Straffprocessutredningen har haft i uppdrag att se över rättegångsprocessen i brottmål. Den överlämnas i dag till justitieministern.
Ett av förslagen är att den som anklagas för brott måste, från anmälan om brott till dess en dom meddelas av domstol, få bättre information om vad brottmålsprocessen innebär för henne eller honom. Men den enskilde ska också delta i rättegången. Parternas inflytande och medverkan i processen måste öka för att alla anklagelser om brott ska kunna hanteras med hög kvalitet och prövas inom rimlig tid.
● Det är inte rimligt att den som åtalas inte får veta vad processen innebär. Alltför ofta kan man i dagspress läsa att den åtalade riskerar två års fängelse för ett brott som i praktiken leder till villkorlig dom, skyddstillsyn eller ett kortare fängelsestraff.
Det är en fråga om anständighet att den anklagade när åtalet väcks inte bara får veta vilket brott hon eller han kan komma att dömas för, utan även vilket straffet bör bli enligt åklagaren. Men även andra följder av en fällande dom, exempelvis skadeståndsansvar, ska vara tydliga från början.
dagens process kan domstolen självmant hämta in utredning om den åtalades skuld. Reglerna tillämpas sällan, men det är illa nog att det finns utrymme för domstolarna att agera på eget initiativ. Det riskerar att leda till godtycke om bevisning på detta sätt tas in enbart i vissa mål eller beträffande vissa sakförhållanden.
Också synen på domstolen som opartisk och neutral kan äventyras, särskilt i de fall materialet visar sig ge stöd åt åklagarens talan i stället för att tala för att den åtalade är oskyldig. Hur ska man på förhand veta resultatet?
Det är naturligtvis domstolen som ska avgöra skuldfrågan men då bara genom att ta ställning till om åklagaren kan styrka sitt åtal med den bevisning som hon eller han lägger fram.
● Domstolen ska bestämma påföljden. Men det är åklagaren som genom sitt påföljdsyrkande ska sätta den yttersta gränsen för hur strängt straffet kan bli. Det kan inträffa saker under rättegången som gör att åklagaren måste kunna ändra sitt yrkande om påföljd. Men domstolen ska inte som en obehaglig överraskning kunna gå över åklagarens påföljdsyrkande i slutet av rättegången.
● För att kunna förbereda sig bättre för rättegången ska alla, även den som inte har en offentlig försvarare, ha rätt till maximalt två timmars kostnadsfri rådgivning av advokat om åklagaren yrkar annan påföljd än böter. Det ger förutsättningar att bygga en bättre process för alla inblandade, men särskilt för den åtalade.
● Ett mål ska kunna avgöras på ett enklare sätt om den åtalade samtycker till det. I dag genomförs ett stort antal rättegångar vid landets tingsrätter trots att den som åtalats erkänner och kan tänka sig att godta den påföljd som döms ut. Det är rimligt att man vid mindre allvarliga brott kan välja att få saken avgjord utan att behöva komma till en muntlig rättegång.
Det innebär också att brottsoffer och vittnen inte behöver komma till domstolen och att åklagare och domstol kan koncentrera sina resurser till andra mål. Om åklagaren yrkat villkorlig dom, skyddstillsyn eller ett kortare fängelsestraff bör därför målet kunna avgöras utan förhandling om den tilltalade erkänner och godtar påföljden och andra följder av brottet, till exempel skadeståndsansvar.
● Genom att parterna får större inflytande kan mer tid och resurser läggas på de stora och komplicerade mål som blir allt vanligare i våra domstolar. Men det kan också ställas högre krav på den som åtalas att medverka i processen. Att inte medverka, till exempel genom att utebli från en förhandling, kan ses som ett medvetet val. Frågan om den som åtalats ska dömas till ansvar ska avgöras i rimlig tid genom att saken prövas vid en rättegång. Inte genom att hon eller han uteblir eller håller sig undan.
Vi föreslår att fler mål ska kunna avgöras när en tilltalad som fått del av kallelsen inte kommer till förhandlingen. Inte minst av respekt för de målsägande och vittnen som har kommit dit. I de fall målet inte kan avgöras ska sanktioner och tvångsmedel användas fullt ut så att förhandlingen kan bli av nästa gång.
Vi tycker också att förhör med dem som kommit dit ska kunna tas upp av domstolen och användas vid en senare rättegång.
● När ett mål överklagas ska hovrätten utgå från vad den som klagar vill ha prövat. Det ska därför ställas ytterligare krav på att överklagandet är tydligt. Hovrätten ska sedan göra en inledande granskning i målet. Om det då står klart att målet är rätt handlagt och avgjort i tingsrätten ska det inte behöva prövas vidare.
Det är svårt att motivera varför det ska genomföras en ny fullständig rättegång i hovrätten i dessa fall. Det betyder att systemet med prövningstillstånd ska gälla i alla brottmål.
Vi lämnar flera förslag som innebär att brottmålsprocessen i större utsträckning ska anpassas till vad målet kräver. Det gäller även reglerna om rättens sammansättning. Fler mål ska i tingsrätt avgöras av en juristdomare utan nämndemän och vid behov ska tre juristdomare utan nämndemän kunna döma i exempelvis omfattande mål. I hovrätten ska enbart juristdomare döma.
Det jag fört fram i denna artikel är bara några av de många förslag som utredningen lämnar. Det övergripande syftet med den reform vi föreslår är att brottmålsprocessen ska bli bättre för den enskilde som berörs av rättegången, oavsett om det är som åtalad, brottsoffer eller vittne. En sådan process är också bättre för samhället.
Stefan Strömberg, särskild utredare och lagman vid Göteborgs tingsrätt.