"Regeringen vill vinststyra primärvård i hela landet"

Sällan har ett lagförslag hastats igenom så snabbt och med en sådan ovilja till analys, som nu när regeringen förbereder propositionen utifrån utredningen "Patientens rätt. Vårdval i Sverige" (SOU 2008:37). Remisstiden gick ut den 8 augusti. 19 av 21 landsting var skarpt kritiska till utredningens förslag, liksom ett flertal andra remissinstanser såsom Vårdförbundet, Saco, TCO, PRO, HSO, RSMH med flera. Ändå uttalar sig socialminister Göran Hägglund i Dagens Medicin och säger att "regeringen skall driva igenom utredningens förslag, oavsett vad landstingen tycker".

Den allra vanligaste kritiken i remissvaren - av brådskan med att införa en lag när det pågår en rad vårdvalsförsök vars resultat är omstridda och oklara - tycks regeringen inte ta intryck av. Regeringens förslag skickades i fredags till lagrådet för yttrande. Det är inte ansvarsfullt att så snabbt och med så dåligt underlag genomföra så stora förändringar av primärvården.

Varför denna brådska? Det förklaras sannolikt av att det är den fria etableringen som står i centrum. Begreppet är missvisande. Möjligheten för privata läkarmottagningar och sjukhus att etablera sig fritt och sälja sina tjänster till vanligt marknadspris har alltid funnits. Det nya är att det nu ska gälla hela primärvården och att vårdgivarna ska ges automatisk rätt att få verksamheten offentligt finansierad.

Utredarnas förslag handlar om att öppna vården för kommersiella vårdföretag. För svenskt näringsliv hägrar vårdmarknader att privatisera för flera hundra miljarder kronor. Så utredningen borde i stället för "Patientens rätt" ha haft rubriken "De kommersiella vårdföretagens rätt till offentlig finansiering".

Regeringens målsättning är att i princip allt som inte är myndighetsutövning ska privatiseras och detta bör så långt som möjligt ske före valet 2010. I denna strävan kan demokratiska beslut på landstingsnivå vara ett hinder.

Detta uttrycks i klartext i "Fem vägval för Sverige - Näringslivets långtidsutredning" (november 2007) där det står följande: "Om varje kommun och landsting självständigt avgör om man vill ha konkurrens i produktionen av välfärdstjänsterna är det stor sannolikhet att vissa kommuner och landsting kommer att avstå från detta, eller tillåta så lite av privata utförare att ett önskvärt konkurrenstryck inte etableras. Därför bör staten styra kommuner och landsting på ett övergripande plan i detta hänseende."

Utredningen anför samma argument för sitt förslag att ändra hälso- och sjukvårdslagen. Där ska stå att det blir obligatoriskt för landstingen att organisera primärvård genom vårdvalssystem, där landstingen inte längre får möjlighet att styra lokaliseringen av primärvården.

I utredningen saknas analyser av hur en kommersialisering av primärvården påverkar patientens rätt till god geografisk och ekonomisk tillgänglighet. Förslaget är inte förenligt med Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, som slår fast att hela befolkningen ska ha en god vård på lika villkor, där de med störst behov ska ha företräde. Ersättningssystemet med "patientpeng" leder till att patienter med enklare åkommor favoriseras framför de med en mer sammansatt och allvarlig sjukdomsbild. Sådana problem kommer att skapas och har redan skapats i storstädernas låginkomstområden och riskerar också att dyka upp i glesbygd.

Att som läkare samtidigt vara patientens vårdgivare och aktieägare i det privata vårdbolaget kan leda till konflikt med läkaretiken. Förutom sin lön kunde redan 2005 några läkare inom den privata primärvården inom Stockholm läns landsting av offentliga medel plocka ut nästan 3 miljoner kronor vardera i aktieutdelning. Ett annat exempel är privata Maria Beroendecentrum i Stockholm - enligt besked för ett par dagar sedan ska denna del av landstingets vuxna beroendevård tas över av Carema Specialistvård den 1 april nästa år - där det avslöjades (Dagens Medicin 13/8) att fem storägare av offentliga medel kunnat plocka ut 8 miljoner kronor vardera i utdelning från starten 2002. I en verksamhet som behandlar och vårdar grupper som tillhör de mest utsatta. Förra veckan avslöjades också att vårdkoncernen Carema, i strid med hittills tillämpade etiska regler inom sjukvården, erbjöd dels en "check" á 250 kronor, motsvarande det fiktiva värdet för en hälsokontroll om man listade sig på mottagningen, dels en present till de 200 som kom först till invigningen den 22 oktober (DN Debatt 21/10).

Sammanfattningsvis är det orimligt, som utredningen "Patientens rätt" föreslår, att kommersiella vårdgivare, inte demokratiskt valda församlingar, ges rätt att besluta om offentligt finansierad vård. Vi ska ha en sjukvård på lika villkor och de med störst vårdbehov ska ha företräde. Det är också viktigt att läkare och andra vårdgivare, som får sina inkomster via offentliga medel, inte är aktieägare i det privata vårdbolag som driver vården.

Jan Halldin
Håkan Jarmar
Maria Sundvall

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut