DN Debatt

”Regeringens byggpolitik gör Sverige fulare”

Arkitekturen lämnas därhän. Bostadsminister Stefan Attefall (KD) har beställt drygt 20 utredningar och uppdrag för att få fart på nybyggnationen. Ordet ”arkitektur” nämns inte en enda gång i utredningsdirektiven. Risken är att vi får ett än mer likartat byggande , skriver Catherina Fored, förbundsdirektör Sveriges arkitekter.

När miljonprogrammet, som skapade runt en miljon nya bostäder på bara tio år, inleddes 1965 stod samhället inför stora problem. Flera av dem liknar vår tids utmaningar. Sverige är i dag det EU-land som urbaniseras snabbast och bostadsbristen i framför allt tillväxtområdena är skriande. Hela 135 kommuner lider av bostadsbrist.

Det är därför inte konstigt att alliansregeringen under bostadsminister Stefan Attefall (KD) har beställt så mycket som drygt 20 utredningar och uppdrag för att på sikt få fart på nybyggnationen. Siffrorna måste öka från dagens bottennivåer, därom råder inget tvivel.

Desto mer förvånande är att regeringen uteslutande fokuserar på kvantitet, och underskattar arkitekturens och stadsplaneringens roll i byggprocessen. Precis samma svagheter som delar av miljonprogrammet led av. Fantastiskt många nya hem byggdes på kort tid, men samtidigt alltför ofta i en undermålig miljö. Detta betalar vi fortfarande priset för.

Sveriges arkitekter har granskat allt utredningsmaterial i byggfrågan som regeringen har initierat sedan 2010 och resultatet förskräcker. Arkitekturen lyser helt med sin frånvaro. Inget av direktiven eller uppdragsbeskrivningarna omfattar arkitekturens betydelse eller tar upp grundläggande kvalitetsaspekter. Ordet ”arkitektur” nämns inte en enda gång i något av utredningsdirektiven. Det är oroväckande när arkitektur per definition handlar om allt mänskligt byggande och formande av den fysiska miljön. Historien borde ha lärt politikerna att boende är mer än bara en billig plats att sova på. Boplatsens utformning är avgörande för medborgarnas trivsel, samhällsgemenskap och en miljömässigt hållbar framtid.

Utredningsmaterialet handlar om allt ifrån en ny bostadsförsörjningslag till förändringar i plan- och bygglagen. Och det mesta med inriktningen att underlätta för byggbranschen. Självklart är det lovvärt med Stefan Attefalls ansträngningar för att hitta lösningar på bostadskrisen, men att arkitekturen lämnas därhän är ett sorgligt bevis på att regeringen inte värnar kvaliteten i byggandet. Ta till exempel byggkrav- och plangenomförandeutredningarna. Två tjocka luntor på sammanlagt 200.000 ord, men utan en stavelse om form, miljöanpassning eller andra frågor som kan kopplas till de djupare aspekterna av att bo.

Detta får konsekvenser. När man enögt föreslår förändringar för att öka kvantiteten undermineras på sikt arkitekturens förutsättningar. Regeringens fokus på ökad rationalitet i produktionsskedet stärker en redan mäktig part – våra största byggherrar. Risken är att vi får ett än mer likartat byggande där, precis som under miljonprogrammet, byggherren upprepar samma slags typhus så många gånger som möjligt, på så många platser som möjligt.

Vi anser att det krävs ett långsiktigt perspektiv där bostadshus betraktas som en av de viktigaste beståndsdelarna i en attraktiv stad och livsmiljö. Både för människor och företag. Sverige behöver en politik för ett ökat bostadsbyggande som är långsiktigt hållbar. Det må låta självklart, men verkligheten visar att regeringen saknar det perspektivet i sin politik. Och struntar man i detta får vi inte bara ett fulare Sverige, utan också ett land som inte kan möta de ökande kraven på miljöhänsyn och fungerande stadsmiljöer. Erfarenheten visar att sådana misstag är dyra att reparera i efterhand. Bostadshus som byggs i dag ska stå i hundra år, gärna längre.

Det är en stor utmaning som endast kan lösas om alla kompetenser i bostadsbranschen tas till vara. På 60-talet skrev arkitekter debattartiklar som varnade för följderna av ett ensidigt byggherreperspektiv. Ingen lyssnade.

Tiden är förbi när man kunde ta en åker i besittning och kavla ut ännu en plåt med bostadslimpor. I dag växer städer inåt och förtätas. Det innebär att byggandet har en omgivning att förhålla sig till. Varje plats är unik. Att då endast studera ökad rationalitet i nyproduktionen framstår som direkt irrationellt. Nu är det upp till bevis för regeringen att bereda väg för ett mänskligt byggande så att vi tillsammans kan forma ett hållbart Sverige.

Catherina Fored, arkitekt och förbundsdirektör Sveriges arkitekter