Forskningsfrågor börjar spela en större roll i den politiska debatten. Mona Sahlin och Thomas Östros har använt ett påslag på 500 miljoner kronor per år till forskning i socialdemokraternas alternativbudget som bevis för att de har en "modernare" politik än alliansen. Thomas Östros har deklarerat att socialdemokraterna kommer att kräva mer till forskning, oavsett vad regeringen föreslår.
En halv miljard kronor per år är enligt min uppfattning en helt otillräcklig ambitionsnivå när det gäller höjning av forskningsanslagen de närmaste åren. Bara i år ökar de med 1,6 miljarder kronor. Det behövs nog mer för att övertyga forskarvärlden om att socialdemokraterna tänkt om i forskningspolitiken.
Regeringen har sagt i finansplanen att vi i den forskningsproposition som läggs i höst ska redovisa hur Sverige ska nå enprocentmålet för offentligt stöd till forskningen, ett mål som bland andra EU ställt sig bakom. Eftersom det först i höst blir klart exakt vad det innebär i pengar får vi återkomma till debatten om anslagsnivån. Men ett antal innehållsfrågor kan däremot diskuteras redan nu.
Jag vill framhålla tre viktiga utgångspunkter som vägleder mig i mitt arbete med innehållet i forskningspropositionen:
Vidsträckt akademisk frihet. I högre grad än hittills bör inomvetenskapliga beslut avgöra vad som ska beforskas och ur vilka perspektiv det ska ske. Politisk klåfingrighet bör undvikas och styrningen inskränkas till en övergripande nivå.
Tydlig strävan mot kvalitet på alla nivåer. Flera tecken tyder på att svensk forskning tappat i excellens. Forskningsmedel bör i högre grad fördelas i konkurrens och efter kvalitetskriterier.
Stort utrymme för fri grundforskning. Den tillämpade, företagsnära forskningen är också viktig, men vi sågar av den gren vi sitter på om vi inte avsätter betydande belopp till "nyfikenhetsforskning" - även när den så vitt man kan bedöma ligger långt ifrån kommersialisering.
Hur "modern" är egentligen den socialdemokratiska oppositionen när det gäller innehållet i forskningspolitiken? Några signaler om omtänkande, av det slag som kommit inom skolpolitiken, har inte hörts av inom området högre utbildning och forskning. Här är exempel från tiden efter valet 2006:
s stödde inte förslaget att avpolitisera högskolestyrelserna.
s har kritiserat den prioritering av kvalitet framför kvantitet som tagit sig uttryck i en marginell nedskärning av antalet högskoleplatser för att ge utrymme för sådant som höjer kvaliteten - när tusentals platser står tomma.
s stödde inte de nya antagningskraven till högskolan som syftar till att lyfta kvaliteten.
s betonar sektors- och "nytto"-forskning starkt. Inom ramen för de 500 miljonerna ska 100 miljoner användas för forskning i småföretag - vilket ofta snarare är att definiera som produktutveckling än forskning.
Jag räknar med att reformramen i forskningspropositionen blir så stor att svaret på några prioriteringsfrågor kan bli "både och". Sverige behöver exempelvis både mer tillämpad forskning och mer grundforskning.
Regeringens avsikt är att i forskningspropositionen peka ut några strategiska forskningsområden och där möjliggöra kraftfulla satsningar.
Urvalet sker utifrån de strategiförslag som ett hundratal organ - högskolor, forskningsråd, myndigheter och organisationer - skickat in till regeringen. Dessa strategiska satsningar kan gå till alla typer av forskning, från den mest teoretiska grundforskningen till mycket företagsnära, behovsstyrd forskning. Ett avgörande kriterium blir att Sverige redan har forskningsmiljöer på dessa områden som håller världsklass. Här utöver kommer basanslagen, det som ibland kallas fakultetsanslag, också att öka, vilket är ett inslag i vår strategi för att öka den akademiska friheten.
Två sådana prioriterade strategiska områden står klara redan nu. Det ena är klimatrelaterad forskning. Det inkluderar mycket, från meteorologi och polarforskning till effektivare energianvändning och ny energiteknologi. Det andra är medicinsk forskning, inklusive biomedicin och medicinteknik.
Den mer behovsstyrda nyttoforskningen har fler försvarare och kapitalstarkare uppbackare än grundforskningen. Den senare är ofta både tidskrävande och dyrbar och den omedelbara nyttan är ofta svår att se. Men låt mig ge några exempel.
Tänk på en zoolog som ägnat en livsgärning åt att kartlägga flyttfåglarnas färdsträckor och rastplatser. Eller en geolog som efter decennier vet mycket om olika bergarters egenskaper. Eller några teologer som lagt ner åratal på studier av Koranen och andra muslimska skrifter för att få djupare insikter i islam.
Men så plötsligt händer något. När fågelinfluensan skapar panik är zoologernas kunskaper om flyttfågelsträckens vägar högintressanta. När det är dags att ta ställning till var slutförvaret av utbränt kärnbränsle ska förläggas kan geologens bedömning vara utslagsgivande. När rasande människor fyller gatorna i arabvärldens städer i protest mot några teckningar är de insikter som religionsvetare kan förmedla av största betydelse för krishanteringen.
Alltså: den onyttiga forskningen kan bli nyttig förr än man anar. Men vi måste respektera att många forskare framför allt drivs av nyfikenhet och en vilja att förstå. Att förklara nyttan av deras resultat är inte alltid lätt. Ibland finns helt enkelt ingen nytta som kan upptäckas hitom våra horisonter.
De flesta förstår att Ericsson ibland måste vara först med nyheter i sina telefoner för att företaget ska överleva. Om Astra Zeneca inte tar fram nya mediciner, när patenten på de gamla går ut, hamnar företaget i svårigheter. Det är därför den behovsstyrda forskningen har det lättare.
Men produktutveckling och företagsnära forskning räcker inte. Vad hjälpte det att Facit gjorde världens bästa mekaniska räknemaskiner när forskningsgenombrott gav marknaden billiga elektroniska räknare? Vem blev imponerad av allt bättre radiorör i radioapparaterna när forskningsgenombrott inom halvledartekniken möjliggjorde transistorer?
De exemplen är gamla, men budskapet i dem gäller i hög grad fortfarande. Flera av de senaste årens Nobelpris har uppmärksammat grundforskningsgenombrott som, när de gjordes, föreföll mycket teoretiska men som redan några år senare har fått stor kommersiell betydelse.
Det finns en bred uppslutning bakom uppfattningen att forskningen spelar en mycket stor roll för att Sverige ska kunna möta de utmaningar som globaliseringen ställer oss inför. Men bara forskning räcker inte. Stort intresse kommer i forskningspropositionen att ägnas det som ofta kallas "innovationspolitik", alltså system och insatser som ska säkra att idéer, uppfinningar och forskningsgenombrott i Sverige också kommersialiseras här.
Hela kedjan är nödvändig: grundforskning - tillämpad forskning - innovationspolitik. Fördelningen av de ekonomiska satsningarna är inte klar, men i enlighet med alliansens vallöften kommer en stor del av satsningarna att gå till universitetens basresurser och strategiska grundforskningssatsningar.
Sverige har råd att ha spejare som söker efter liv på andra planeter, söker svar på frågan om universums uppkomst i materiens innersta, upptäcker förändringar i polarisarna eller kartlägger livets byggstenar i dna-molekylerna. En del av den kunskap de ger oss kommer "bara" att tillfredsställa vår nyfikenhet, annat kommer vi att ha konkret och ekonomisk nytta av - ibland förr än vi anar!
Lars Leijonborg