Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Reformera lagen om arbetskraftsinvandring”

I vissa yrkesgrupper inom restaurangbranschen är lönerna för arbetskraftsinvandrare betydligt lägre än för arbetstagare etablerade i Sverige. Enligt Migrationsverket (2013) är missbruket av regelverket omfattande, skriver artikelförfattarna.
I vissa yrkesgrupper inom restaurangbranschen är lönerna för arbetskraftsinvandrare betydligt lägre än för arbetstagare etablerade i Sverige. Enligt Migrationsverket (2013) är missbruket av regelverket omfattande, skriver artikelförfattarna. Foto: Hugo Nabo

Ny antologi i dag. År 2008 reformerades reglerna för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU med fokus på avreglering och avbyråkratisering. Men anställningsvillkoren kan inte säkerställas med gällande regler. Vi presenterar nu förslag för att komma till rätta med problemen, skriver forskarna Catharina Calleman och Petra Herzfeld Olsson.

Det var år 2008 som reglerna för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU reformerades. Den myndighetsbaserade arbetsmarknadsprövningen togs bort. I stället får den enskilda arbetsgivaren nu själv bedöma om det finns behov av arbetskraft från andra länder. Arbetsgivarföreträdare har varit positiva till reformen. Andra har kritiserat den. Risker med att tillåta arbetskraftsinvandring till sektorer där det inte råder arbetskraftsbrist har framhållits. Rapporter om att arbetskraftsinvandrare har farit illa har avlöst varandra. Lagstiftningen har successivt reformerats för att motverka missbruk och förhållandena ska nu utredas på nytt.

En mer mångsidig bild av reformen har hittills saknats. Men i dag ger Delegationen för migrationsstudier (Delmi) ut en forskningsantologi där 13 forskare från olika vetenskapliga discipliner behandlar olika aspekter av arbetskraftsinvandring till Sverige. En av dessa aspekter är lagstiftningens funktionalitet.

Det är arbetsgivarnas behov som står i centrum för 2008 års lagstiftning. En förutsättning är dock att arbetskraftsinvandraren erbjuds villkor som inte är sämre än svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Migrationsverket prövar om anställningserbjudandet uppfyller dessa krav när beslut om arbetstillstånd ska tas. Syftet med 2008 års lagstiftning var att tillgodose behovet av kompetens. Men arbetskraftsinvandringen sker i dag ofta till sektorer där det inte råder någon arbetskraftsbrist. Reformen har däremot lett till att arbetsgivarens rekryteringsfält har utvidgats till hela världen.

En stor del av de som kommit har heller inte fått anställning på grund av sin särskilda kompetens. Som vår rapport visar tillhör arbetskraftsinvandrarna främst tre sinsemellan mycket olika kategorier: bärplockare, dataspecialister och arbetstagare i serviceyrken som städning och inom restaurang.

I antologin framkommer att villkoren för arbetstillstånden inte alltid följs: Situationen för exempelvis bärplockarna har visserligen förbättrats sedan kontroller och krav på grundlön infördes 2011, men regelverket respekteras inte alltid. Inom vissa högkvalificerade yrken har arbetskraftsinvandrarna lägre inkomst än yrkesgenomsnittet. I vissa yrkesgrupper inom restaurangbranschen är lönerna för arbetskraftsinvandrare betydligt lägre än för arbetstagare etablerade i Sverige. Enligt uttalanden av Migrationsverket 2013 är missbruket av regelverket omfattande.

Vad beror då de uppkomna problemen på? Lagstiftningens konstruktion är givetvis en viktig del av förklaringen. Lagstiftaren lade ursprungligen ned mer omsorg på avreglering och avbyråkratisering än på kontroll av de anställningsvillkor som arbetstillståndet vilade på.

De sanktioner som finns drabbar främst arbetstagarna. Uppfylls inte kraven på kollektivavtalsenliga villkor ska arbetstillståndet återkallas om inte arbetstagaren hittar ett nytt jobb inom tre till fyra månader. Det innebär att arbetskraftsmigranten kan tvingas lämna Sverige utan att ha tjänat in de pengar som resan kanske syftade till. Det saknas sanktionsmedel mot de arbetsgivare som inte uppfyller villkoren.

Ett problem som lyfts fram i antologin är att anställningserbjudandet inte gjorts bindande. Detta gör att de erbjudna anställningsvillkoren kan ändras vid ankomsten till Sverige eller senare. Det finns heller inte några strukturer som säkerställer att lagens krav på anställningsvillkoren uppfylls efter ankomsten. Ett annat problem är inlåsningar och beroendeförhållanden som skapas genom att arbetskraftsmigranten under de två första åren är bunden till en viss arbetsgivare. Om en arbetstagare förlorar sin anställning för att den ställer krav på kollektivavtalsenliga villkor riskeras arbetstagarens rätt att vara kvar i Sverige.

