Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

DN Debatt

”Regeringskansliet är för stort och för resursstarkt”

Den så kallade blockpolitiken har försvagats under den innevarande mandatperioden och nya samarbetskonstellationer har blivit vanligare. Sverige går alltjämt att regera, skriver artikelförfattarna.
Den så kallade blockpolitiken har försvagats under den innevarande mandatperioden och nya samarbetskonstellationer har blivit vanligare. Sverige går alltjämt att regera, skriver artikelförfattarna. Foto: Patrik Österberg IBL

Partierna bör flytta den politiska striden bort från regeringsfrågan. I stället bör striden handla om policyfrågor där möjligheterna att hitta överenskommelser mellan partierna är större. Vi föreslår därför i SNS Demokratirapport 2017 tre åtgärder som skulle öka riksdagens inflytande över beredningen av politiska beslut, skriver fem statsvetare.

Under sommaren har statsminister Stefan Löfven tvingats ombilda sin regering. När riksmötet öppnar nästa vecka väntar eventuellt en ny ministeravgång, eftersom partierna i alliansen står fast vid sitt förslag om misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist. Fram till alldeles nyligen hotade oppositionspartierna med ytterligare misstroendeförklaringar om regeringen skulle föreslå höjda skatter i höstens budgetproposition.

Det parlamentariska efterspelet till it-skandalen i Transportstyrelsen är det senaste exemplet på den politiska osäkerhet som präglat svensk politik på senare år. Återigen står det klart hur svagt stöd regeringen har i riksdagen. Men några andra regeringsalternativ tycks inte finnas.

Det är många som har diskuterat vad den politiska osäkerheten i Sverige beror på och vad som kan göras åt den. Osäkerheten är ett problem eftersom relationerna mellan de politiska partierna inte bör vara så låsta att det blir omöjligt att bilda rimligt stabila och handlingskraftiga regeringar. Kommer utvecklingen att fortsätta? Hur ser möjligheterna ut att styra Sverige framöver? Behöver det demokratiska systemet reformeras för att öka stabiliteten?

Fortsatta reformer av det finanspolitiska ramverk som infördes på 1990-talet bör ha som mål att budgetprocessen ska vara ordnad och planmässig, men utan att oppositionspartierna ställs inför fullbordat faktum.

I SNS Demokratirapport 2017, ”Samverkan och strid i den parlamentariska demokratin”, gör vi en samlad bedömning av hur väl den svenska parlamentariska demokratin fungerar. Vi diskuterar också några olika sätt att minska den politiska osäkerheten.

I motsats till många andra bedömare menar vi att situationen är långt ifrån hopplös. Vi ser därför inga akuta behov av stora författningsförändringar, vilket skulle vara ett mer drastiskt sätt att skapa förutsättningar för starkare regeringar.

Vår slutsats är i stället att de politiska partierna bör vidta åtgärder som flyttar den politiska striden bort från regeringsfrågan, där låsningarna är så starka att det är svårt att se någon lösning. Den politiska striden bör i stället handla om policyfrågor, där möjligheterna att hitta överenskommelser mellan partierna är större. Paradoxalt nog är vägen framåt därför inte att ge regeringen mer makt, utan snarare att stärka riksdagen.

I rapporten beskriver och analyserar vi det svenska parlamentariska systemet i ett historiskt och internationellt jämförande perspektiv. Vi ägnar särskild uppmärksamhet åt partisystemet, regeringsbildningen, samarbetsmönstren i riksdagen och svenska regeringars förmåga att genomföra sina vallöften.

Slutsatsen är att Sverige befinner sig i en politisk övergångsfas. Alltsedan parlamentarismens genombrott för ungefär 100 år sedan har minoritetsregeringar varit regel snarare än undantag. De flesta minoritetsregeringar har varit stabila och handlingskraftiga, även om de har haft färre än hälften av riksdagens ledamöter bakom sig. Oftast har regeringspartiet haft en central position i mitten av vänster–högerskalan, vilket har förenklat samarbetet mellan regeringen och oppositionen.

