Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Regeringen underskattar de offentliga utgifterna”

Regeringen föreslår åtgärder motsvarande 17 miljarder kronor som inte är finansierade. Det finanspolitiska ramverket ger inget stöd för den försvagning av det offentliga sparandet som dessa skapar, skriver Riksrevisionen.
Regeringen föreslår åtgärder motsvarande 17 miljarder kronor som inte är finansierade. Det finanspolitiska ramverket ger inget stöd för den försvagning av det offentliga sparandet som dessa skapar, skriver Riksrevisionen. Foto: Nicklas Thegerström

Regeringen underskattar de offentliga utgifterna fram till 2020 och överskattar då den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna. Regeringen bortser därmed hur förändringar i befolkningens storlek och ålderssammansättning påverkar kommunernas utgifter för vård, skola, och omsorg, skriver Riksrevisionen.

Riksrevisionen har sedan 2008 årligen granskat hur regeringen tillämpar det finanspolitiska ramverket i budgetpropositionerna. I år publiceras granskningen för första gången innan beslutet om nästa års budget tas i riksdagen.

Riksrevisionen har i granskningen av budgetpropositionen för 2017 som publiceras i dag gjort följande iakttagelser:

1. Regeringen underskattar de offentliga utgifterna fram till 2020. Regeringen förutsätter i sin prognos att kommunerna i enlighet med det finanspolitiska ramverket efterlever kravet på budget i balans. Vidare förutsätter regeringen att de kommunala skattesatserna är oförändrade och att statens bidrag till kommunerna ligger fast. Ingen hänsyn tas därmed till hur förändringar i befolkningsstorleken och dess sammansättning i olika åldersgrupper kommer att påverka kommunernas utgifter för vård, skola och omsorg fram till 2020. Om regeringens prognos skulle realiseras kommer det att kräva betydande neddragningar i den kommunala välfärden fram till 2020. Om kommunernas utgifter i stället ska kunna svara mot hur befolkningsstorleken och ålderssammansättningen förändras behöver de öka med 50 miljarder kronor utöver vad som ligger i regeringens prognos fram till 2020.

 

Om ambitionen är att kommunerna ska kunna behålla dagens välfärdsnivå 2020 så krävs en höjning av kommunalskattesatsen med i genomsnitt 2 procentenheter. Alternativt måste statsbidragen till kommunerna höjas med 50 miljarder kronor.

 

Riksrevisionen menar inte att regeringens prognos är formellt felaktig eftersom den i enlighet med budgetprocessens riktlinjer ska utgå från de regler och beslut som nu gäller samt förslagen i budgetpropositionen. Däremot menar Riksrevisionen att den demografiska utvecklingen pekar på så stora utmaningar och behov av prioriteringar de närmsta åren att dessa borde ha redovisats tydligt i budgetpropositionen. Om ambitionen är att kommunerna ska kunna behålla dagens välfärdsnivå 2020 så krävs en höjning av kommunalskattesatsen med i genomsnitt 2 procentenheter. Alternativt måste statsbidragen till kommunerna höjas med 50 miljarder kronor.

2. Svårt att hitta stöd för ofinansierade åtgärder 2017. I budgetpropositionen föreslår regeringen åtgärder motsvarande 17 miljarder kronor som inte är finansierade. Det finanspolitiska ramverket ger inget stöd för den försvagning av det offentliga sparandet som dessa skapar. Regeringen använder det så kallade strukturella sparandet som en indikator på om överskottsmålet nås. I regeringens prognos ligger det strukturella sparandet 2017 under både nuvarande överskottsmål på 1 procent av BNP och det nya föreslagna målet på 1/3 procent av BNP. Samtidigt bedömer regeringen att konjunkturläget 2017 är något starkare än normalt. Utifrån riktlinjerna i det finanspolitiska ramverket bör regeringen i en sådan situation normalt vidta åtgärder som stärker och inte försvagar det strukturella sparandet. Även om de fortsatt temporärt höga migrationskostnaderna räknas bort, vilket är rimligt, sjunker det strukturella sparandet 2017.

