TCO om vårbudgeten: Finansministerns glädjekalkyl påskyndar nedskärningarna i kommunerna i sämsta möjliga läge. I en situation med massarbetslöshet drar finansministern tillbaka de 12 miljarder som utlovats till kommunerna nästa år. Det är uppseendeväckande. Anders Borg lutar sig mot en mycket optimistisk bedömning av skatteintäkterna som varken delas av Konjunkturinstitutet eller Riksbanken. Det uteblivna stödet kan leda till uppsägningar av tusentals kommunalanställda, skriver Göran Zettergren och Roger Mörtvik.
I ett läge med mycket hög arbetslöshet kan nu regeringens förslag att dra in stödet till kommunerna leda till uppsägningar av lärare och personal inom äldre- och barnomsorg, en politik som måste sägas vara uppseendeväckande i ett läge med massarbetslöshet.
När regeringen i höstas föreslog ett förstärkt bidrag till kommuner och landsting var det välkomnat och efterlängtat. En närmast enig kår av ekonomer och kommunpolitiker hade efterlyst detta. När stödet nu hastigt och olustigt dras tillbaka i förtid blir effekten att tusentals jobb går förlorade mitt i en period där arbetslösheten redan är rekordhög.
Utgångspunkten för regeringen är sannolikt att statliga skattepengar inte ska gå till kommunerna när ekonomin håller på att vända. Men detta riskerar att vara en allvarlig felbedömning som får stora negativa sysselsättningseffekter och därmed gör det till ett missbruk av våra skattemedel.
När ekonomer brukar räkna på effekten av stimulansåtgärder i lågkonjunkturer brukar statsbidrag till kommunerna ses som det effektivaste (och billigaste) sättet att stimulera efterfrågan på arbetskraft. Ytterst få andra åtgärder ger så mycket tillbaka i jobb och har så positiv effekt på den offentliga ekonomin på sikt. Anledningen är att stöd till kommunerna har väldigt litet läckage i form av sparande eller import. Pengarna går i hög grad just till offentlig konsumtion i form av anställningar, lokala investeringar och kvalitetsförbättringar i välfärden – allt detta ger positiva effekter på den offentliga sektorns ekonomi. Rätt styrda stöd till kommunerna i tider av hög arbetslöshet är i det närmaste gratis för den offentliga sektorn.
Behovet understryks dessutom av en studie som TCO under våren 2010 har låtit SCB genomföra bland personalchefer och verksamhetschefer på arbetsställen med fler än tio anställda. Resultaten för de kommunala verksamheterna visar att trycket på rationaliseringar uppfattades som väldigt stort till och med innan det blev känt att kommunpengarna skulle dras in. 65 procent av arbetsgivarna svarade att krisen kommer att leda till att verksamheten i högre grad bemannas med färre anställda. Kommunala arbetsgivare ser framför sig mer slimmade arbetsplatser. Minskade stöd till kommunerna just nu kommer att skynda på den processen i ett läge där arbetsmarknaden fortfarande är väldigt utsatt.
Finansminister Anders Borg tycks dock mena att sysselsättningsutvecklingen 2010–11 blir så positiv att kommunernas skatteintäkter kommer att öka så snabbt att inga fortsatta stöd behövs. Stöden kommer därför att minskas med 12 miljarder kronor nästa år. Men prognosen för kommunernas ökade skatteintäkter baseras på en mycket optimistisk bedömning, rent av en glädjekalkyl av utvecklingen av arbetade timmar. Regeringens bedömning av arbetsmarknaden de närmaste åren delas varken av Konjunkturinstitutet (KI) eller av Riksbanken. Bägge dessa bedömer att arbetade timmar, och därmed också skatteunderlaget, kommer att utvecklas betydligt svagare de kommande åren.
KI bedömde i sin senaste prognos (31/3) att kommunerna skulle uppfylla balanskravet 2011 eftersom det tillfälliga statsbidraget till kommunerna antogs skulle permanentas 2010 och ytterligare höjas 3,5 miljarder 2011. I annat fall skulle ”kommunsektorn, i synnerhet landstingen, behöva göra stora anpassningar av verksamheten för att uppfylla balanskravet” eftersom ”skatteintäkterna utvecklas svagt samtidigt som kostnadstrycket ökar”. En besparing i den storleksordningen skulle kunna handla om över 20 000 jobb i kommunerna.
Risken är överhängande att arbetsmarknaden de närmaste åren kommer att utvecklas mycket svagare än vad finansministern antar. De underskott som många kommuner står inför kommer då att leda till att många kommunala verksamheter får tuffa besparingskrav. Eftersom kommunerna inte får budgetera för underskott utan måste genomföra nedskärningar om skatteintäkter och statsbidrag inte ökar leder ett uteblivet statsbidrag i ett sådant läge till att skynda på personalnedskärningar i kommunerna i sämsta möjliga arbetsmarknadsläge.
Ett mer långvarigt stöd skulle i stället både ge förutsättningar att hantera effekterna av krisen under några år, men dessutom ge kommunerna möjlighet att möta den demografiskt betingade ökningen av efterfrågan även efter 2011. Ett sätt att förlänga stödet skulle kunna vara att öronmärka en del av pengarna till ett generationsväxlingsprogram där unga arbetslösa kan gå parallellt med en mer erfaren i kommuner och landsting.
Arbetslösheten är fortfarande mycket hög. Finanspolitiska stimulanser bör inte dras tillbaka förrän vi ser en signifikant förbättring av läget på arbetsmarknaden. Särskilt vettigt är det att behålla stödet till den kommunala – och landstingskommunala – sektorn. Risken är annars att det kommunala kostnadstrycket ökar betydligt snabbare än intäkterna. Vi kan inte förstå hur detta kan motiveras i dagsläget.
Göran Zettergren
chefsekonom, TCO
Roger Mörtvik
samhällspolitisk chef, TCO