Sverige är ett fantastiskt land. Många människor har här lyckats förverkliga sina drömmar. Vi har tidigt tagit oss an framtidens utmaningar.

Därför finns det anledning till oro när vilka möjligheter du har alltmer påverkas av var du föds. Adress och uppväxtvillkor syns i barnens studieresultat. Det blir svårare att hitta jobb för den som inte har rätt bakgrund eller bor på rätt ställe. Människor tvingas flytta och ge upp bygder man älskar.

När Maud Olofsson valdes till centerledare beskrev hon detta som den sociala och regionala klyvningen av Sverige. Det är sannolikt den viktigaste samtidsanalysen som gjorts av en svensk politiker på 2000-talet. När klyftor växer mellan människor och mellan stad och land, urgröps vår tilltro till varandra. När människor känner behov av att värna sitt i förhållande till andras får vi svårare att ta oss an gemensamma utmaningar. I stället pekar man då finger åt ”de andra”: de i Stockholm, de i förorten, de rika, de på landet.

I Sverige ska alla ha en ärlig chans till jobb och framtidstro. Men tyvärr har den traditionella centeranalysen om faran i sociala och regionala klyftor inte blivit alliansregeringens politik. En utredning av de största reformerna sedan 2006 som vi låtit riksdagens utredningstjänst göra visar hur de ensidigt gynnat Stockholm på bekostnad av övriga landet. Förändringar i sådant som förmögenhetsskatt och a-kassa har gett mer till Stockholms län än något annat län. De reformer som nu finns att utvärdera, som sänkningen av restaurangmomsen, slår inte annorlunda. Det finns anledning att betona att en del av dessa reformer varit bra, andra har vi varit kritiska till. Men som ensam politik har skattesänkningarna och försämringarna i trygghetssystemen vidgat klyftorna mellan stad och land.

Det är en utveckling som regeringen varit blind för, men som inte heller vi uppmärksammat. Inför valet 2014 ska 250 000 människor få vara med och påverka grön politik. Det blir många samtal, ofta långt ifrån det Sverige dit mediers och politiks strålkastarljus oftast når. I samtal utanför storstäderna blir den sociala och regionala klyvningen av Sverige tydlig. Det har varit lärorikt för oss som parti. Även vi har alltför ensidigt utgått från stadens verklighet när vi formulerat vår politik. Stundtals har vi förlorat tolkningsföreträdet av vår egen politik. För en tid sedan blev exempelvis krav på avskaffande av klimatskadliga subventioner till rubriker om att MP skulle avskaffa reseavdragen, trots att vi aldrig har haft något sådant förslag. Avdraget är nödvändigt för många som bor där bilen behövs för arbetsresorna. Trots att det aldrig funnits så många gröna väljare och medlemmar på landsbygden som nu, så har vi kommit att uppfattas som ett storstadsparti.

Ska människor lyssna till våra idéer om hur Sverige ska möta klimathot och arbetslöshet, måste vi bli ett parti för hela landet. I sommartalet i Vittsjö i dag lyfter vi därför hur Sverige kan övervinna sociala och regionala klyftor. Det handlar om:

Jobb. Många miljöpartister på landsbygden är lantbrukare, frilansskribenter, krögare eller hantverkare. Så ser Sverige utanför städernas centrum ut: jobben växer fram i små företag. Likadant ser det ut i miljonprogramsförorter. Vi vill sänka arbetsgivaravgifterna, avskaffa sjuklöneansvaret och minska regelkrånglet för småföretag. Det är politik för jobb i hela Sverige.

Många lantbrukare blir med rätta förbannade när de följer hårda miljö- och djurskyddsregler men skolan och äldreomsorgen köper in mat tillverkad under helt andra förhållanden. I upphandling bör lokal produktion gynnas.

Bildning och kultur. Sverige sjuder av föreningsliv, förortsfestivaler och byadagar som den i Vittsjö i dag. Därför behövs bibliotek och skolor över hela landet. Vi vill satsa på lärares lön och fortbildning så byskolor kan leva kvar, bygga ut folkhögskolorna och säkerställa att service i form av arbetsförmedling, försäkringskassa och polis finns tillgänglig i hela landet.

Regionala högskolor är avgörande för utveckling i hela landet. Regeringens nedskärningar på högskolor drabbar Sverige utanför storstäderna hårt. Vi vill i stället satsa på kvalitativ utbildning och forskning i hela landet, och värna möjligheter till distansstudier.

Bryt oljeberoendet. Oljeberoendet är ett hot både mot klimatet och landsbygden. Bensinpriset har stabiliserats på över 15 kronor, och de globala oljepriserna stiger. En effektiv klimatpolitik kan inte ställa människor mot varandra. Den ska göra klimatsmarta val enklare, utan att göra det tuffare för den som redan har det tufft. Åtgärder mot storstadsbilism är därför viktigare än åtgärder som slår hårdast mot landsbygden. Miljöpartiet har tidigare föreslagit relativt stora påslag på bensinpriset, och koldioxidskatten har varit effektiv i svenskt klimatarbete men måste i dag kombineras med trängselavgifter i städer, lastbilsskatt och grön stadsplanering. I vårt senaste budgetförslag är vår nivå på koldioxidskatten därför inte högre än vad alla partier föreslog i klimatberedningen. Det motsvarar en skattehöjning på knappt hundra kronor i månaden för en vanlig svensk bensinbilist. Den klimathundringen ska gå till att göra det lättare att ta sig fram och göra gröna bränslen tillgängliga i hela Sverige.

I Vittsjö hoppas många på Pågatågen och cykelväg till Emmaljunga. Bättre kollektivtrafik, säkra cykelvägar och ökade möjligheter till distansarbete med bra bredband är viktigt i hela Sverige. Men på många håll är bilen en nödvändighet. Nya bränslen måste göras tillgängliga där. Det är en fantastisk möjlighet att vi kan göra fordonsbränsle av avfall och gödsel, det ger såklart fler jobb än att köpa olja från ofta auktoritära stater. Tillsammans med LRF arbetar vi därför för stöd till lantbrukare som tillverkar biogas.

Miljöpartiet ska vara ett parti för både Södermalm och Vittsjö. I dag presenterar vi våra förslag för ett Sverige utan sociala och regionala klyftor. Vi hoppas andra partier följer efter. Bara då kan vi fortsätta vara ett fantastiskt land överallt.

Gustav Fridolin, Folkhögskollärare, riksdagsledamot för Göinge, Österlen och Bjäre, språkrör

Tina Ehn, Lantarbetare, riksdagsledamot för Bohuslän, landsbygdspolitisk talesperson