Långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverket och Arbetsförmedlingens insatser inte är anpassade efter deras behov. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program – tvärtemot regeringens utfästelser.

Det här framkommer i en omfattande enkätundersökning bland ST:s medlemmar på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Enkäterna har gjorts under perioden 9–23 februari och omfattar 3 521 anställda. Reformen fungerar inte som det var tänkt och regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjuka, skriver Annette Carnhede och Roger Syrén.

Fackförbundet ST kan i dag presentera den första sammanhängande rapporten om sjukförsäkringsreformen från insidan. Resultaten av undersökningen är alarmerande. Arbetsförmedlarna och försäkringskassehandläggarna själva – våra medlemmar – riktar grundläggande kritik mot reformen.

Undersökningen visar att långt fler av de utförsäkrade än vad regeringen bedömt är så sjuka att de behöver vård i första hand. Det gör att regelverk och insatser inte är anpassade efter behoven. Därtill sänks ersättningen för dem som deltar i Arbetsförmedlingens program, tvärtemot regeringens utfästelser. Dessutom räcker resurserna inte till för att hjälpa alla inom den utlovade ramtiden på tre månader.

Sjukförsäkringsreformen har vållat stor debatt. Regeringen har angett att långtidssjuka ska få individuellt utformad hjälp på Arbetsförmedlingen, att de som behöver ska få aktiva rehabiliteringsinsatser, samt att sjuka inte ska tvingas ut i arbetslivet. Om regeringen, med ministrarna Cristina Husmark Pehrsson och Sven-Otto Littorin i spetsen, står fast vid de ambitionerna så måste de lyssna på de anställda på arbetsförmedling och försäkringskassa.

När de nu slår larm måste ansvariga ministrar agera snabbt och kraftfullt för att leva upp till sina egna löften.

På frågan ”Vilken typ av stöd uppskattar du att långtidssjukskrivna som passerar den bortre tidsgränsen och utförsäkras främst behöver?” anger respondenterna att 61 procent främst behöver medicinsk rehabilitering och vård. Det är en oerhört hög siffra! Regeringen grundade sitt beslut om reformen på bedömningen att omkring 10 procent skulle vara så sjuka att de var i behov av fortsatt vård i första hand. Många remissinstanser var redan då kritiska och menade att denna bedömning var för låg.

Erfarenheten från såväl Försäkringskassan som Arbetsförmedlingen av tidigare projekt visade på en betydligt högre andel allvarligt sjuka, omkring 40 procent.

Regeringen har grovt felbedömt vårdbehovet hos de långtidssjukskrivna, trots upprepade varningar. De flesta utförsäkrade är helt enkelt fortfarande sjuka. Det är den verklighet som försäkringskassehandläggare och arbetsförmedlare ställs inför i mötet med sina klienter. Den verkligheten är helt annorlunda än den bild som regeringen utgått ifrån.

Eftersom regeringen felbedömt behoven, så följer också att de åtgärder som valts har fel inriktning. 57 procent i undersökningen anser inte att de insatser som i dag erbjuds långtidssjukskrivna är väl anpassade till behoven. Anledningen är att de utförsäkrade behöver betydligt tyngre insatser än vad regeringen bedömt.

76 procent anger att de som nu utförsäkras bör erbjudas mer av medicinsk rehabilitering och vård. 69 procent uppger att det behövs mer av arbetslivsinriktad rehabilitering än i dag. 58 procent anser att det behövs större möjligheter till subventionerade anställningar. Däremot efterlyser betydligt färre stöd för jobbsökande som till exempel matchning, coachning och CV-granskning.

Slutsatsen: de anställda ser i första hand behov av medicinsk färdigbehandling, därefter insatser som sänker tröskeln tillbaka till arbetslivet, och först därefter egentlig arbetsförmedling. Men regeringens politik bygger på motsatsen: utförsäkrade flyttas från ett system för medicinsk behandling i första hand till ett system för arbetsförmedling i första hand. Eftersom politiken inte utformas efter behoven hos de långtidssjuka, riskerar hela reformen att bli ett misslyckande.

Försäkringskassans generaldirektör Adriana Lender konstaterade nyligen (DN Debatt 9/2) att det finns fortsatta oklarheter kring centrala delar av regelverket. Det handlar om när det ska anses ”oskäligt” att hänvisa sjukskrivna till arbete och vem som är så ”allvarligt” sjuk att vederbörande har rätt till sjukpenning utan tidsgräns.

De anställda bekräftar i vår undersökning bilden av ett otydligt regelverk som inte är anpassat efter behoven hos de sjuka. 65 procent av dem som jobbar med sjukskrivna instämmer i huvudsak inte, eller inte alls, i påståendet ”De lagar, regler och politiska beslut som jag har till uppdrag att jobba efter är väl anpassade till behoven hos de människor jag ska erbjuda service”. 38 procent säger sig inte heller ha fått tillräcklig information om vad reformen innebär för deras arbete.

Ersättningen till de utförsäkrade har vållat mycket debatt. Regeringen antog först innan jul en förordning som slutgiltigt fastställde ersättningen. I samband med detta gjordes bedömningen att de flesta utförsäkrade skulle få en högre ersättning när de gick över till arbetsförmedlingen. Det här är utfästelser som Sven-Otto Littorin vidhöll så sent som den 18 februari i samband med att Försäkringskassans första, preliminära, statistik tvärtom visade på lägre ersättningar.

ST:s undersökning ger Försäkringskassan rätt. 50 procent anger att de flesta får sänkt ersättning, bara 4 procent anger att ersättningen höjs. Regeringen sviker arbetslinjen eftersom många som vill återgå till arbete faktiskt straffas ekonomiskt.

Arbetsförmedlarna anser att de resurser man fått för att klara uppdraget är otillräckliga. Arbetsförmedlingen har i dag ett tusen färre anställda än 2006, då den borgerliga regeringen tog över. Nu ska man både klara jobbkrisen och det nya uppdraget att hjälpa långtidssjuka tillbaka till arbete. Allt med mindre resurser än tidigare.

Ekvationen går inte ihop. 67 procent svarar ”nej” på frågan ”Tror du att Arbetsförmedlingen klarar uppdraget i introduktionsprogrammet att förmedla jobb och/eller stödinsatser till alla långtidssjukskrivna inom avsedd tid (3 månader i de flesta fall)?”. Försäkringskassan genomgår nedskärningar som innebär att personalen minskas med var fjärde anställd sedan 2006.

Med stöd av vad arbetsförmedlare och försäkringskassehandläggare själva anger så riktar vi följande frågor till Cristina Husmark Pehrsson och Sven-Otto Littorin:

* Hur kunde sjukförsäkringsreformen genomföras med så felaktiga utgångspunkter trots upprepade varningar?
* Vore det inte bättre med tidsgränser för när samhällets stöd ska påbörjas i stället för att tidsbegränsa individens trygghet?
* Är ni beredda att förstärka rehabiliteringen – såväl den medicinska som den arbetslivsinriktade – så att alla sjuka garanteras vård?
* Ska det straffa sig att vilja jobba, eller kommer ni att höja ersättningen så att ingen förlorar på återgång till arbete?
* Kommer ni att stärka Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen med tillräckliga resurser för att klara målen?

ST:s medlemmar konstaterar att reformen inte fungerar som det var tänkt. Förutsättningarna måste ändras. Annars lämnas sjuka människor utan hjälp.

Annette Carnhede
ordförande, Fackförbundet ST

Roger Syrén
utredare, Fackförbundet ST