I sitt valmanifest slog Allians för Sverige fast: "Vi vill stimulera donationer från privatpersoner och företag till ideella organisationer och forskning. Därför vill vi pröva möjligheten till avdragsrätt för detta."
Trots att snart två år har gått sedan detta löfte gavs har ännu inte något konkret förslag presenterats för hur denna avdragsrätt ska utformas. Vi räknar därför med att detta kommer att vara ett av de första besluten regeringen fattar under sensommaren eller hösten, men vi vill också skicka med en varning inför beslutet:
Det får nu inte bli fråga om att tillsätta en utredning huruvida Sverige ska införa en avdragsrätt för gåvor till ideella organisationer eller inte. I stället måste det handla om att förhållandevis snabbt arbeta fram en modell för hur en svensk avdragsrätt ska utformas och införas.
Det vore nu förödande för regeringens trovärdighet hos såväl de ideella organisationerna som bland givare - ja, bland medborgarna - om det blir en förhalning som utmynnar i ett icke-beslut.
För att få en långsiktig tillförlitlighet till reformen är det av stor vikt att reformen om avdragsrätt för ideella gåvor träder i kraft tidigt under 2009. Då kan reformen prövas i praktiken för att sedan kanske till och med utvidgas under kommande mandatperioder.
Enligt en rapport från riksdagens utredningstjänst som vi har fått ta del av, är Sverige i dag det enda EU- och EES-land - vid sidan av Slovakien - där medborgarna och företagen inte har någon möjlighet att göra avdrag för gåvor till ideella organisationer.
I Norge infördes för flera år sedan en avdragsrätt för gåvor på sammanlagt 6 000 norska kronor under ett år, som sedan höjdes till 12 000 kronor. När den norska regeringen fördubblade avdragsrätten på detta sätt, innebar det en 30-procentig ökning av givandet till exempelvis cancerforskning och sociala stödinsatser för utsatta grupper!
I exempelvis Tyskland och Estland får avdrag göras för gåvor upp till 5 procent av bruttoinkomsten. I Storbritannien finns vare sig tak eller golv för hur mycket man kan göra avdrag för. Flera länder - exempelvis Belgien, Österrike, Grekland och Italien - drar gränsen vid 10 procent av bruttoinkomsten, medan andra länder sätter fasta penninggränser, såsom Nederländerna (41 000 kr) och Cypern (330 000 kr).
Det går alltså att tänka sig flera olika lösningar när regeringen nu ska infria sitt löfte om att stimulera givandet från privatpersoner och sponsringen från företag till den ideella sektorn och forskningen. En rimlig svensk lösning skulle vara att knyta avdragsrätten till ett prisbasbelopp, som i dag uppgår till 41 000 kronor.
Man kan tänka sig två olika tekniska lösningar. Ett bra förslag är att nyttja samma system som nu gäller vid avdrag för hushållsnära tjänster. Man skickar in bevis på att man betalt och begär avdrag. Det andra alternativet är löneavdrag, vilket innebär att arbetsgivaren drar av beloppet och meddelar skattemyndigheten via kontrolluppgiften. Detta system används i Storbritannien.
I fråga om avdragsrätten för företag föreslår vi att den bör uppgå till 10-20 basbelopp. Många företag ser det som en naturlig del att stödja idrott, kultur, forskning, skolor och hjälporganisationer och skulle göra det i betydligt högre grad om man hade avdragsmöjligheter - som ju resten av Europas företagare har. En tydlig avdragsrätt för svenska företag säkerställer utvecklingen av ett långsiktigt samhällsansvar, ett så kallat CSR (Corporate Social Responsibility). I dag anser 61 procent av företagen i Sverige att man har en skyldighet att stödja ideell verksamhet, enligt banken SEB.
I det konjunkturläge som nu är finns det större möjligheter till skattesänkningar än utgiftsökningar i statens budget, för att inte späda på inflationen. Därför borde det nu, när statens ekonomi samtidigt är ovanligt stark, finnas goda förutsättningar för en reform som denna.
I september 2007 beslutade regeringen att inleda en dialog med det ideella Sverige om hur relationen mellan staten och den ideella sektorn ska kunna utvecklas inom det sociala området.
Vid sitt beslut lyfte regeringen fram den stora betydelse ideell sektor har för en positiv samhällsutveckling och pekade bland annat på hur en självständig och oberoende ideell sektor är en garant för demokrati och mångfald, att den sociala ekonomin bidrar till tillväxt och utveckling när den ges möjlighet att utvecklas, samt hur engagemanget och idealiteten inom idéburna organisationer är en stark och värdefull drivkraft som måste tas till vara.
Nu måste finansminister Anders Borg se till att "självständigheten och oberoendet" stärks genom att praktiskt pröva avdragsrätt för gåvor och sponsring. Regeringens vilja att uppvärdera de ideella insatserna i Sverige får inte stanna vid "mjuka" överenskommelser och vackra ord.
MIKAEL OSCARSSON
STEFAN FÖLSTER
LAURENT LEKSELL