Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

DN Debatt

”Reformen för nyanlända är hittills ett misslyckande”

Tankesmedjan Fores: Regeringen måste snabbt se till att den nya etableringsreformen börjar fungera. Annars kan tusentals nyanlända flyktingar hamna i utanförskap. Vår undersökning visar att den nya reformen för nyanlända flyktingar – den största förändringen i svensk integrationspolitik på 25 år – inte blivit den framgång regeringen hoppats på. Genom att flytta ansvaret från kommunerna till Arbetsförmedlingen skulle fler nyanlända än tidigare få bland annat praktik på arbetsplatser och en mer individanpassad svenskundervisning. Det har blivit tvärtom; flyktingar som anlänt den senaste tiden har fått sämre förutsättningar att snabbt ta sig in på arbetsmarknaden. Flera projekt i kommunerna har lagts ned utan att ersättas av motsvarande program på Arbetsförmedlingen, skriver Mattias Johansson och Fredrik Rosenqvist.

Den 1 december 2010 genomfördes den största förändringen av svensk integrationspolitik på 25 år. Från att ha varit en kommunal angelägenhet har Arbetsförmedlingen tagit över huvudansvaret för att nyanlända flyktingar snabbt ska hitta ett jobb och komma in i det svenska samhället. Samtidigt har delar av mottagandet av nyanlända flyktingar avreglerats. Privata lotsföretag ska sköta de uppgifter som tidigare föll på kommuner och frivilligorganisationer.

Regeringen har, med rätta, satt stort hopp till reformen. Genom att kommunerna står för svenskundervisning och samhällskunskap, Arbetsförmedlingen för olika arbetsförberedande insatser och etableringslotsar för kontakter med potentiella arbetsgivare, hoppas man komma bort från ett arbetssätt som länge kännetecknats av passivitet och långa tider av overksamhet.

En ny rapport från tankesmedjan Fores visar att reformen hittills inte alls blivit den framgång regeringen hoppats på. I stället har de flyktingar som anlänt till Sverige de senaste månaderna fått sämre förutsättningar att snabbt ta sig in på den svenska arbetsmarknaden än de flyktingar som anlände innan reformen genomfördes.

Det stora problemet med det svenska flyktingmottagandet har länge varit att det tagit för lång tid för de nyanlända flyktingarna att få kontakter och en fot in på den svenska arbetsmarknaden. Väntetiderna för uppehållstillstånd, personnummer och att etableringsinsatserna ska komma igång, har i de flesta fall varit orimligt långa. När väl insatserna inletts har de ofta enbart bestått av standardiserad svenskundervisning. Detta trots att all forskning tyder på att aktiviteter som praktik och yrkesutbildning dramatiskt ökar chanserna för nyanlända att få ett jobb.

Genom att flytta över ansvaret till Arbetsförmedlingen hoppades regeringen att fler nyanlända än tidigare skulle få tillgång till praktik ute på olika arbetsplatser och yrkesutbildningar, öka möjligheterna att validera sina meriter från hemlandet och få en mer individanpassad språkundervisning. Vår rapport visar att det blivit precis tvärtom. I stället för att stärka arbetslinjen har de arbetsförberedande insatserna blivit färre. Med ett fåtal undantag har heller inte överlämningen från kommunerna till Arbetsförmedlingarna fungerat särskilt väl. De erfarenheter och kontaktnät som trots allt byggts upp av kommunerna har i de allra flesta fall inte överförts till de lokala arbetsförmedlingskontoren.

I och med reformens ikraftträdande har de flesta kommuner på grund av minskade statliga medel och upphandlingsregler avslutat sina arbetsförberedande aktiviteter för flyktingar. Flera konkreta projekt med sponsrade visstidsanställningar, praktik och rehabilitering har lagts eller håller i detta nu på att läggas ner. Och trots att det gått fyra månader sedan reformen genomfördes har dessa insatser hittills inte ersatts av motsvarande program inom Arbetsförmedlingen. I många kommuner har reformen enbart lett till att nyanlända nu tillbringar hela dagen i skolbänken, i stället för att varva språkundervisning med praktik.

I en stor majoritet av Sveriges kommuner har de arbetsförberedande insatserna därmed minskat eller legat kvar på samma nivå som tidigare. Åtgärdas inte detta mycket snart kommer de flyktingar som anlänt till Sverige de senaste månaderna att ha ännu sämre förutsättningar att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden än de som anlände innan reformen. Enligt regeringens egen statistik från i fjol tar det i genomsnitt sju år för en nyanländ flykting att hitta ett jobb i Sverige. Om inte den nya reformen börjar fungera bättre riskerar denna genomsnittstid att bli ännu längre. Etableringsinsatserna försenas dessutom fortfarande av att nyanlända flyktingar kan tvingas vänta i veckor bara på att få ett personnummer.

Vår undersökning visar också att många kommuner som en följd av reformen valt att lägga ner sina integrationsenheter och flytta över arbetet med nyanlända flyktingar till socialtjänsten. Detta innebär att flyktingarnas kontakter med sin nya hemkommun numera sköts genom socialarbetare och inte av personal på arbetsmarknads- eller integrationsavdelningar, som tidigare var fallet.

Väntetiderna till att starta SFI-kurs är dessutom precis lika långa som tidigare. Trots regeringens förslag om ökad individualisering har ännu lite gjorts för att göra just detta eller för att höja kvaliteten. Man bör också fundera på om ansvaret för språkundervisningen verkligen ska ligga kvar på kommunerna.

Reformen har däremot inneburit att det skapats mängder med privata lotsföretag som ska utgöra en länk mellan den nyanlända flyktingen och arbetsmarknaden. Ersättningen till dessa företag beror till stor del på om deras klienter får en fast anställning, startar eget eller börjar studera. Vår rapport slår fast att lotsarna har en enorm potential för att bidra till att nyanlända flyktingar snabbt tar sig in på arbetsmarknaden. Men enligt vad vi sett riskerar denna potential inte att utnyttjas eftersom ersättningen till lotsföretagen är alldeles för låg och kraven på hur ofta de ska träffa sina klienter är alldeles för lågt satta.

Vi tror att etableringsreformen, trots bristerna i implementeringen, har goda chanser att bli lyckosam. Inte minst därför att den backas upp av många lokala politiker runt om i landet, som möjligen med SD:s valframgångar i färskt minne ser den som ett konkret sätt att förbättra integrationen i sina kommuner.

För att inte etableringsreformen ska hamna på fel spår under dess inledande år måste regeringen agera snabbt. Man måste se till att Arbetsförmedlingens insatser på allvar kommer igång i alla län. SFI-ansvaret bör lyftas bort från kommunerna och ersättas med en individanpassad språkundervisning som hanteras eller upphandlas via Arbetsförmedlingen, parallellt med de arbetsförberedande insatserna. Likaså måste hanteringen av personnummer förenklas och ersättningen till de privata etableringslotsarna höjas. Annars riskerar tusentals flyktingar och potentiella nya invånare i Sverige att hamna i ett utanförskap som blir mycket svårt att bryta.

Mattias Johansson
vice vd, Fores
Fredrik Rosenqvist
fil dr i ekonomisk historia, författare till Fores rapport ”Etableringsreformens 100 första dagar”

30 kommuner deltog

Tankesmedjan Fores har i en rad studier och rapporter granskat integrationen i Sverige. För sin nya rapport ”Etableringsreformens 100 första dagar” har, mellan 21 februari och 3 mars, 30 slumpmässigt utvalda svenska kommuner deltagit i en enkät. Intervjuer har dessutom gjorts med personer ansvariga för integration i fyra olika kommuner. Intervjuer har också gjorts med personer på Arbetsförmedlingen, Länsstyrelserna, SKL och tre olika etableringslotsar samt en etableringsstrateg i ett privat lotsföretag.

Källa: Fores