Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Regeringen bör kasta bort poliskostnadsutredningen”

Foto: Scanpix

Besvärande brister. Utredningen om poliskostnader vid idrottsevenemang är full av fel och remissvaren på den talar sitt tydliga språk. Ska en avgift fungera som incitament till förändring måste det finns en mycket tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader, skriver tre företrädare för fotboll och ishockey.

I dag spelar Brommapojkarna sin hemmamatch mot Djurgården på nya Tele2 arena, som ju egentligen är Djurgårdens hemmaarena. Poliskostnaderna tas av samhället då Brommapojkarna är en förening. Hade matchen spelats på samma arena men med Djurgården som hemmalag hade Djurgården, som är ett så kallat idrottsaktiebolag, fått betala höga poliskostnader. Ett idrottsaktiebolag förväntas nämligen behöva incitament för att arbeta med säkerhet. En uppfattning det helt saknas belägg för.

I det uppdrag Justitiedepartementet ålade Bo Svensson, Poliskostnadsutredningen (”Ersättning för polisbevakning”, Ds 2013:24), står det explicit att poliskostnaderna måste finnas kvar så att berörda klubbar har ett incitament att arbeta med säkerhet. Utredningen har skickats ut på remiss och kan bli underlag för en lagändring. Djurgården fotboll publicerar i dag en omfattande genomlysning av poliskostnadsfrågan med den passande titeln Incitament.

Vi har tagit del av underlaget, som visar på besvärande brister i det material som presenterats för de politiska beslutsfattarna. Enligt vår mening avslöjar hanteringen av poliskostnadsfrågan att den inte står högt på den politiska dagordningen och att man därför verkar vara beredd att göra avkall på grundläggande demokratiska värden i beslutsprocessen.

Att frågan är komplex råder det inget tvivel om, ett faktum man ska vara ödmjuk inför, men det är knappast för mycket begärt att kräva av våra beslutsfattare att ha hela bilden klar för sig. Inte minst borde man åtminstone ha tagit till sig av den gedigna utredning Björn Eriksson tidigare lagt fram (”Mindre våld för pengarna”, SOU 2012:23). Det är samma utredning som regeringen själv har beställt och återkommande hänvisat till när frågan har aktualiserats i olika sammanhang fram till dess slutförande.

Över lag är justitieministerns och justitiedepartementets hantering av frågan en både sorglig och allvarlig historia. Man har tillsatt, avstyrkt och plockat i de aktuella utredningarna lite som man velat tills man fått önskat resultat. Det är ur demokratisk synvinkel förkastligt och sätter helt ur spel, den sista utpost som ska förhindra att politiska beslut tas på felaktiga och rent av opportunistiska grunder.

En förutsättning för att en avgift ska fungera som incitament är att det finns en mycket tydlig koppling mellan åtgärder och kostnader och att man kan påverka dessa. I dag blir berörda klubbar fakturerade mångmiljonbelopp av en polismyndighet, som enligt egen utsago varken har skyldighet eller intresse av att redovisa hur beloppet har räknats fram eller hur den polisiära bemanningen kan minskas. Paradoxalt nog har man tagit ifrån oss vårt bästa incitament, nämligen att kunna påverka vår egen utveckling. Att vi är helt beroende av goodwill, publik och samarbetspartner för driften av vår verksamhet är tydligen inte incitament nog.

Bo Svenssons utredning har sågats av näst intill samtliga remissinstanser. Allvarliga felaktigheter i utredningen framträder. Påståenden som inte kan beläggas blandas med okunskap vad gäller ett arrangemangs villkor. Till exempel tror Bo Svensson att klubbarna kan välja att anlita poliser i stället för ordningsvakter utifrån ekonomiska incitament och att det motiverar en hög poliskostnad. Vi kan informera Bo Svensson om att vi har absolut ingenting att säga till om rörande polisiära överväganden.

Rikspolisstyrelsens (RPS) remissvar är ett undantag. De vill tvärtom se ännu högre poliskostnader för att ytterligare stärka det så kallade incitamentet för ordningshållning. Bo Svensson skriver att han inte har anledning att ifrågasätta polisens uppfattning att klubbarna arbetar hårdare med säkerhet från det att de blev ersättningsskyldiga. Vi har tagit del av det underlag (i form av två rapporter från 2011 och 2012) man anser sig ha för den här slutsatsen och kan konstatera att Bo Svensson borde ha undersökt uppgifterna från RPS mer noggrant.

2011 års rapport slutfördes inte på grund av för stora kvalitetsbrister och lämnades således inte ut. 2012 års rapport kommer fram till att svaren i mångt och mycket är tvetydiga och att det därför är svårt att dra några direkta slutsatser av enkätmaterialet.

Vad som inte heller framgår i RPS remissvar är att de flesta polismyndigheter, som ändå uppfattar en ökad vilja hos arrangören att ta ansvar, inte har några betalningsskyldiga idrottsaktiebolag i sitt län. De har svarat med utgångspunkt från andra typer av arrangemang med helt andra villkor och förutsättningar. Rikspolisstyrelsen har med andra ord medvetet presenterat en uppfattad åsikt som man helt saknat belägg för och som justitiedepartementet i sin tur byggt sin utredning kring.

Höga poliskostnader har en hämmande och kontraproduktiv effekt på säkerhetsarbetet, vilket leder till att samverkan mellan parterna försvåras. Miljonpålagorna dränerar vidare de drabbade klubbarna på viktiga resurser, som i stället hade kunnat läggas på proaktivt arbete. Vi från idrottens sida kräver att det fortsatta arbetet med poliskostnadsfrågan präglas av en högre kvalitet, där förslagen baseras på kunnande och fakta framför tyckande.

I ljuset av den omfattande remisskritiken av Poliskostnadsutredningen, där kammarrätten och Konkurrensverkets invändningar om associationsformens bristande relevans för ersättningsskyldighet sticker ut, så kan vi inte se att det fundament som Poliskostnadsutredningen i dag bygger på har fortsatt bärkraft.

Vi uppmanar med hänsyn till vad som har framkommit:

Justitiedepartementet att avlägsna Bo Svenssons rapport helt från poliskostnadsdiskussionen eftersom att såväl uppdrag som utredning innehåller besvärande brister.

Regeringskansliet att återuppta Björn Erikssons utredning igen som underlag för debatt och för framtida beslut som har en bred förankring hos alla intressentgrupper.

Länspolismästarna i de aktuella distrikten att återinföra rabatten till dess att en rättssäker hantering av poliskostnadsfrågan kan garanteras. Särskilda skäl har av rättslig instans ansetts vara legitimt skäl för en nedsättning av poliskostnader. De missförhållanden som uppdagats berättigar, enligt vår mening, en hundraprocentig nedsättning.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.