Få begrepp verkar vara så, om inte förhatliga, så i varje fall gruvligt nedvärderade i det svenska opinionsetablissemanget som begreppet - företeelsen - "kärnfamilj". Men denna familjeform, som i FN-deklarationen beskrivs som den "naturliga" familjen och ibland lite mångordigt kallas mamma-pappa-barn-familjen, har verkligt stöd ute bland svenska folket.
Trots ideologiskt betingade attacker och ständigt nedsättande formuleringar - som att kärnfamiljen skulle vara om inte död, så i varje fall hopplöst gammalmodig - lever i dag mer än 70 procent av alla barn i Sverige i denna typ av familj. Det är oförsvarligt, menar vi, att krossa familjen som ideal. Barn har rätt till sin naturliga närmiljö.
En nyligen genomförd Sifo-undersökning visar nu att inte mindre än 87 procent av svenska folket anser att barn har en grundläggande rättighet att så långt det är möjligt växa upp med sina två biologiska föräldrar. 8 procent tar inte ställning och endast 5 procent ser inte denna form av uppväxt som en grundläggande rättighet.
Det är siffror som borde stämma regering och riksdag till eftertanke.
Vi argumenterar inte för "Sörgården". Vi vet att närmare 50.000 barn får uppleva att föräldrarna går skilda vägar årligen. Vi vet också att detta kan vara oundvikligt. Men kriser och kollisioner, oförmåga att av någon eller några anledningar dra åt samma håll, ska väl i all rimlighets namn inte upphöjas till ideal.
Tvärtom borde samhället satsa på att stärka människors förmåga på detta område, så att de praktiskt kan leva upp till det 9 av 10 ser som en barnens rättighet.
Det är välkommet att regeringen satsar på att stärka kunskaperna om hur man får en väl fungerande privatekonomi. Regeringens skattesänkningar - jobbskatteavdraget - stärker givetvis medborgares handlingsutrymme.
Men välfärd och välbefinnande kräver mer än krasst ekonomiska reformer. Pengar i sig garanterar inte lycka. Faktum är, vilket ofta omvittnas, att det är i familjelivet, i den nära naturliga miljön, som vi människor i regel finner lycka.
Varför inte också medverka till att medborgare får ett tryggare och om möjligt bättre fungerande familjeliv?
I slutet av februari besökte statsminister Fredrik Reinfeldt den engelske premiärministern och Labourledaren Gordon Brown. Vår förhoppning är att han - förutom att samtala om den viktiga klimatfrågan - också ställde någon fråga om Labours satsning på äktenskap och familj.
Labourregeringen har insett att nästan allt en regering beslutar om har inverkan på familjerna. Regeringsbeslut kan främja, försumma eller till och med förstöra för familjer. Därför måste alla beslut den brittiska regeringen tar numera konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.
I vårt land är det i dag så gott som självklart att syssla med analyser av hur beslut påverkar yttre miljö och jämställdhet. Det borde vara lika självklart att utröna hur människors närmiljö och inre miljö - familjesituationen - påverkas.
Labourregeringen har tydligt uttalat att den vill "stärka den äktenskapliga institutionen och hjälpa till så att fler äktenskap lyckas". Den säger också: "Visserligen finns det i dag många ensamstående föräldrar som uppfostrar sina barn minst lika framgångsrikt som någon fullständig familj. Men äktenskapet är ändå den säkraste grunden för barns uppväxt och den samlevnadsform som majoriteten av befolkningen väljer."
Tory har tydligen känt sig nödgade att tala samma språk, vilket de visar i sitt program "Breakthrough Britain".
Rapporten pekar på hur risken att föräldrar som inte har ingått äktenskap genomgår separation är vida större än för gifta föräldrar. Skilsmässor och separationer leder i sin tur till ojämställdhet och barnfattigdom - och en rad andra sociala problem - varför Harry Benson, direktor för Bristol Community Family Trust som arbetat fram rapporten, säger:
"Varje regering som vill minska fattigdom och ojämlikhet för både barn och vuxna måste arbeta med äktenskapsfrågan och vad det är som får äktenskap att fungera bättre än dess alternativ."
Rapporten visar att äktenskap mellan mamma och pappa erbjuder den bästa miljön för barn att växa upp i och ger störst chans till stabila familjerelationer.
Sverige skulle behöva motsvarande tänkesätt. För att nå dit måste riksdag och regering tillsammans med berörda myndigheter aktivt verka för att främja äktenskapet och familjen som institutioner. Inledningsvis behöver två synsätt främjas:
Alla politikområden ska genomsyras av ett familjeperspektiv. Alla politiska beslut ska konsekvensbeskrivas utifrån hur familjerna påverkas.
En handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Det handlar både om att verka för positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning, och att konkret erbjuda till exempel föräldra- och äktenskapskurser och rådgivning.
Vårdnadsbidraget är ett exempel på hur makt nu flyttas över till familjerna. Ökad valfrihet ges för att forma det egna familjelivet. Reformens syfte är att skapa förutsättningar för föräldrar att få mer tid med barnen. Vårdnadsbidraget är en del i en nödvändig frihetsreform som återför beslutsrätt till föräldrar och familjer.
Låt oss nu se att regeringen i god tid före valet 2010 tar nästa steg och visar att den står för en ny, modern familjepolitik i linje med de ovan beskrivna tankarna.
Sverige behöver en renässans för äktenskap och familj.
alf svensson
mikael oscarsson