Det nya pensionssystemet har hittills lett till höjda pensioner och antalet människor med låga pensioner sjunker. Innebär det att begreppet fattigpensionärer snart kan förpassas till historieböckerna? Tyvärr inte. Nu växer en ny generation fattigpensionärer fram i Sverige - tjugoåringarna.
Under de tre senaste decennierna har andelen svenskar som får sin försörjning från sjukförsäkring, arbetslöshetsersättning eller från socialbidrag fördubblats. Andelen förtidspensionärer har trefaldigats. 2005 beviljades drygt 11.000 männi-skor mellan 20 och 39 år sjuk- och aktivitetsersättning; 30 år tidigare var det cirka 3.000 personer.
Senare siffror från Försäkringskassan visar att antalet nybeviljade förtidspensioner bland de allra yngsta ungdomarna, mellan 20 och 24 år, har fortsatt att öka. 2006 beviljades sammanlagt 1.814 unga hel sjuk- och aktivitetsersättning; 2007 hade siffran ökat ytterligare till 1.961 stycken. Riksrevisionen pekade i en rapport för något år sedan på att enbart en procent av dem som blivit förtidspensionerade någonsin återkom till arbetsmarknaden.
Den som blir förtidspensionär får under den period som för oss andra är vårt aktiva arbetsliv leva på en inkomst som är avsevärt lägre än för den som jobbar. Men det finns andra allvarliga konsekvenser: En tidig förtidspensionering påverkar kraftigt den kommande ålderspensionen. Ett beslut att ge en ung människa förtidspension leder alltså till att han eller hon får en ekonomiskt knapp tillvaro även som pensionär.
Folkpartiet liberalerna har bett riksdagens utredningstjänst att göra en beräkning av vilket utfallet i ålderspension kan bli för den 20-åring som förtidspensioneras 2006, som aldrig återkommer i arbete, och jämföra med en person som är lika gammal och som jobbar fram till 65-årsdagen. Tidpunkten för ålderspension inträffar 2051.
En prognos av detta slag blir med nödvändighet osäker i sina detaljer, men den ger ändå en fingervisning om proportionerna mellan den som förtidspensioneras och den som arbetar. Den som har jobbat kan få en pension som uppgår till 21.272 kronor per månad räknat i 2006 års priser. Den som däremot tvingats leva på sjuk- och aktivitetsersättning under motsvarande period av livet får bara 7.047 kronor per månad i pension.
Beräkningen från riksdagens utredningstjänst visar alltså att den som i unga år förtidspensioneras riskerar att få leva på endast en tredjedel av den pension som hans eller hennes årskullskamrat kan få. De drygt 7.000 kronorna motsvarar pensionssystemets lägsta nivå, den så kallade garantinivån.
I verkligheten blir pensionsgapet ännu större mellan våra två exempelungdomar. Utredningstjänstens beräkningar utgår endast från den allmänna statliga pensionen. De tjänstepensioner som många arbetstagare får genom sina kollektivavtal ingår inte i kalkylen. Dessutom säger det sig själv att den förtidspensionerade sällan har möjlighet att spara privat inför ålderdomen. Dagens unga förtidspensionärer är morgondagens fattigpensionärer.
Kritik har riktats mot regeringens politik att få ut människor på arbetsmarknaden. Den har beskrivits som ett angrepp på välfärdsstaten. Bakom denna falska retorik döljs det verkliga sveket mot en hel generation - ett svek som i trygghetens namn har lämnat de unga förtidspensionärerna utan alternativ. Och det är ett svek som har ägt rum i det tysta.
Regeringen har inlett ett arbete med att såväl pressa tillbaka de långa sjukskrivningarna och förtidspensioneringarna som att sätta in rejäla åtgärder för att de som har blivit förtidspensionerade ska ges en verklig chans att komma tillbaka. Rehabiliteringsgarantin, rehabiliteringskedjan och möjligheten för en förtidspensionär att arbeta utan att förlora sin ersättning är några exempel.
Det är bra men räcker inte. De som är aktuella för förtidspensionering som unga måste uppmärksammas på konsekvenserna och inte inbillas att pensioneringen är ett tryggt omhändertagande. De måste stärkas i varje försök att återkomma till arbetsmarknaden.
Reglerna för ungas förtidspensionering måste stramas åt - för de ungas egen skull. Unga människor, åtminstone upp till och med 29 år, bör inte kunna bli förtidspensionerade annat än i mycket specifika väldefinierade fall. I stället bör de till exempel erbjudas utbildning eller stöd att hitta jobb som är anpassade till den förmåga som varje individ besitter.
Vi måste sluta döma unga till ett liv i fattigdom. Det är ovärdigt Sverige som välfärdsnation.
TOBIAS KRANTZ
FRIDA JOHANSSON METSO