EU:s lagstiftning om bilar och koldioxid betyder ett snittutsläpp från nya personbilar 2012 på högst 130 gram per km. Regeln gäller på koncernnivå (GM, Ford etc). Tillverkarna kan upprätthålla ett blandat utbud av snåla och törstiga modeller.

Men lagstiftningen är proppad med infasnings- och undantagsregler. En sådan är ”superkrediten” för bilar med utsläpp under 50 gram per km (läs elbilar), det vill säga just de bilar vår regering har lovat sponsra med en ”supermiljöbilsbonus” på 40 000 kr.

Bonusens syfte är rimligen att göra bilparken mera bränslesnål, men med EU-reglerna får bonusen motsatt effekt.

Enligt EU-lagstiftningen räknas nämligen inledningsvis varje elbil som 3,5 bilar. Dessutom antas elbilarnas utsläpp vara noll gram koldioxid per km. Den paradoxala effekten är att för varje ny elbil som säljs får biltillverkarna möjlighet att sälja riktigt bränsleslukande bilar.

Räkneexempel:

Tillverkare A gör bara bensin- och dieselbilar. För varje bil som släpper ut mer än 130 g per km, måste han/hon därför sälja en bil med utsläpp under 130 g per km. Snittet får vara max 130 g.

Tillverkare B gör även elbilar. Är var tionde bil han/hon säljer inom EU en elbil, klaras lagkraven så länge snittutsläppet från övriga nio bilar är 180 g per km (9 x 180 g/km : (9+3,5) = 129,6 g/km), en bra bit över dagens snitt.

Tillverkare B behöver inte själv tillverka eller sälja några elbilar, flera tillverkare får gemensamt redovisa sin försäljning. Går tillverkare B samman med en elbilstillverkare kan försäljningen av vansinnigt bensin- och dieseltörstiga bilar fortsätta.

Effekten kan bli förödande. Om 2–3 år ska EU-lagstiftningen ses över, bland annat ska man då definitivt fastställa om den norm på 95 g per km från 2020 som nuvarande lagstiftningen identifierar ska bli tvingande. Hur processen utfaller kommer att styras av hur bilparken utvecklas fram till 2013–14.

Regeringens ”supermiljöbilsbonus” innebär tyvärr att svenska skattemedel satsas på att minska trycket på tillverkarna. Bonusen riskerar därmed att bromsa utvecklingen mot bränslesnålare bilar och försämra läget inför lagstiftningsprocessen 2013–14. Att superkrediten i EU-lagstiftningen tonas ned till 2016 mildrar effekten, men ändrar inte det faktum att ju fler elbilar som säljs inom EU de närmaste åren, desto mer bränsletörstig riskerar bilparken inom unionen att bli.

Magnus Nilsson
miljökonsult, tidigare trafikexpert vid Naturskyddsföreningen, vice ordförande i European federation for Transport and Environment