Regeringen låter de regionala högskolorna dö smygdöden. Vi vill, i motsats till Jan Björklund, slå vakt om en bredare rekrytering till högskolorna. Det är viktigt för bildningsnivån och konkurrenskraften i hela landet, skriver Miljöpartiets Åsa Romson och Jabar Amin i en replik.
Jan Björklund skriver på DN Debatt (24/10) som om ansvaret för svensk högre utbildning ligger hos någon annan än hos utbildningsministern själv och på utbildningsdepartementet. Löpande genom debattexten poängterar Björklund att Sverige förmodligen har för många högskolor, men samtidigt säger han att regeringen inte kommer att vidta några åtgärder. Därmed lämnar han utbildnings-Sverige i ovisshet.
Det är en inställning som riskerar att utarma kvaliteten i svenskt utbildningsväsende. En politik som går ut på att skapa osäkerhet kommer inte att stärka kvaliteten i den högre utbildningen. Den kommer i stället leda till att studenter, forskare och andra verksamma i akademin söker sig bort från de mindre regionala högskolorna till universiteten i de större städerna. Vi vill, i motsats till Björklund, slå vakt om en bredare rekrytering till högskolorna. Det är viktigt för bildningsnivån och konkurrenskraften i hela landet.
Björklund är utbildningsminister med ansvar för den högre utbildningen. Han har makten över resursfördelningen till högskolorna samt över innehållet i deras regleringsbrev och uppdragsbeskrivningar. Den verklighet som riskerar lägga ner högskolor kan ingen annan påverka i så hög grad som Björklund själv.
Men det är inte så att Björklund och regeringen står passiva och tittar på. I höstens budget presenterade regeringen ett antal omfördelningar av medel till svenska lärosäten. Miljöpartiet bad riksdagens utredningstjänst räkna på vad regeringens så kallade satsning på humaniora och samhällsvetenskap skulle få för konsekvens på de enskilda högskolorna. Utredningen visar ett tydligt mönster. Umeå Universitet får 23 miljoner mer för sina elever inom samhällsvetenskap och humaniora, men samtidigt tar regeringen 24 miljoner från samma universitet för att finansiera det. Samma ”satsning” resulterar i 5 miljoner mindre i anslag för högskolorna i Borås och Gävle. I Karlstad kämpar universitetet med totalt sett hela 30 miljoner mindre i anslag för nästa år. Regeringens omfördelning av medel inom högskolan gynnar i stort bara de stora universiteten i Uppsala, Lund, Stockholm och Göteborg – detta på bekostnad av övriga lärosäten runt om i landet.
Det här har sedan länge varit den folkpartistiska modellen för högre utbildning. Minns Lars Leijonborgs tal om att ”inte offra eliten” när han under 2008 också annonserade omfördelningar och nedskärningar för de lärosäten som ligger utanför storstäderna.
Och hur ska lärosätena egentligen agera med tanke på de nästan 100 miljoner som budgeterats för sammanslagningar, samtidigt som inga direktiv kommer från den högsta politiska ledningen? Det verkar, i den här frågan, saknas ledarskap på utbildningsdepartementet.
Regeringen uttrycker själv att den avser att skifta fokus från kvantitetsfrågor till kvalitetsfrågor i den högre utbildningen. Än så länge ser det mest ut att vara retorik. Det är synd, för ett sådant skifte skulle Miljöpartiet välkomna. Men då krävs mer än omfördelningar av befintliga medel. Miljöpartiet satsar de kommande tre åren över tre miljarder på kvalitet inom den högre utbildningen. Vi gömmer inte våra satsningar i omfördelningar och andra besparingar.
När Björklund säger att han inte tänker ta några initiativ gällande den problembild som han målar upp, far han med osanning. I själva verket har regeringen redan börjat utarma de mindre och regionala högskolornas kraft att erbjuda en högkvalitativ utbildning. Därmed låter regeringen de regionala högskolorna dö smygdöden.
Åsa Romson,
språkrör (MP)
Jabar Amin,
riksdagsledamot och utbildningspolitisk talesperson (MP)