Energiminister Anna-Karin Hatts besked på DN Debatt 9/1 om uteblivna överenskommelser med oss socialdemokrater visar att regeringens linje är oseriös och att man inte är intresserad av en konkurrenskraftig framtida energiförsörjning. Vi har flera gånger pekat på att fyrpartiregeringens nuvarande energiöverenskommelse är bristfällig på flera punkter och att vi är öppna för förhandlingar om den svenska kärnkraftens framtid.

Regeringens överenskommelse innebär att tio nya reaktorer ska kunna byggas. Detta ska dock endast bli möjligt då en äldre reaktor permanent är avstängd vid den tidpunkt en ny reaktor tas i drift samt om den nya reaktorn uppförs på en plats där någon av de befintliga reaktorerna är lokaliserad. Riksdagens beslut att tillåta att befintlig kärnkraft ersätts med ny innebär således i realiteten ett fortsatt skydd av dominerande elproducenters ställning och leder därmed inte nödvändigtvis till nyinvesteringar, även i de fall sådana vore samhällsekonomiskt motiverade. Ingen av regeringspartierna kan idag svara på frågan om vad som kommer att ske efter det att de sista reaktorerna har tjänat ut sin livslängd. För varje dag som går blir de svenska kärnkraftverken äldre och frågan som den elintensiva industrins ställer sig är vilken elproduktion som ska ta vid när de svenska kärnkraftverken måste avvecklas av åldersskäl och vilka aktörer som har intresse av och möjlighet till att producera ersättande kapacitet.

Moderaterna och Folkpartiet ser utbyggnaden av nya kärnkraftverk som självklart, medan Centerpartiet ger svajiga besked om hur man ser på nya reaktorer. Det är besvärande att vi har en regering vars partier gör helt olika tolkningar av vad den egna energiöverenskommelsen egentligen innebär. Energiministern säger nu att framtida reaktorer är en fråga för marknaden och inte något för politiken att bestämma över. Men elmarknaden fungerar inte som vilken marknad som helst och koncentrationen på marknaden förstärks av att de stora elbolagen samäger den svenska kärnkraften. Bolag med möjligheter till marknadsmakt kan generellt sett ha incitament att underinvestera i ny produktionskapacitet för att hålla uppe avkastningen på redan installerad kapacitet. Frågan om att trygga en framtida svensk elförsörjning blir därmed kopplad till frågan om hur väl elmarknaden fungerar. En minister som är intresserad att värna den svenska energiförsörjningen måste se sitt ansvar också i detta sammanhang.

Vi socialdemokrater menar att det är av stor betydelse att Sverige har en god tillgång på el till konkurrenskraftiga priser, inte minst för jobben inom den elintensiva industrin. För att det ska bli möjligt krävs en bred politisk överenskommelse som sträcker sig över de politiska blocken i riksdagen. Endast genom tydliga och långsiktiga spelregler kan vi skapa förutsättningar för de långsiktiga investeringar som krävs inom energisektorn. Det är också angeläget att de villkor som råder på elmarknaden i övrigt medger rimliga investeringsbeslut som tillgodoser elkonsumenternas intressen av en trygg elförsörjning. Men det vi har fått är en energipolitik som, genom stöd av Sverigedemokraterna, vilar på en skör riksdagsmajoritet och som bidrar till att industrin avstår från ytterligare investeringar i elproduktionen.

Den osäkerhet som regeringens energipolitik skapat riskerar nu den svenska industrins konkurrenskraft och därmed hotas jobben. Dessa synpunkter har lyfts fram av representanter från den svenska industri- och energisektorn, något som energiministern avfärdar som spridda röster vilket tyder på både okunnighet och nonchalans. Vi menar att Sverige har allt att vinna på en energipolitik som är stabil för energimarknadens aktörer. Blocköverskridande överenskommelser är en viktig förutsättning för stabila spelregler, eller menar energiministern på allvar att den sköra riksdagsmajoritet som regeringens överenskommelse vilar på är en trygghet för de svenska energiaktörerna och den svenska energiförsörjningen?

Vårt besked är solklart: vi socialdemokrater vill successivt fasa ut kärnkraften för att långsiktigt ersätta den med förnybara energislag som aktivt bidrar till energiomställningen och som ger förutsättningar för nya jobb i hela landet. Genom en kraftig utbyggnad av biokraftvärme och vindkraft vill vi höja målet till minst 30 TWh ny förnybar el till 2020 och minst 55TWh till 2030. När det gäller kärnkraftsavvecklingen bör den ske på ett sätt som inte äventyrar den svenska industrins konkurrenskraft eller jobben. Därför är vi heller inte beredda att i nuläget sätta ett slutdatum för när den sista reaktorn bör stängas ned. Slutligen måste elmarknaden fungera väl för att säkerställa bortfallet av kapacitet i en omfattning som är rimlig.

Om Sverige ska ha en konkurrenskraftig industri som klarar utmaningar i en global ekonomi är det dags för regeringen att inleda förhandlingar med oss om den svenska energipolitiken. Allt annat vore oklokt.

Lars Johansson, näringspolitisk talesperson (S)