Borgerlig kritik mot handelsministern: Folkhälsan viktigare än att få sälja snus till alla EU-länder. Genom regeringens snuskampanj bryter Sverige i princip mot WHO:s tobakskonvention. I en europeisk union som har börjat lyfta folkhälsofrågorna bör Sverige prioritera andra handelsfrågor. Att handelsminister Ewa Björling sätter Swedish Matchs intressen främst känns obehagligt, skriver Birgitta Rydberg, Barbro Westerholm och Annika Qarlsson.
Swedish Match måste till varje pris få sälja snus till alla länder i EU. Det verkar vara handelsminister Ewa Björlings huvudfråga när EU:s handelsministrar träffas i morgon, den 7 februari. Det är en kampanj som skadar Sveriges rykte. Regeringen måste våga stå för att folkhälsan går före ekonomiska intressen.
Att tobaksindustrin strävar efter att riva snusförsäljningsförbudet i EU är förväntat med hänsyn till att en minskad cigarrettrökning ger minskade förtjänster. Men att den svenska regeringen med handelsministern i spetsen går industrins ärende är anmärkningsvärt, okunnigt och oetiskt.
Det är en myt att snus långsiktigt kan lösa rökningskatastrofen, en myt som drivs av en ohelig allians mellan tobaksindustrin och dem som inte förstår att satsa på den internationellt överenskomna förebyggandestrategin. Erfarenheter från de mest framgångsrika länderna visar att tillgången på snus inte är en förutsättning för att minska rökningen.
Sveriges internationella varumärke har genom årtiondena byggt på många positiva delar: snille, ingenjörskonst och naturens rikedomar i industrin; vetenskap och framsteg symboliserat av Nobelpriset; musik och design som gjort succé världen över; tjänsteföretag som gjort enkla konsumtionsvaror som möbler och kläder tillgängliga för de många människorna.
Snuset passar mycket illa in i den bilden. Att prioritera snusexporten som vår främsta handelsfråga i EU och därmed de facto lyfta upp tobaksindustrin som en svensk stolthet är omodernt och omotiverat. Att handelsministern väljer att sätta Swedish Matchs ekonomiska intressen i främsta rummet känns obehagligt. Det är ett företag som etiska investerare väljer bort. Nyligen meddelades också att den norska oljefonden slänger ut Swedish Match och andra tobaksföretag.
Snuset må vara mindre farligt än rökning men två fel gör inte ett rätt. Ökad risk för cancer i matstrupe och mage, stroke och andra hjärt-kärlsjukdomar hör till de risker en snusare utsätter sig för. Men det som inte lika ofta lyfts fram i debatten är den starka beroendeskapande effekt nikotinet har på hjärnan. Det innebär att den som inte kontinuerligt tillför nikotin får abstinenssymptom och fungerar sämre.
Det är alldeles tydligt att kvinnor är den viktigaste målgruppen i Sverige för att öka snusförsäljning. Först fick tobaksindustrin kvinnorna att börja röka på 40-talet för att det ansågs tjusigt att försöka efterlikna Hollywoods filmstjärnor. Sedan lurades vi att tro att lightcigarretterna var mindre skadliga, vilket visade sig vara en av de största hälsobluffarna i modern tid. Och nästa steg nu när många kvinnor upphör att röka är att få dem att börja snusa för att bli kvar i beroendet av nikotin.
Att Sverige genom sin snuskampanj i praktiken bryter mot WHO:s tobakskonvention gör inte skadan på vårt varumärke mindre. Det är oetiskt att bryta mot andan i en konvention som Sverige har undertecknat. Vi har ratificerat principer i konventionen som gör klart att det finns en oförenlig konflikt mellan folkhälsa och tobaksindustri, att staten ska agera ansvarsfullt och transparent när den handskas med tobaksindustrin och att tobaksindustrin inte ska stimuleras att etablera eller driva sin verksamhet eftersom deras produkter är skadliga. Är det ingen i regeringen som känner till tobakskonventionen?
Regeringskampanjen för att tvinga snus på alla EU-länder skadar vårt varumärke och vår trovärdighet. I en europeisk union som har börjat lyfta folkhälsofrågorna bör Sverige prioritera andra handelsfrågor – som att reformera den gemensamma jordbrukspolitiken och riva tullmurar mot fattigare länder. Vi bör i stället inspirera med våra hälsosatsningar och förebyggande insatser i skola, vård och stadsplanering. Och låta oss inspireras av andra – vi är långtifrån bäst på allt.
På 2000-talet ska vi bygga vidare på det goda arvet från 1900-talet, och hitta nya profiler som stärker Sverige i den globala utmaningens tid och med den spelplan som det utvidgade EU ger.
Birgitta Rydberg (FP)
landstingsråd sjukvård och folkhälsa, Stockholm
Barbro Westerholm (FP)
riksdagsledamot,
socialpolitisk talesperson
Annika Qarlsson (C)
förbundsordförande Centerkvinnorna