3. Utgiftstaken stödjer inte överskottsmålet. Ett syfte med utgiftstaken, som är en del av det finanspolitiska ramverket, är att de ska bidra till en utgiftsutveckling som är förenlig med överskottsmålet. Marginalerna upp till utgiftstaken är mycket stora de kommande åren. Regeringen skriver i budgetpropositionen att taken ska ge en anvisning om vad regeringen anser vara en välavvägd utgiftsnivå på sikt. Samtidigt anförs att taken inte ska ses som utgiftsmål.

Riksrevisionen menar att detta förhållningssätt skapar otydlighet i finanspolitiken. Om marginalerna inte används för att öka utgifterna innebär det att taken är så högt satta att de helt tappar sin styrande verkan. Om marginalerna i stället tas i anspråk för att till exempel motverka den välfärdsänkning eller kommunala skattehöjning som förändringen i befolkningen och dess ålderssammansättning annars medför uppstår ett behov av statliga skattehöjningar. Om hela den tillåtna marginalen används fram till 2019 krävs 45 miljarder kronor i ökade skatteintäkter om det nya föreslagna överskottsmålet ska nås. Riksrevisionen lägger ingen värdering på utgiftstakens nivåer. Det är en politisk fråga. Däremot bör regeringen motivera utgiftstakens nivåer bättre genom att redovisa hur olika strategier för marginalernas användande påverkar bland annat möjligheten att möta den kommunala utgiftsökning som befolkningsökningen och dess förändrade ålderssammansättning medför samt konsekvenserna för skattepolitiken.

4. Regeringen överskattar finanspolitikens långsiktiga hållbarhet. Regeringen bedömer att finanspolitiken är långsiktigt hållbar även när man blickar flera decennier framåt i tiden och tar hänsyn till hur demografin förändras. Dagens standard i det offentliga åtagandet kan enligt regeringen upprätthållas långt fram i tiden vid oförändrade skatteregler. Riksrevisionens granskning av regeringens hållbarhetsberäkning visar dock att den förutsätter en väsentlig försämring i den kommunala välfärden fram till 2020 till följd av förändringar i befolkningsstorleken och dess ålderssammansättning. Den förutsätter dessutom att olika bidrag sjunker i förhållande till den allmänna lönenivån fram till 2020.

Konjunkturinstitutet och EU-kommissionen utgår i stället i sina kalkyler från att just dagens välfärd ska upprätthållas i framtiden utan höjda skatter och kom i våras tvärtemot regeringen fram till att finanspolitiken inte är långsiktigt hållbar. Det offentliga sparandet har stärkts väsentligt sedan dessa bedömningar gjordes bland annat till följd av nya regler på migrationsområdet. Men det faktum att regeringen inte utgår från dagens välfärdsnivå utan den i prognosen försämrade välfärdsnivå som gäller från och med 2020 gör att regeringen överskattar finanspolitikens hållbarhet.

5. Stora offentligfinansiella risker omgärdar finanspolitiken. Riksrevisionen menar att budgetpropositionen och även vårpropositionen borde innehålla ett särskilt avsnitt som tar upp aktuella större risker som omgärdar finanspolitiken i ett 10–15-årsperspektiv och som om de realiseras kan bidra till offentligfinansiella problem. Exempel på sådana är: ökad efterfrågan på offentligt finansierade välfärdstjänster, personalförsörjningsproblem inom framför allt kommun- och landstingssektorn men även inom försvaret, asylmottagning, behov av integrationsinsatser, det säkerhetspolitiska läget, ökande sjukskrivningar, fallande pensioner, ökande antal personer med garantipension eller äldreförsörjningsstöd, bostadssituationen och det finansiella stabilitetsläget med historiskt höga skulder och bostadspriser. Det är angeläget att regeringen beaktar dessa med avseende på vad de kan komma att kräva i behov av buffertar i de offentliga finanserna, prioriteringar och finansiering.

Definition. Sparande

Det offentliga sparandet är skillnaden mellan den offentliga sektorns inkomster och utgifter.

Det strukturella sparandet är det offentliga sparandet vid ett tänkt normalt konjunkturläge, alltså när konjunkturens inverkan på de offentliga inkomsterna och utgifterna har räknats bort.

Källa: Riksrevisionen.

DN Debatt. 22 november 2016

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Välkommen att kommentera på DN Debatt
Nu kan du kommentera artiklar på DN Debatt via tjänsten Ifrågasätt. Kommentarer ska hålla sig till ämnet och hålla god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer. DN och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort inlägg vi bedömer som olämpliga.