Nu är situationen delvis en annan. Åtminstone under de allra senaste åren har politiska frågor som inte så lätt låter sig inordnas i den ekonomiska vänster–högerdimensionen blivit viktigare. Dessutom har inget av de etablerade blocken samarbetat med Sverigedemokraterna. Förutsättningarna för stabila och handlingskraftiga minoritetsregeringar har därför kraftigt försämrats.

Våra undersökningar visar dock att partierna håller på att anpassa sig till de nya förutsättningarna. Analyser av omröstningarna i riksdagen visar att det politiska beslutsfattandet inte präglas av något parlamentariskt dödläge. Dessutom ser vi att den så kallade blockpolitiken har försvagats under den innevarande mandatperioden och att nya samarbetskonstellationer blivit vanligare. Sverige går alltjämt att regera.

Det märks också på att Sverige är ett land där regeringar oftast lyckas uppfylla det de lovar i sina valmanifest. I rapporten analyserar vi tidigare forskning från Sverige och andra länder och vi genomför nya analyser av alliansregeringens andra mandatperiod, åren 2010–2014. I internationell jämförelse levererar svenska regeringar i hög grad vad de lovat.

Minoritetsregeringar förekommer i första hand i länder där oppositionspartierna är tillförsäkrade inflytande över lagstiftningen och statsbudgeten. Det är lättare för oppositionspartierna att släppa fram en regering de själva inte ingår i om de vet att de ändå kan påverka politikens innehåll.

Men i Sverige har utvecklingen under de senaste tre–fyra decennierna gått i motsatt riktning. Den politiska makten har förskjutits från riksdagen till regeringen, vilket vi tror har bidragit till dagens osäkra situation. Mot den bakgrunden presenterar vi i rapporten tre åtgärder som skulle öka riksdagens inflytande över beredningen av politiska beslut:

1

Fler parlamentariskt sammansatta utredningar. Sedan början av 1980-talet har andelen parlamentariskt sammansatta utredningar minskat, samtidigt som andelen expertutredningar har ökat. Fler parlamentariskt sammansatta utredningar skulle underlätta samarbetet mellan regeringspartierna och övriga riksdagspartier.

2

Begränsa regeringens makt över budgeten och värna riksdagens inflytande över EU-politiken. Regeringens makt över budgetprocessen får inte bli alltför stor, om oppositionspartierna ska kunna gå med på att låta en minoritet styra. Fortsatta reformer av det finanspolitiska ramverk som infördes på 1990-talet bör ha som mål att budgetprocessen ska vara ordnad och planmässig, men utan att oppositionspartierna ställs inför fullbordat faktum. EU-nämndens roll som garant för riksdagens inflytande över EU-frågorna bör värnas.

3

Låt inte regeringskansliet bli för stort och resursstarkt. Regeringsdepartementens utredningsresurser har ökat kraftigt de senaste tre–fyra decennierna. Det gäller också antalet politiska tjänster i regeringskansliet. Dagens regeringar har därför möjlighet att fylla departementen med ett större antal politiskt tillsatta tjänstemän. Det är troligt att denna utveckling har bidragit till att partierna lägger större vikt vid att vinna regeringsmakten och mindre vikt vid det parlamentariska arbetet.

De domedagsprofetior som präglar debatten inför det nya riksdagsåret är överdrivna. Partierna står visserligen inför nya och svåra utmaningar, men de har än så länge klarat av att hantera många av dessa. Vi uppmanar samtliga riksdagspartier att genomföra väl avvägda förändringar när det gäller formerna för beredningen av politiska beslut. Det skulle bidra till en bättre balans mellan strid och samverkan i svensk politik.

DN Debatt. 8 september 2017

Läs fler artiklar på DN Debatt.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på DN Debatt och Insidan. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpligar.