att det i dag inte finns en enda knivskärande sexualgalning i Sverige som utför dessa dåd och att skadorna i samtliga fall har andra förklaringar.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.