Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
DN Debatt

”Regeringen kan inte hantera samhällskriser”

Skarp kritik från riksrevisorerna: allvarliga brister i regeringens beredskap inför hot mot livsviktiga samhällsfunktioner. Regeringens förmåga att hantera hot mot Sverige räcker inte till, enligt en granskning från Riksrevisionen som presenteras i dag. Staten är svagt rustad för större kriser som kärnkraftsolyckor, utbrott av pandemier, elavbrott och rämnande kraftverksdammar. Bristerna i landets krisberedskap beror på att regeringens styrning är för svag. I extrema krissituationer krävs att statsmakten ingriper mycket snabbt. Men regeringen har inte förberett någon nationell krisledning för extrema situationer. Sverige måste skaffa en bättre beredskap för att hantera samhällskriser, skriver riksrevisorerna Lennart Grufberg, Karin Lindell och Eva Lindström.

Riksrevisionen har under gångna året granskat statens förmåga att hantera omfattande samhällskriser. Vi har visat på allvarliga brister som både avser regeringen och ansvariga myndigheter. I samband med att vi i dag publicerar vår årliga rapport presenterar vi också nya iakttagelser som visar att regeringens styrning, samordning och uppföljning av krisberedskapen är otillräcklig.
Riksrevisionen är en del av riksdagens kontrollmakt. Genom vår oberoende ställning och vår möjlighet att granska regeringen, statliga myndigheter och bolag kan vi ge en bild av hur den statliga verksamheten fungerar. Varje år ger vi riksrevisorer en samlad redovisning av våra viktigaste slutsatser från det senaste årets granskningar av myndigheternas årsredovisningar och effektiviteten i den statliga verksamheten. I år vill vi särskilt uppmärksamma statens förmåga att hantera omfattande samhällskriser.
I vår omvärld har vi sett flera exempel på hur sårbart det moderna samhället är för kriser och hur viktigt det är att ha beredskap för sådana händelser. Det är riksdagens och regeringens intentioner att det medborgarna betraktar som självklara och grundläggande samhällsfunktioner även ska fungera vid mycket allvarliga, extraordinära händelser. Sådana normala funktioner kan vara att dagligen kunna handla livsmedel, ha värme och ljus i våra bostäder och få vård om vi blir sjuka. Vi har därför under det gångna året genomfört ett omfattande granskningsprogram som gått under namnet Hoten mot samhället.
Våra granskningar omfattar beredskapen för en kärnkraftsolycka, säkerheten vid vattenkraftsdammar, hanteringen av omfattande elavbrott, allvarliga störningar i våra betalningssy­stem, ett utbrott av en allvarlig epidemisk influensa (pandemi) och vår dricksvattenförsörjning. Resultaten av granskningarna visar på brister som både avser regeringen och ansvariga myndigheter.
Våra iakttagelser handlar om bristande kvalitet i risk- och sårbarhetsanalyser. Tillsynen och kontrollen är svag. Övningsverksamheten är otillräcklig. Det är en svag nationell samordning och regeringens mål och krav är otydliga. Bristerna är allvarliga och i samband med en omfattande samhällskris kan de få förödande konsekvenser för medborgarnas liv och hälsa samt samhällets vitala funktioner.
Den granskning som vi presenterar i dag och som handlar om hur regeringen leder och styr krisberedskapen samt regeringens förmåga att hantera allvarliga samhällskriser stärker vår bild av att beredskapen för allvarliga kriser behöver förbättras.
En viktig förklaring till de brister vi har kunnat se i landets krisberedskap är att regeringens styrning är för svag. Den uppföljning som regeringen gör av beredskapen är osystematisk och dåligt samordnad.
En fungerande styrning av krisberedskapen förutsätter enligt vår mening att regeringen gör en samlad prövning av vilken nivå vi ska ha på krisberedskapen inom olika områden. Detta kräver att kommuner och myndigheter tar fram genomarbetade och jämförbara risk- och sårbarhetsanalyser.
I extrema krissituationer kan det vara nödvändigt att statsmakterna mycket snabbt ingriper för att lösa problem med hur krisen ska hanteras. Riksdagen och regeringen har inte förberett för någon nationell krisledning eller skapat tillräckliga förutsättningar för att kunna hantera civila extrema krissituationer. Vi menar att det är en uppenbar brist att lagstiftningen i dag inte medger att regeringen kan utse en myndighet som får ansvar för den operativa krisledningen på nationell nivå, inte ens om samhällets nödvändiga funktioner hotas. Vi anser därför att det är angeläget att regeringen genom lagstiftning ges sådana befogenheter.
Det är regeringen som bär det yttersta ansvaret för krisberedskapen i Sverige. Under de senaste åren har regeringen vidtagit en rad viktiga åtgärder. Det handlar i huvudsak om att organisera arbetet i regeringskansliet för att kunna hantera en kris när den väl inträffar.
Vi riksrevisorer bedömer att huvuddelen av de brister i regeringens och regeringskansliets krisberedskap som blev tydliga under tsunamikatastrofen år 2005 nu är åtgärdade. När det gäller beredskapen att förebygga kriser ser vi däremot betydande brister på flera håll.
Vi riksrevisorer ser det som självklart att Sverige måste ha beredskap för att hantera samhällskriser. Den svenska förvaltningsmodellens långtgående delegering med självständiga myndigheter och kommunalt självstyre lägger ett stort ansvar på regeringen att bestämma vilken krisberedskap Sverige ska ha på olika områden samt att styra och samordna denna beredskap. En omfattande samhällskris kan inträffa även i Sverige.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.