Ett annat problem är inlåsningar och beroendeförhållanden som skapas genom att arbetskraftsmigranten under de två första åren är bunden till en viss arbetsgivare.

En del av förklaringen finns också på arbetstagarsidan. Den globala ojämlikheten, främst den ekonomiska, men också olikheter vad gäller förtryck, förföljelse eller svåra arbets- och klimatförhållanden gör att många människor är villiga att lämna sina hemländer för att arbeta någon annanstans. I många fall är de därför beredda att acceptera dåliga villkor. I antologin framkommer att på vissa områden av arbetsmarknaden rör sig många människor mellan asyl och arbetstillstånd. I hopp om att få stanna i Sverige kan de acceptera att ta arbete till mycket låg lön.

En ytterligare förklaring till problemen är försvagandet av ”den svenska modellen” för arbetsmarknaden. Reglerna om arbetskraftsinvandring anknyter – åtminstone formellt – till den modellen. Den bygger på att fackföreningarna har tillräcklig styrka för att skydda arbetstagarnas intressen. Men inom de branscher, där arbetskraftsinvandringen ökat mest sedan 2008, är andelen företag med kollektivavtal som lägst. Därmed är möjligheten till facklig kontroll mycket liten. Avsaknaden av effektiv myndighetskontroll blir därmed ännu mer problematisk.

Den nuvarande lagstiftningen vilar på två ben. Det ena är arbetsgivarens rätt att fritt välja vem som ska anställas utan begränsning av några landgränser. Det andra är att arbetet ska utföras i enlighet med gällande anställningsvillkor.

Syftet med detta är att motverka underbudskonkurrens och utnyttjande av arbetskraftsinvandrare. Vi har dock sett att anställningsvillkoren inte kan säkerställas inom det gällande regelverket. I antologin presenteras ett antal förslag för att komma till rätta med problemen. Sådana förslag är krav på bindande anställningserbjudande eller anställningsavtal, en särskild anställningsform för arbetskraftsmigranter, krav på en avgift från arbetsgivaren för arbetstillstånd, att arbetsgivarna ska behöva ställa en säkerhet för den erbjudna lönen eller att de ska visa att de har ansträngt sig att finna arbetskraft i Sverige/EU innan de får rekrytera någon från tredjeland. Andra förslag är att arbetstagaren ska få stanna i Sverige under hela den tid som tillståndet gäller och därmed även om anställningen upphör innan tillståndet går ut, eller att det ska göras lättare att få permanent uppehållstillstånd.

Förslagen går ut på att öka arbetskraftsmigrantens handlingsutrymme och minska beroendet av en enskild arbetsgivare. Arbetsgivarna behöver tydligare incitament att verkligen betala de löner som tillståndet vilar på. Regelverket måste också skapa bättre förutsättningar för arbetsgivare att göra genomtänkta val inför beslut om att rekrytera utomlands, och minimera riskerna som arbetskraftsinvandrarna i dag måste ta. Delmi-rapporten visar att lagstiftningen måste reformeras för att säkerställa att den tillämpas så som var avsett.

Bakgrund. Arbetskraftsinvandring

2008: Nya regler införs, arbetsmarknadsprövningen tas bort.

2011: Kontroller och krav på kollektivavtalsenliga löner för bärplockare införs.

2012: Kontroller av arbetsgivarnas förmåga att betala löner införs i vissa utsatta branscher och för nystartade företag.

2014: Migrationsverket får möjlighet att göra efterkontroller och utökade möjligheter att återkalla tillstånd.

Antalet personer som har fått arbetstillstånd har varierat mellan 13.612 (2010) och 16.543 (2012). År 2014 fick 12.094 personer arbetstillstånd. Hittills under 2015 har 12.701 personer fått arbetstillstånd.

Källa: Artikelförfattarna

DN Debatt. 15 december

Debattartikel
Forskarna Catharina Calleman och Petra Herzfeld Olsson, redaktörer för Delmi-antologi:
”Reformera lagen om arbetskraftsinvandring”

Repliker
Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega och Fredrik Voltaire, näringspolitisk expert Almega:
”Felaktiga premisser i kritiken mot arbetskraftsinvandringen”
Fredrik Sand, Stockholms handelskammare:
”Jobb hotas med minskad arbetskraftsinvandring” 

 Läs fler artiklar på DN Debatt

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.