Elektronisk övervakning

Det grundläggande problemet med FRA-lagen är att även icke brottsmisstänkta enskilda individer kommer att få telefonsamtal, mejl och sms analyserade av en myndighet vars verksamhet inte går att granska. Därmed strider den mot grundläggande liberala värderingar.

Senvårens och sommarens intensiva debatt om FRA-lagen är unik i sitt slag. Många medborgare har blivit berörda, oroliga och engagerade. Det har på kort tid skapats en ny och bred rörelse för individens frihet. Denna omfattar människor i alla åldrar, och med olika social bakgrund och politisk tillhörighet. Vi vädjar till regeringen att ta ett steg tillbaka och öppna för en ny och förutsättningslös diskussion.

Självklart måste vi skydda oss mot terrorism och militära hot, men de integritetskränkningar som följer med lagens utformning hör inte hemma i en modern rättsstat. Via myndigheten FRA har svenska staten sedan länge bedrivit elektronisk övervakning genom att lyssna på radiokommunikation. Detta är allmänt accepterat.

Vad vi vänder oss emot är den lösning som är implicerad i FRA-lagen och som innebär att även andra än brottsmisstänkta ska kunna utsättas för integritetsinskränkningar. Detta följer av att FRA-lagen kommer att ge staten möjlighet att analysera all kabelburen kommunikation som passerar landets gränser

Det är ett allvarligt misstag att utpeka motståndet som uttryck för okunnighet och missuppfattningar. Tro inte heller att motståndet företräds av isolerade grupper. Den upprörda debatten handlar ytterst om relationen mellan staten och medborgarna, något som ansvarskännande politiker måste ta på största allvar.

Regeringsformen slår fast att varje svensk medborgare ska vara garanterad att få ha "brev eller annan förtrolig försändelse" samt "telefonsamtal eller annat förtroligt meddelande" i fred från statens granskande öga. Ett ingrepp som innebär avsteg från denna grundprincip måste enligt grundlagen dels vara "godtagbart i ett demokratiskt samhälle", dels stå i rimlig proportion till vad som står att vinna, i detta fall ur säkerhetssynpunkt.

Mängder av människor och organisationer - nu även i våra grannländer - menar att den nya FRA-lagen inte är godtagbar i ett demokratiskt samhälle och att dess negativa konsekvenser väger tyngre än den möjliga nyttan. Tunga jurister menar därtill att denna form av massavlyssning strider mot Europarådets konvention om mänskliga rättigheter, en konvention som är överordnad svensk lag.

I debatten har företrädare för FRA sagt att det enda som har förändrats i sak är att en mer än 60-årig verksamhet nu blir "teknikneutral" och därtill bättre reglerad. Detta är en avdramatisering av en i praktiken mycket genomgripande förändring. FRA-lagen ger staten rätt till insyn i all kabelbunden kommunikation som passerar nationsgränsen, så länge de uppfyller vissa kriterier. Här bör noteras att meddelanden av tekniska skäl regelbundet passerar nationsgränser, även när såväl avsändare som mottagare befinner sig i Sverige.

De exakta kriterierna som avgör när ett meddelande ska granskas kommer att förbli hemliga och undandra sig offentlig prövning. Enligt FRA:s generaldirektör Ingvar Åkesson handlar det om ständigt föränderliga sökbegrepp som i dag består av en kvarts miljon parametrar. "Det är svårt att tvinga in det här i en tillståndsprövning", har han konstaterat.

Den statliga Integritetsskyddskommittén konstaterade i ett delbetänkande våren 2007 att FRA:s redan pågående användning av sökbegrepp var alltför oreglerad och "otillfredsställande från integritetssynpunkt". I en sammanfattande analys fastslog kommittén att rättighetsbegränsande lagstiftning ofta utarbetas utan att konsekvenserna för integritetsskyddet beaktats. Med FRA-lagen har läget förvärrats.

FRA menar att vi kan lita på att myndighetens tjänstemän aldrig kommer att gå bortom sina befogenheter. Men när det gäller frågor om rättsäkerhet och enskildas integritet räcker det inte med löften om att en myndighet inte kommer att göra fel.

Det är inte bara vad FRA och dess uppdragsgivare är intresserade av i dag som är problemet. Vad som kan uppfattas som ett "yttre hot" tenderar att se olika ut i olika tider och samhällsklimat. Och det verkligt allvarliga är att låta en hemlig underrättelseverksamhet, som inte låter sig regleras inom ramen för normal parlamentarisk kontroll, få tillträde till enskilda människors kommunikation.

När FRA-lagen fortfarande låg på försvarsdepartementets ritbord pekade olika remissinstanser på det problematiska i att reglera en verksamhet som i praktiken inte låter sig granskas. Tunga remissinstanser står fast vid sin kritik av lagen även efter de förändringar som nu har gjorts.

Vissa hävdar att hemlig spaning och avlyssning bara är besvärande för den som har något att dölja. Detta resonemang kan lika effektivt försvara en statlig instans som öppnar alla pappersbrev som passerar nationsgränsen.

En jämförelse med den så kallade buggningslagen är på sin plats. Den lagen, som gäller sedan årsskiftet, riktar sig mot misstänkta för grov brottslighet och får bara tillämpas efter beslut från åklagare. Denna lag föregicks av 25 års debatt. FRA-lagen, som möjliggör granskning utan misstanke, föreslogs av den så kallade 11 september-utredningen som presenterade sitt slutbetänkande år 2003.

De kallblodiga attentaten i USA år 2001 har bidragit till många berättigade säkerhetsåtgärder i världen. Men tyvärr har flera nationer, i skuggan av verkliga eller inbillade terrorhot, öppnat Pandoras ask när det gäller alltför långtgående motåtgärder. Den nya signalspaningslagen, som ger ett fåtal personer i kretsen i och kring FRA alltför lösa tyglar på bekostnad av enskildas integritet och rättssäkerhet, anser vi är ett sådant exempel.

Regeringen bör lyssna på svenska folkets kritik och välgrundade argument. Det är ingen svaghet att ta intryck av goda argument och engagerade människor - det är en styrka.

Birgitta Ohlsson,
riksdagsledamot (fp)
Ola Ullsten,
fd statsminister och partiledare (fp) 1978-1983
Bengt Westerberg,
fd vice statsminister och partiledare (fp) 1983-1995
Maria Leissner,
fd partiledare (fp) 1995-97
Camilla Lindberg,
riksdagsledamot (fp)
Cecilia Wikström,
riksdagsledamot (fp)
Maria Lundqvist-Brömster,
riksdagsledamot (fp)

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut