I samband med terminsstarten varje höst så har vi vant oss vid att debatten om studentbostadsbristen tar fart. Studenter som tältar, bor i husvagn på parkeringar eller inkvarteras under mycket provisoriska förhållanden intervjuas, berättar om hur ohållbart läget är.
Vi som är företrädare för studentbostadsföretagen får då stå till svars inför både studenter och massmedia och försöka förklara varför det inte finns tillräckligt med bostäder.
Det senaste året så har flera utredningar genomförts för att försöka kartlägga läget och hitta lösningar. Runda-bords-samtal, seminarier och debatter har kantat det gångna året där olika berörda aktörer beskrivit förutsättningarna ur sitt perspektiv. Det har även funnits ansatser till att samverka.
Läget är akut i flera av våra stora städer; Stockholm, Göteborg, Lund och Uppsala, och så har det varit i snart ett decennium. Det pratas mycket men det händer nästan inget – tyvärr.
I huvudsak handlar debatten om fyra frågor:
1. Varför är det brist på studentbostäder?
Stora årskullar, arbetsmarknadsläget, antalet utländska studenter, borttagna investeringsbidrag tillsammans med en generell brist på hyresbostäder i storstäderna gör att det saknas tiotusentals studentbostäder i landet.
2. Varför byggs det inte mer?
I och med att alla subventioner och bidrag till byggande av hyresrätter togs bort så tvärnitade bostadsproduktionen i mitten av förra decenniet. Bidragssystemens regelverk fick däremot leva vidare. Resultatet är att Sverige har en dyr bostadsproduktion med höga krav på tillgänglighet och kvalité i en byggbransch med liten konkurrens vad gäller större nyproduktion av bostäder. Det i sin tur leder till höga hyror som studenterna inte har råd att betala.
Bostadsministern har uttalat att han inte vill ha tillbaka ett bidragssystem som han anser bara gynnar byggföretagen. Han har även sagt att kommunerna borde ta sitt ansvar och undrar varför branschen inte bygger fler studentbostäder. Samtidigt subventionerar staten utan att tveka både trygghetsboenden för äldre och ROT i egna hem med flera miljarder. Det gynnar verkligen byggbranschen och där är det stor aktivitet. Jag konstaterar iskallt att studenter helt enkelt inte är en prioriterad grupp.
3. Vem bär ansvaret?
Ansvaret vilar tungt på staten. Det bekräftas av regeringens egen utredare som presenterade sin utredning vid årsskiftet. Byggandet är i stor utsträckning reglerat av stat och kommun, marknadens aktörer har att rätta sig efter spelreglerna – och det är effekterna av regelverket som vi nu ser. Det duger inte att skälla på branschen när stat och kommun bestämmer spelets regler.
4. Vad måste göras?
Skattelättnader för andrahandsuthyrning av bostäder räcker tyvärr inte. Mer kraftfulla åtgärder krävs från regeringens sida för att vi ska komma tillrätta med den stora bristen på studentbostäder.
• För att snabbt få i gång nybyggnationen av studentbostäder krävs någon form av riktat statligt stöd. Risken för att ett ekonomiskt stöd skulle driva upp byggpriserna ytterligare är närmast obefintlig eftersom studentbostäder utgör en mycket liten andel av den totala byggmarknaden.
• Jag anser även att regeringen måste vara beredd att lätta på regelverk och särkrav så att det blir billigare att bygga studentbostäder.
• Att få nuvarande regelverk och myndigheter att fungera effektivt och någorlunda samordnat är det minsta man kan begära. Ändå visar den senaste utredningen att det finns brister i nuvarande myndighetsutövning med långa handläggningstider, resursbrist, olika tolkningar av regelverket, särkrav i vissa kommuner etc.
• Dessutom är det självklart att universitet och högskolor ska ha rätt att hyra och upplåta studentbostäder. Därför bör det begränsade försök som startade 2010 permanentas och utökas till att gälla samtliga lärosäten.
Konsekvensen av dagens studentbostadsbrist är en ännu större brist på högutbildad arbetskraft och att Sverige i längden tappar konkurrenskraft. Bristen är redan en verklighet i samband med stora pensionsavgångar bland 40-talisterna, och det kommer att bli ännu värre.
Det är hög tid att agera och börja prioritera dessa frågor på allvar. Frågorna är utredda och besvarade – nu gäller det för regeringen att sluta ducka och i stället börja agera.
Under perioden 2000–2007 byggde SSSB mer än 1 300 studentbostäder och nu jobbar vi för att bygga ytterligare 2 000 nya studentbostäder till 2020 i Stockholm. Det är ett litet bidrag i ett läge där det enligt Stockholms läns landsting saknas minst 7 000 bostäder i dag.
För att vi och andra aktörer ska lyckas bygga mer än bara marginellt så behöver vi se fler konkreta åtgärder från regeringens sida som innebär att man prioriterar studenterna.
Chris Österlund, vd Stiftelsen Stockholms Studentbostäder